Idag var jag i Göteborg, på Sahlgrenska för att få reda på hur landet ligger. Jag har hållit vikt men förlorat muskelmassa, fast det är ju sådant som går att åtgärda med ett gympass eller två. Så nu är det dags att börja besöka Actic igen, och jag förstår att jag inte kan börja där jag slutade. Röntgen då, hur var det med datatomografin? Jo, det verkar riktigt bra. De har inte kunnat se något av modertumören och det har inte hittat fler metastaser. Detta är bra, mycket bra. Jag är inte på något sätt friskförklarad men det är verkligen ljust. Jag kommer att fortsätta att vara helt sjukskriven i minst två månader till, sen får man se om det går att börja att jobba med en 25% eller så. Det hela handlar om att orka. Idag har jag åkt bil tur och retur Göteborg och gått en sväng på Botaniska. Ikväll är jag helt slut, jag som sov nästan hela vägen hem orkar inte så mycket mera än sitta och gäspa vid datorn. Jag ska börja att trappa ner på morfinet och även medicinen mot illamående, morfinet borde gå, men illamående pillerna kan bli svårare för jag mådde riktigt dåligt i morse, så där så att jag funderade på att ringa och säga att jag inte orkar komma till Gbg. Men det hela handlade väl om nervositet, för att få ett besked. Tro inte annat än man är byxis även om man känner sig säker på svaret. Jag menar bara att om röntgen hade sagt något negativt då hade telefonen ringt blixtsnabbt efter röntgen. Så varje dag som gick blev jag säkrare på resultatet, och när min läkare Dan gick på semester utan att höra av sig var jag säker, men ändå!
När vi tog hissen upp till min läkare Hedda trodde jag att jag skulle dö av hjärtinfarkt, jag var så rädd för beskedet och att det skulle vara negativt. För att göra om den kuren eller ännu värre, är inget jag önskar någon.
Jag har fått en inbjudan till en rekreationsgård i skåne, för personer med cancer i mun och hals i olika stadier. Först tänkte jag åka för det verkade som en bra idé, att få träffa diverse sakkunniga och likasinnade personer. Men efter lite överläggning med mig själv ändrade jag mig. Jag har Bosse, Conny och Bengt att prata med när det gäller cancern. Bosse är frisk från sin, Conny är ny med sin och Bengt, ja honom måste jag prata med för jag vet inte hur han mår idag.
Sakkunniga. Med egen erfarenhet Bosse, Conny och Bengt. Jag har mina läkare, tandhygienist och min kontaktsköterska och jag har Agneta min bästa terapeut efter min underbara, vackraste, älskade, fantastiska, absolut bästa hustru Lena, som jag inte vet hur det skulle gått om jag inte haft.
Lena, tack för att jag får vara en del av ditt liv, jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Nå, jag ändrade mig för att jag vill inte träffa människor som har samma cancer som jag, människor som inte dragit av samma lotter som jag, människor som tillhör de 30% som är undantagen. De som måste amputera sin tunga, sin käke. Människor som aldrig kommer att kunna äta på normalt sätt mer, eller människor som aldrig kommer att kunna prata utan hjälp från elektroniken. Jag vill inte träffa de som inte är lika lyckligt lottade som jag. Jag är glad för att jag kommer att få fortsätta att leva, men jag lider i min själ för att andra inte blev vinnare.
Visst deppar jag ihop ibland, visst mår jag så dåligt ibland att jag inte vet vad jag ska ta vägen, visst har jag vår och höst depressioner. De hade jag precis som många andra även tidigare, men jag har alltid sett mig som en lyckligt lottad person med jättebra barn, en underbar hustru och ett fantastiskt liv, detta har alltid gjort att min inställning till livet har varit, lev det liv du har, ångra inget du gjort för det är dina val. Du har tagit beslut från det läge du då befann dig i, med de kunskaper och erfarenhet du då hade, inget går att ångra.
Jag har fått ett extra liv, vilket är få förunnat.Mitt nya liv ska jag försöka leva så gott jag någonsin kan, jag tror på karma och detta kan vara payback, så jag ska ta hand om det.
De flesta har inte begripit att detta är det enda livet man har, så lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar