tisdag 6 december 2011

Äkta Gevalia, man tackar!



När man ändå ska ta sig en kopp kaffe då ska man välja ett gott sådant. GEVALIA
  • Häll i lämplig mängd kaffe (bryggmalet eller E-brygg) i pappersfiltret, 7-8 gram (~ 1 matsked eller ett kaffemått) per kopp..
  • Häll lagom mängd vatten i bryggarens vattenbehållare (125 ml per kopp eller t.ex. ½ liter till 4 koppar.
Så nu vet du hur man ska brygga ett gott kaffe, om man använder ett mörkrostat skaman nog spara lite på bönorna, annars så smakar det bränt. 

På skakiga knän och halkiga skor!

Jag var ute och gick i dag, och konstaterade att de där broddarna jag köpte på netto för en femtiolapp gjorde sig väl under mina fötter. De var lite luriga att få på, men efter att hämtat dem två gånger ute i köket så fick jag in snittsen. De kan flyga långt, längre än man förväntat sig.
Jag såg på min promenad att det är nog fler som önskade att de köpt ett par på Netto.
Idag har jag försökt att få tingen på tingens plats, och allt där alltet skall vara. Vilket inte är så rackans lätt med tanke på ens förmåga att organisera ett kaos. Nå ja, med hjälp av en kalkylator räknar man ut att föremål A som nyttjas epsilon gånger per tidsenhet, bör ligga på plats X. Detta för att föremål B som nyttjas epsilon-x gånger per tidsenhet, bör ligga på plats X+y. Med denna formel kan man organisera ett mindre kaos, så att platsen ser städad ut. En av förutsättningarna för att ett system ska kunna bete sig kaotiskt är att det inte är en linjär ekvation. Men för den delens skull är inte alla "icke-linjära" system kaotiska.
Nå, om man beräknar användningen av ett föremål (antal gånger man nyttjar det gånger tiden) gånger avståndet från dess placering till dess användningsområde, då får man fram en faktor som man dividerar med något annats föremåls faktor. Resultatet avslöjar då om föremålet ligger för nära eller för långt bort. Ställer man upp detta i tabellform så för man fram en kurva med placering av föremålen i rummet, och om kaos råder. Enkelt eller hur!!!Alla kan organisera ett kaos!


Måndag, vetskap!

Idag fick jag ett telefonsamtal från Götet, där de talade om för mig att nästa måndag skall jag läggas in. Energi i rörelse! Sedan ringde chefen, det var en glad överraskning för på mina över 30 år på firman ringer en chef till mig  för att han vill veta hur jag mår, inte för att tala om att jag ska jobba över.
Sedan ringde de från vårdcentralen och samtidigt som jag pratade med dem så ringde mobilen, det var från KSS. Allt låste sig, jag mästaren i kaos fick panik, och avslutade snabbt två viktiga samtal genom att jag bara kopplade bort det ena, och snabbade på det andra med ett ja ja, det fixar sig nog. Sedan satte jag mig ner i soffan med en puls på säker 180 och skakande händer, funderande på vad jag gjort. Efter en timme så ringde de upp mig igen fast inte båda samtidigt, och så klarade vi ut deras ärenden, utan panik. Jag tror nog att jag inte mår riktigt så bra som jag tror. Eller som min fantastiska fru säger: Du har fått reda på att du har cancer, blivit opererad två gånger på mindre än en månad. Till det har du precis klarat av en infektion och ett antal större undersökningar! Visst kan du tycka att du borde orka, men faktum är att du är inte riktigt frisk ännu! Acceptera detta och ta det lugnt!!

söndag 4 december 2011

Söndag är vilodag, men lärandet vilar aldrig!

Liten reflektion. Det är så kallad svartis på gatorna. Detta är ett fenomen som dyker upp då underkylt regn träffar gator som är nollgradiga eller minusgradiga och det är snöfritt!
Rasistiskt, ja om du vill det. Men jag vill gärna höra din förklaring till att det är rasistiskt. För mig veterligen så drabbar isen och halkan alla som är ute i trafiken.
Idag har det ringt en försäljare som talade om för mig att VIASAT vill ha tillbaka mig som kund! Tänk vad jag blev glad, så jag frågade hur mycket billigare för samma kanalutbud skulle det bli, ja menar bara att de behöver ju först lösa mitt kontrakt med BOXER och sedan ge mig ett större utbud för samma pengar, eller ännu bättre, mindre pengar. Försäljaren sa då att de inte kunde lösa mig från BOXER men att de kunde ge mig ett rabatterat pris, och en ny parabol med gratis uppsättning. Då jag då tyckte att om de ger mig gratis VIASAT med alla kanaler och en ny parabol tills BOXER avtalet gått ut, så lovade jag att teckna mig för VIASAT. Då hade både VIASAT och jag vunnit på dealen. Så intresserad av att få mig som kund var dock inte VIASAT. Så jag hänger med BOXER ett tag till.
Märkligt att, varje gång jag sväljer ned något på vänster sida, då gör det ont i örat.
En dag kvar på penicillin, sedan är den kuren över, fast jag är fortfarande svullen på vänster sida av halsen. Nu tror jag att detta har med besöket i Götet att göra, för de var rätt så hårdhänta, fast man kan ju inte direkt säga till dem när de letar efter modertumören genom att klämma och känna där de tror, enligt röntgen, den ska vara. Tänk om de missar den bara för att jag tycker att det gör lite ont. Det går ju över, men missar de tumören......

Lördagen är dagen då man ska lära sig att vila!

I mitt kosmos är det kaosteorin som råder, det vill säga att det som ser ut som kaos är beräkningsbart. Jag vill ha en ordning som man kan se. Och ja, oordning har också en ordning enligt modellen att det som ligger överst är det som troligaste är det som senast användes. I mitt kaos hittar jag för det är jag som är skaparen, och varje gång jag städat vet jag inte var de olika saker eller papper har tagit vägen, det blir så att säga kaos i mitt kaos.
En strukturerad tanke kan aldrig bli till ett nyskapande, för struktur förutsätter en känd ordning och att detta innehåller kända moment. Men andra ord i kaos härskar människor med konstdrömmar, författartalang, innovatörer,  sanningssägare och människor med visioner. Kaos är nyckeln till nyskapande!


En vanlig morgon till en vanlig dag, fast den här dagen heter lördag. Denna lördag steg mannen upp samma tid som vanligt, genom att när klockan ringde lade han av sig täcket och svängde ner fötterna mot golvet. Precis innan hans fötter nådde golvet, kändes en liten lätt kyla från golvet som svepte upp längs benen, och gjorde att håren på benen reste sig lite så där, kittlande. Som om man skulle dragit en fjäder efter benet. Mannen tittade på sina ben och fötter, lade händerna på knäna och med hjälp av att luta sig lätt framåt, ta spjärn med händerna och skjuva ifrån med ryggen, så ställde han sig upp. Allt detta gjorde mannen helt utan att tänka på hur han genomförde själva rörelsen att ställa sig upp.
 Här rådde det inget kaos, utan endast struktur. 
Alla människor kan inte ställa sig upp, inte ens om de fullt medvetet tänker på hur de skall göra. De saknar ett stöd för att kunna resa sig. De har sina visuella ben, de har sitt visuella mål och de har sin tanke på hur de skall göra. Men de saknar det emotionella stöd för att kunna utföra handlingen, och de saknar kraften att se förbi målet. Därför kommer dessa människor alltid att vara marionetter, de behöver någon som drar i ett snöre för att handen skall flytta på sig.
 Dessa kan inte härska i ett kaos, dessa kommer aldrig att skapa en egen mening, för de är de fattiga, de kaoslösa. De lever med det dåliga skämtet "Inga armar, Inga kakor!". Istället för att hitta en lösning på ett problem, så ser de endast problem i alla lösningar. Till dessa människor säger jag bara, lycka till.
I min värld är dessa människor en del av problemet, problemet som jag i mitt kaos ska lösa. 
Steg 1. Hur kan jag få dessa att se förbi hindret utan att de ser hindret?
Steg 2. Hur ska jag få dessa att tro på mig som "the Puppetere!"
Steg 3. Hur ska jag få dessa att inse att de behöver ingen som drar i deras snören, Pinoccio är död, det är en pojke som lever. De är de som är pojken!


Idag har jag varit i vila. Min kropp vill bara sova, medan min hjärna löser problem. Jag har alltid sagt att det finns inget som är så bra att det inte går att förbättra, det gäller forfarande. Numer har jag lagt till ett tillägg på detta, och det är att alla problem har en lösning, och alla lösningar går att förbättra. 
Vad vill jag nu ha sagt med detta, jo!
Alla människor har kapacitet att lösa sina egna problem, men först måste de se problemen, skapa en struktur för detta. Sedan tar man och delar upp problemet i delproblem och funderar ut en lösning på dessa.  Där efter  funderar man på vilka medel behövs för att nå målet med att ha löst hela problemet. Man skapar en struktur för detta, och violá. Så har man löst kaoset med hjälp av struktur och mer eller mindre använt kaosteorin.  Att vissa matematiska modeller av verkligheten ger resultat med svängningar och skiftningar som verkar slumpmässiga, trots att de i princip är beräkningsbara.

fredag 2 december 2011

Jag kan inte äta sånt, för det gör ont i örat då!?

Fredag är en underbar dag, och denna är inget undantag. Visst finns det lite smolk i glädjebägaren( samma sak som ubåtar i mjölken,) men i grunden är den en bra dag. Jag besökte Volvo idag för att prata med chefen, han var dock ej på plats så jag "fick nöja mig" med att prata med några arbetskamrater. Lite så där att visa att jag lever. Dessutom var jag där för att det finns förtappade själar som inte tror på Brynäs.
När jag kom hem så var jag trött och började på att bli hes, tänk vad lite man tål ibland. Jag hann med en kopp Volvokaffe i alla fall.
Ikväll sitter jag själv utan demoner eller spöken för jag vet, jag vet planen, målet och riktningen. Dessutom finns det en plan -B. Min fru är på jobbet, min dotter är tillbaka i Karlstad och min son är hemma hos sig, vi alla ser nu ljuset, jag i alla fall. Vi vet att resan dit kommer att bli krävande men det finns ett mål som idag är begripligt, det går att ta på och det är inte ouppnåeligt. Jag känner att om jag sträcker lite på mig så når jag, och det är skönt. Jag har fortfarande feber och ont runt min hals, men idag är det endast problem minior. Jag har fortfarande Cancer, men de tror sig lokaliserat modertumören, jag ska till Göteborg för operation då de ska ta mer prover och eventuellt ta bort den. Oavsett hur de lyckas med detta så kommer jag att bli tvungen att genomgå en strålbehandling. Den vägen kommer att bli den jobbiga, men det verkar som om jag kommer att slippa cellgifter.

torsdag 1 december 2011

Dagen T, som i torsdag!

Sahlgrenska i Göteborg kom att vara min huvudsakliga vistelse under torsdagen, då jag och min fru var på plats för cancerkonferens(Ck). Vad ska  man annat säga än att det låter mycket när kattorna skiter, och tack Bosse för förhandsinformationen. Förväntningarna och föreställningen om vad skulle hända, landade på en mycket exakt och rimlig nivå tack vare dig. Information är en bristvara, oavsett inom vilket område jag har befunnit mig, Hemvärnet, idrottsklubbar, arbetet, skolan, sjukvården eller politiken, så är det en stor brist på information. Sådant skapar förväntningar, egna tolkningar, gissningar och ryktesspridning, och alltid finns det någon som far illa i detta.
Med en tidig start på morgonen påbörjade vi vår nedstigning till Göteborg, vadå nedstigning undrar då ni? Mycket enkelt, Göteborg ligger under Skövde på kartan. Så strax efter elva var vi i Götet och på plats i garaget på Per Dubbsgata. Där gjorde jag en upptäckt, nämligen att de har två typer av parkeringsautomater. Nummer ett är en av standard Skövde typ, utom på KSS där man fortfarande måste ha PENGAR! Altså en som det går att använda kort för att betala med. Nummer två är en av typen, går att betala med pengar, eller kort, eller så startar du en incheckning med ditt kort när du kommer dit och checkar ut när du ska åka. Vilket då genererar ett avdrag på ditt konto för den exakta tiden du varit där. Där du SKÖVDE, där finns det något att lära, kanske att komma före till och med genom att via ett telefonnummer och ett automatnummer betala via SMS. Fast vad begär jag, det kostar ju pengar både i inköp och underhåll. Sen är ju inte tekniken så fullt utvecklad att den tas bort i andra städer ännu.
Vid tolv så blev jag inkallad för utfrågning 1, om hur mycket jag kan gapa och sånt efter operationen (nummer2). Detta tog ungefär fem minuter (max), sedan fick jag vänta. Efter en stund blev jag inkallad till undersökning och fotografering. Fotograferingen innebar att de stoppade in en kamera i näsan och kollade ner i halsen. Den var verkligen liten, mindre än en Instamatic X-Cube, Mindre än min Pentax X70. Den var riktigt liten och det gick att filma med den och det var bättre kvalitet än Super-8. Detta tog en-två minuter, sedan blev det väntrummet igen. Efter ett tag fick vi alla som var där för denna Ck flytta till två andra väntrum och mer väntan. Efter ett tag blev jag uppropad och inkallad till ett rum fullt av läkare, där en klämde och visade hur och var svullnader fanns och blivit bortopererade. Efter detta fick jag svara på några frågor och några andra läkare kom och klämde och kände på min hals, det var då jag fick användning av mina engelskakunskaper. "No, it don't hurt och You'r welcome." Snacka om att briljera!! Två minuter i glans! Alla blickar på mig!!!
Efter ytterligare väntan blev jag inkallad till Doktor Lars A. och ännu en kontroll tog vid, denna var mer av standard typ. Hjärta, puls, blodtryck och lyssna på andningen. Sedan kom beskedet. Han sa: Rolf, så här ligger det till! Jag korrigerade lite snabbt -jag heter Mikael, Rolf är mitt mellan namn.
-- Ok Mikael, så här ligger det till......
Efter detta möte som nog var det längsta med sina fem-sex minuter så gick vi till dagens sista möte och det tog säkert tre minuter för vi hade några frågor och detta var om planeringen av min behandling.
Med en dag på 14 timmar blev det en kvart -tjugo minuter med kontakt med läkare, ungefär den tid det tar för att vänta på pizzan.
Jag har cancer, den går att bota, det kommer att ta tid, jag kommer att ha det jobbigt under tiden men jag kommer att bli frisk!
 Men resultatet är att jag förväntar mig att vara tillbaka på jobbet i April. Det ni!