Vem är det som skapar kaos!?

Lite av en klassiker, ju mer man läser desto mindre förstår man. Ju mer jag läser om händelser i vår värld, desto mindre förstår jag världens galenskap. Att jorden bara orkar att snurra vidare är ett under! Ibland så vill man att jorden ska stanna så att man kan kliva av, likt en liftare i galaxen. Man har med sig sin handduk och en fisk i örat, ja sen är man klar! Problemet är väl att om man står på detta viset och väntar så kommer det säkert någon och hämtar upp en, fast det äventyret kommer att ske inomhus och att man blir fastspänd i en säng. Jag platsar säkert inte i MENSA för på deras provtest fick jag bara ett IQ på 112! Om jag blev besviken? Nej, men det är ju kul att testa sina gränser även med triviala test som går att upprepa tills man nått ett IQ på 200, och det enda det då har bevisat är att om man övar blir man duktig! Men detta enkla test visade att jag är smartare än 78% av befolkningen, vilket inte gör mig till ett dumhuvud i alla fall!

Detta motsvarar 78:e percentilen, dvs 78% av befolkningen har en IQ mindre än 112.

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen.

Lite kort om hur jag mår!

På frågan om hur jag mår så svarar jag: relativt bra! Om man jämför med en som sitter i rullstol och är en grönsak, ja då mår jag utmärkt. Om man jämför med en fysiskt vältränad person utan skador eller sjukdomar i åldern 20-25, ja då är jag en grönsak!

Nya livsval!

Jag står inför en mycket underlig situation, jag har ett antal val jag måste göra snart. Jag måste fundera på hur jag skall göra med mitt engagemang inom mitt älskade hemvärn. Att betänka är att jag varit ansluten till försvaret sedan jag var 13 år, detta gör att jag har burit grönt i över 40 år! Mycket av min fritid har varit i grönt. Men det ser nu ut som om jag måste göra ett avslut. Min roll som ordförande i Hemvärnsföreningen klarar jag inte heller av att sköta, så jag blir tvungen att avsäga mig även detta. Jag orkar inte helt enkelt! Mitt liv är idag för komplicerat i all sin enkelhet med att försöka komma tillbaka i arbetslivet, och att bli frisk. Idag har jag möjligheter att vidare utveckla mitt liv, jag har möjlighet att nå högre. Men allt faller på att jag orkar inte länge att försöka plocka ned stjärnorna, jag kan inte längre lyfta mina armar över axlarna, jag har svårt att se länge än till skogsbrynet. Men snart så kommer det att bli bra, snart blir jag frisk, snart kommer den dagen då jag är stark igen!

Vilken färg har en dag?

Vaknade nu denna morgon med en fråga i huvudet, vilken färg har en dag? När jag druckit upp mitt kaffe så satte jag mig att titta ut genom fönstret, och konstaterade att varje dag har en egen färg. Idag så har alla bladen fallit från de träd och buskar jag ser, så de har blivit bruna. Några skator leker på taket till mitt skjul, teglet är rött och har lite gröna alger på. Cypresserna på grannens tomt är gröna och hans hus lyser varmt gult i solljuset som bryter igenom den grå- blå himmeln. Asfalten på gatan är grå -svart och gul-röd-bruna löv ligger på trottoaren. Överallt jag ser så finns det färg, på ett sätt som man också såg världen före färg -tv:n. Idag är det en för-höstdag med många varma färger. Färger som finns där även när jag inte ser år det hållet. Jag känner att en dag som man säger är grå, är det mest för att vi tycker att inget roligt händer. Så min slutsats är den som alla redan känner, men ibland inte vill kännas vid: Man har det inte roligare än man gör det, och även om man är färgblind så är världen färgad.

Spelberoende!?

Vad gör jag om dagarna? Tja, jag sitter och läser. Jag läser böcker och på internet, jag läser mycket! Jag lyssnar på musik och tittar på tv och spelar. Varje timme gör jag något nytt för att inte få en statisk belastning på min nacke och rygg. Jag byter plats och position, jag går, står, sitter och ligger. Jag gör många saker som alla har en sak gemensam, att jag inte har gam-nacke eller böjer mig framåt. För allt som gör att jag böjer mig framåt gör att jag får värk. Så nu är det färdigt med dagens klagande.

Jag försöker att varje dag spela på min ukulele och dagar jag inte spelat känner jag lite skam för att jag fuskat med min träning. Nu ska ni inte tro att jag är någon AndresSegovia på uke, för det är jag inte och inte är jag någon sångare heller. Ibland känns det som om jag är helt tondöv när det gäller min egen röst, jag är personifierat den entoniga lilla klockan, fast jag klarar inte ens av att hålla ton.

I min tidsmaskin!

När jag vaknade i min tidskapsel i morse såg jag att min inställning att vakna upp den 17 oktober år 2013 klockan 8 fungerade även denna gång. Man blir så varm inombords när den fungerar som det ska. Styrenheten för att sänka levitationen  i kapselns ändar nåddes med finger topparna, så jag tryckte på dessa och kapseln planade ut och sänktes till dockningsläge. Jag lyfte bort skalet över mig och kände huden bli lite knottrig av den svala bris som strömmade över min varma kropp. Bara för att övertyga sig själv om att inget gått fel under resans gång, tog jag och kontrollerade de olika funktioner som ska fungera vid en lyckad tidsresa. Böja - Sträcka de nedre balanskontrollerna , Check. Böja- sträcka nedre kraft och viktbärarna, check. Efter någon minut var hela listan genomgången och moment vrid- res- sitt skulle påbörjas, då kom den första varningslampan att blinka till. Funktionen på den centrala böj och vrid är nedsatt, signalen var tydlig och kraftfull, min åtgärd var noll då jag inte har egna justeringsmöjligheter för sådant utan måste anlita utbildade speciallister för sådana åtgärder. Res funktionen meddelade att den hade svårt att få full effekt på grund av att de nedre kraft och viktbärarna befann sig i fel läge. Så jag gav ordern vrid ut och böj! Orden utfördes med det var väldigt trögt med rörelsen, maskineriet gnisslade och gjorde motstånd.När jag nu väl satt upp och kände tröttheten rinna ur min kropp, skakade jag lite på mig och satte kroppen i auto-mode! Vilket genast gjorde att en övertrycksventil släppte när jag reste mig upp. Jag är vaken och konstaterar lite förvånat över drömmen hängde i så länge, en dröm som handlade om Avatar och min del i den. Alltså min del i min dröm om just filmen Avatar, det var ju så länge sedan jag såg filmen. Det är nog dags igen, för uppenbarligen finns det något i den filmen som jag måste se en gång till, en tanke, ett uppslag, någonting är det som ropar Micke, tänk på det här!!!

Detta är växeln och du står i kö!

Ringde Sahlgrenska idag för att få svar på lite bilder de tagit. Först fick man stå i kö för att komma fram till växeln, det var ju rätt så lugnt. En växel och 14 före, så det tog ju bara en 5 minuter. Sedan blev jag kopplad efter inrådan till ortopeden där jag åter igen blev stående i kö efter att gjort ett antal val via telefon. 10 minuter senare talar jag med en sköterska som inte kan hjälpa mig fast jag talar om datum och hela hejsan! Han föreslår Nevro-nånting och ska koppla mig dit. Det blir ett jädra knäppande i telefonen och efter 5 minuter blir det helt tyst, jag är borttappad!! Så jag ringer växeln igen, och får vänta igen, dock inte lika länge. När jag då vill bli kopplad, så säger hon att deras telefontid är slut! Jag får ett flimmer för ögonen och frågar, när är de telefontiden. Den har jag missat med ungefär fem minuter(knappt), så när jag då säger att jag behöver veta resultatet från bilderna, då säger hon bara: det kan JAG inte hjälpa dig med, det måste du förstå! Här vill jag säga en hel del förklenande saker om denne individs placering i en normalfördelningskurva rörande människors utveckling, mentala och empatiska intelligens! Men jag avstår, och frågar istället varför de föreslog ortoped när det tydligen inte var dit jag skulle. Då säger hon, eftersom de inte hade någon läkare med det namnet som jag sökte, så är det nog bättre att jag ringer till Skövde, och kopplade mig med dessa ord vidare till det stora intet! I Skövde hamnar man i en växel som kopplar en till en maskin, som ger en ett antal val, av vilka inget överensstämmer med mitt ärende! Därefter får man ett meddelande om att de ringer mig i eftermiddag runt 13.35. Så jag hoppas att de ringer och jag kan få reda på vad som händer, med mitt "ärende", som jag personligen refererar till, som "Mitt liv"!

Ja ha, lite nageltrång på detta så är livet fulländat!

Varje morgon så läser jag tidningen, ledaren, insändaren, utrikes, telegram, inrikes, serierna och dödsannonserna. Varje dag läser man om människors oförmåga till empati och medmänsklighet. Vissa skriver lite mer humoristiskt kring en katastrof, oftast helt omedvetet på grund av att de avstavar ord felaktigt. Vi läser om hur illa det kan gå om man har otur. Jag hörde härom dagen GW-Persson säga att det var ett golf proffs som sagt till journalister angående "tur i spelet": Det är märkligt men ju mer jag tränar desto mer tur får jag!
Det känns som om man skulle kunna ha en beräkningsformel för slumpen. En formel som gör att slumpen inte längre är en slump, utan en faktor i en beräkning. Om man hittar denna faktor, så kommer alla vara vinnare på V75 och alla har 7 rätt på lotto. Men nu är det faktiskt så att Nobels Ekonomipris i år går faktiskt till tre herrar som kan sätta en faktor på slumpen. Så nu är det upp till alla systemspelare att studera deras lära och bli miljardärer, för på sikt kommer alla vara vinnare.

Hemvärn och pås-sjuka!

Jag är en inbiten försvarsvän. Jag har varit en del av det svenska försvaret sedan jag var 13 år, och är fortfarande. Men frågan är bara hur länge till. Lite krassa fakta för de som missat( Troligen inga efter som det är en återkommande punkt.) Cancer, strålskador, diskbråck i rygg och nacke. Cancern verkar vara okej nu mera, det har gått 2 år utan återfall. Strålskador har det blivit på diskarna i nacken vilket gör att jag inte kan bära något av vikt på mitt huvud, typ hjälm. Ryggproblemet är gammalt men har återkommit vilket gör att jag inte längre klarar att lyfta eller bära tunga saker, typ ryggsäckar, ärtsoppa, kanoner, kulor och krut. Så jag kommer nog att bli en "Drop of!" på detta. Jag vill inte, men jag vet inte hur jag ska kunna runda problemet ännu.

Bruna tunnor är poppis i vår kommun, hos hushållen! Jag har godkänd kompost sedan många år tillbaka vilket gör att jag dessutom bara har det minsta kärlet och endast tömning av soporna en gång i månaden. Nu kommer det märkliga. Jag måste betala mer för att kommunen hämtar färre gånger och mindre avfall hos mig. Än om jag tvingar kommunen att komma fler gånger till mig. Hämtningsavgiften hos mig höjs till 502 kronor plus att jag får en brännavgift på 126 kronor. då kommer de bara och hämtar sopor hos mig 1 gång i månaden. Om jag har sopor och matavfall så behöver jag bara betala 323 kronor i hämtningsavgift plus brännavgift och 179 kronor i kompostbehandlingsavgift, och då måste de komma 3 gånger i månaden! Så jag som spar bränsle för kommunens bilar genom färre stopp måste betala en större avgift varje gång de stannar! En av mina grannar blev så tvärförbannad att han nu tar ett nästan dubbelt så stort kärl, slutar med komposten, tar ingen brun tunna och slutar att källsortera, samt får tömning varannan vecka för knappt 1500 om året. Han sa: Detta kommer att betala sig för jag behöver inte längre åka till tippen och springa med burkar och skit! Bensinen och skatt och försäkring kostar pengar för mig också! Varför ska man straffas med högre avgifter när man är en mindre miljöbelastning, än alla förbaskade butiker som inte behöver vara med!

Jag har inte sagt att jag inte vill ha någon tunna, men jag fick ingen ändå! Inga 9-liters påsar att slänga skräp i, ingen grön hållare och ingen tunna, bara en högre avgift! Sen undrar de på AOS att man blir förbannad!? 

En komplimang som värmer ens hjärta!

Lite oväntat, lite överraskande Gung-Ho! Att få ett sådant till sig blir en komplimang, ett tack för att man vill nå ett mål som man försöker att visualisera och ena styrkorna kring. Arbeta tillsammans! Gung-Ho!

I vad samlar man styrka?

Jag har plockat svamp och lagt dem i en korg men inte tillsammans med äggen! Jag har ett konto på mitt jobb där jag har samlat dagar och timmar! Jag har konton på banken där jag samlar pengar och aktier, och i mitt hem samlas min familj! Men i vad samlar man styrka? Jag stoppar grejor i mina fickor och jag har spikar och skruvar i mitt snickeri. Jag har noter och böcker där jag samlat musik och ord! Jag har album med foton där jag samlat minnen och namn, men ingenstans kan jag hitta en plats där min styrka ligger, ingenstans ligger min kraft! Det finns dammar med vatten, i dessa har man samlat energi och det finns burkar med sylt som är samlade bär. I skolan finns barn som samlar på kunskap, på arbeten finns människor som är samlingar av liv! Men vart i hela världen finns min kraft och min styrka, ja var är min energi?

En sliten själ i en sliten kropp.

Ibland önskar jag att man vore präst. En själasörjare som vet hur man leder vilsna själar rätt. Jag känner mig rätt borttappad just nu, vilsen och ledsen i min själ! Varför? Mest för att min kropp skriker av smärta och jag vill mer än den klarar. Ska man gnälla varje gång man öppnar munnen?! Eller är det bara så att vi måste ha något att jämföra med, så att vi vet om vi har det bra eller inte! Men visst har vi haft en bra sommar, i jämförelse med vad då? Förra sommaren?  familjen som miste sina anhöriga den sista maj? eller den som vann 94 miljoner på Eurolotto? Som sagt, allt är relativt! En komiker drog ett skämt som jag tog på allvar, bara för att det var en variabel i mitt liv! " Mor Anna-Lisa kom ut från doktorn och talade om att hon endast hade 34 år, 65 dagar och 25 sekunder kvar att leva, 23, 22, 21... Hela familjen ställde in sig för hennes annalkande dödsdag!" 

Min tid är inte ute, jag är inte död! Jag är troligen helt fri från cancern, så jag kan inte sitta och vänta på att dö!! Jag vägrar att ge upp mitt liv, det bara är så! Så jag går på sjukgymnastik för att få min kropp att inse att värk går att övervinna genom träning. Värk går att dämpa med piller och det går att få tillbaka sitt liv! Nästan, säger läkarna! Det finns saker som aldrig kan bli återställt, det måste jag acceptera! VARFÖR DÅ? Jo jag har ont, och jo min kropp är sliten. Men jag är inte död! Jag vägrar att acceptera att ha ont i resten av mitt liv! JAG VÄGRAR!

Jag är kränkt, å det grövsta!

Stress, är mer ett syndrom och ett förhållande än ett beteende och tidsbrist. Jag blir fruktansvärt stressad av att jag inte längre hinner med eller orkar. Jag känner att jag borde hinna men jag kan inte längre för jag måste vila, som en gammal gubbe! Varje dag försöker jag att göra något som är mer ansträngande, måndag, tisdag och onsdag är jag på jobbet och försöker att hinna med något meningsfullt, så att både jag och avdelningen känner att de har haft nytta av min tid där. När jag kommer hem efter dessa timmar måste jag vila i en till två timmar, för att orka vara med resten av dagen och kvällen, utan att bete mig som man gjorde i lumpen, somna på en gång det gavs tillfälle att sova. Torsdag till söndag försöker jag att hinna med att skriva. Om vad jag skriver? Jag skriver en bok, en bok byggd på anekdoter från händelser i livet och om ett förlopp i världspolitiken, eller är det barnböcker? Barnböcker är svåra, men samtidigt lättare då man kan hoppa över vissa händelseförlopp, men samtidigt ha en fängslande historia helst utan svackor! Det skulle kunna vara mina memoarer, " En Volvoarbetares liv och leverne!" där jag berättar om hur det har varit, och är att jobba på en fabrik i Sverige åren 1980- 2013. Jag kanske skulle kunna publicera mina historiska rön, tillsammans med mina tekniska innovationer, som med fasthet och framsynthet driver vår socialpolitiska samhälle framåt!
Eller är det så att jag blir kränkt av min kropp, som förhindrar mig att utnyttja tiden till att leva mina drömmar, att resa, att skriva, att arbeta eller att träna. Nu är planen att jag även på måndagar och onsdagar ska gå på sjukgymnastik. Självklart kommer jag att göra detta, först så jobbar jag mellan 0700-1030, sedan sover jag mellan 1100-1300, därefter äter jag lite och går till sjukgymnastiken mellan 1400-1600. Klockan 1600 avslutar jag min dag med vila för att orka med nästkommande! Planen är att försöka nå full tid på jobbet. Arbete mellan 0700 och 1536 utan vila! Jag är bara lite nervös för att min kropp kommer att vägra att följa min vilja. Jag försöker att hinna med allt, köra till tippen och tanka bilen,ta en promenad och fixa med vad det nu månde vara och vila. Men min kropp sviker mig, så jag känner mig kränkt. Kränkt över att viljan inte försätter berg, inte ens för att få dammet att lyfta. Inte ens ett skit om kroppen envisas med att protestera via värk eller/ och avstängning. Jag är kränkt!

Svammel och ordbajseri!

Jag läste en gång om hur man byggde "ordbajserimallar", eller svammel texter om man så vill. Låt oss nu ta ett exempel på hur man kan göra. Först väljer man ut ett antal ord i det givna ämnet: Vindkraft, naturresurs, miljö, framtid, energi, barn, alternativ, spara, haven, glaciärer. Där efter kombinerar man dessa ord i olika meningar med hjälp av små ord och ord för meningsbyggnation. Då kan det se ut som följer: "Vindkraften är vår miljös framtid. Våra barns framtid och glaciärernas framtid. Vi sparar våra naturresurser så att haven i framtiden kan ärvas till våra barn. Våra barn får en framtida energikälla som kommer att bli deras naturresurs som sparar miljön och haven. Vindkraften kommer alltid att vara vår framtid." Eller om man vill göra det till ett negativt babbel." Om man oroar sig för våra barns framtida naturresurser är vindkraften ett alternativ som slösar på havens energi, speciellt när miljön påverkar våra glacierer och hav. Våra barns framtid står på spel på grund av att vi satsar på fel typ av energi....."

När jag läser texter från våra politiker brukar jag tänka på hur många gånger ett ord används, med alla ändelser, böjningar och synonymer. Relativt ofta ser man att de använder "ordbajserimallar". De ser ett mål i att inte säga något alls, utan ge höraren/läsaren en möjlighet att utifrån sin egen uppfattning "läsa mellan raderna" och skapa sig en bild av vad politikern sagt. För några 10-tal år sedan genomskådade journalisterna dessa trix, och lät dem slippa undan en, men inte två gånger. Idag finns det journalister som skriver sina texter på samma sätt. Vissa politiker och journalister är ordbajsare med mundiarré!  De pratar ren skit!

En vän är död!

Kristian Gidlund är död! Han med den röda tuppen! Hans kamp är över medan världens alla andra människor kämpar vidare, vidare mot olika mål och klockslag. Klockslag som betyder olika saker beroende på var i livet de befinner sig, och hur nära sin egen död de är! Det är lite magiskt att veta att ens tid är ute, det måste vara som att sitta i en dödscell, väntande på att straffet skall verkställas och ens liv ska släckas. Den röde tuppen från barnramsan har nu blivit upphöjd till ett minne, ett minne som för en tid framöver bara kommer att innebära sorg. Man kan skriva detta på många sätt men jag lever vidare i min kamp, med mina problem och mina våndor, Kristians kamp är rent fysiskt slut nu. Till en vän som jag sörjer fast jag endast känt honom via hans blogg, I kroppen min. Till en vän som visat sig starkare än jag, fast jag fortfarande lever. Han behöver inte vara rädd längre, han behöver inte ha ont eller kämpa. Han slipper alla kommentarer med "Du ska se att det fixar sig!" eller "Tron kan försätta berg!" alla "Bara lite till, jag vet att du fixar det!". Jag är avundsjuk på Kristian, för hans kamp är över, men jag vill inte byta med honom! Mitt liv går vidare mot nya äventyr och resor. Mot nya mål och insikter! Mot universum och vidare!
Dock till slut är en vän i tanken borta. Hans minne lever ännu kvar som en man som kämpade för sitt liv och förlorade. Hans när och kära sörjer och känner oändlig saknad. Lilla jag, känner bara till hans kamp! Lilla jag, är ledsen å han vägnar, och det faktum att den nu inte kommer att finnas mer från honom att läsa. Lilla jag, har bara läst, men ibland utan att förstått. Lilla jag, har inte alltid förstått att Kristians klocka går fortare än världens klocka, och hans batteri av tid var på väg att ta slut. Min tanke att "Lilla JAG, borde tagit kontakt med honom fler gånger medan han levde så att vi skulle kunnat jämföra vår tankar!", den är nu intet värd och degraderad till en del av min ångest. En ångest över att jag fortfarande lever och kommer att fortsätta att göra så i många, många år. Lilla jag, som lever mitt liv vidare mot universums oändlighet, en oändlighet där Lilla jag, kommer att existera i något större tidrymd än Kristians, dock lika osynligt mot stjärnhimmeln.

Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

text o musik: José Antonio Sanchez Ferlosio