Ett upprop i det tysta!

Jag är rädd! Rädd för att vårt försvar ska falla samman! Jag är rädd!

Jag är rädd! Jag är rädd för att mitt Volvo inte längre ska vara mitt! Jag är rädd!

Jag är rädd! Rädd för att bli sjukare eller arbetslös eller fattig! Så jag är rädd!

Rädd för att hjälpen till behövande aldrig når fram, för att människor ska dö för att vi är rädda! För rädda för att hjälpa! Jag är rädd!

Människan är född till att vara en vänlig själ, en som gärna vill hjälpa sin nästa. Men jag är rädd att vi fostras till att skada, till att vara rädda, och jag är rädd!

Jag är rädd för att dö, att lämna de mina! Men egentligen är jag rädd för det okända är jag rädd. Om jag är rädd, för vad är jag rädd? Jag är rädd för att bli ensam om natten, att sova själv, att vara men ändå inte vara! Jag är rädd! Hjältar är rädda människor som befinner sig på en plats och vid en tidpunkt där rädslan är en styrka! Men jag är rädd för att jag ingen hjälte är, utan endast en vanlig lite människa. För jag har inte befunnit mig där och då när behovet fanns så att jag har kunnat bli en hjälte. Så, jag är rädd! Jag är rädd för att bli en hjälte då jag tror att priset blir för högt, så jag är rädd.

Jag är rädd, rädd för att jag inte kan låta bli att hjälpa en medmänniska, rädd för att inte oroa mig för vårt försvar, rädd för att förlora mitt Volvo, rädd för att bli sjukare, rädd för att bli arbetslös, rädd för att min tid snart kommer att ta slut, och att inte hinna fram i tid för att hjälpa! Jo, jag är rädd! Är inte du?

Allt har ett pris!(Detta skrev jag den 16/4)

Jag fick reda på att min far har prostatacancer idag den 16 april 2013, samma dag som han själv fick veta. Stackars syrran som måste bära oket! Jag tar naturligtvis på mig ansvaret att meddela släkten på denna sidan Vänern samt Norrland! Man är ju inte direkt någon Cupido när man ringer och talar om den "goda" nyheten!  Han vill dö en naturlig död, vem kan säga att han har fel? Han är 82 år, samt fri, vit och myndig! Dessutom vid sina fulla sinnen! Han vill inte överleva sina barn, så han har valt," ingen åtgärd!". Han vill dö, fast inte av egen hand utan av " Naturliga orsaker!". Så till alla som känner min far, det är nu det är dags att ge sig tillkänna och att leta fram rätt slips eller kjol!

Min far dog måndagen den 13 maj 2013 

Vem ska bära och varför?`

Om man nu tror på gud, varför ska man hela tiden prövas? Varför måste ens tro hela tiden ifrågasättas? Jag som är icke aktivt troende, utan endast född till Lutheran, jag behöver inte försvara min tro tillnärmelsevis lika mycket! Jag bara accepterar att shit happens! Some time it hit the fan! 

Varför måste de som tror, pressas till det läge att de säger i sina böner, Varför gud? Varför? 

Vad är vitsen med detta ifrågasättande av en människas tro? Vad är meningen med att göra en god troende till en Thomas tvivlare? Jag fattar inte detta, men jag är ju bara född in i den kristna tron, jag har ju inte valt, så det är kanske därför! Jag är redan en tvivlare som inte behöver övertygas!

Vad offrar du?

Man brukar prata om att allt har ett pris, och detta är en sanning utan att för den skull sätta en prislapp på alltet!

Funderingar vid mitt skrivbord!!(not.Hen i denna text används för att inte peka ut kön utan syftar på lika inför lagen.)

Jag Mikael Ohlsson är en debattör, och det är något som ligger i min natur! Jag är fostrad att stå för mina åsikter, att vara mig själv. Jag är också lärd med att om man har stor käft, så måste man ha bred rygg med mycket ryggrad.
Unga vidjor böjs till rätt form. Gamla träd knäcks och omformas till nya föremål eller rycks upp med rötterna för att planteras någon annanstans!
Jag är moralens väktare som kräver lika för alla! Hur kan det vara okej med kvinnlig sex turism till Afrika, (Kerstin Thorvall / Gambia)men inte för manlig i Thailand? Hur kan det vara lagligt att sälja sex, men inte att köpa? Om en hen går på krogen för en "one night stand" och målet bjuder på sprit och mat för hundratals kronor är det okej. Men om hen ger hen kontanter är det prostitution, fast indirekt ersättning för sex är också prostitution! Konstigt, om någon betalar hyra och mat är det okej, men om hen lämnar stålar på köksbordet när hen går iväg är det prostitution! Läget kan ju bli lite konstigt hemma när man säger till sin laga hälft på morgonen, "Du, kan du lämna lite kontanter till mig innan du sticker!". Så som lagen är skriven är alla personer i Sverige  som brukar sex med annan person prostituerade och torskar!

Mera tankar om kostnader, eller?!

Hur blir det med förskottsbetalning då? Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen).Enligt skattelagen kan man alltså få F-skattsedel som egen företagare, men man kan inte vara två i företaget typ Handelsbolag, för då begår bägge koppleri mot varandra, även om ingen utför tjänsten! Hm. Om man då blir sjuk, eller vill ha semester, men vill driva företaget vidare under tiden som alla andra företagare. Annonserar man då hos Arbetsförmedlingen om folk? Utför då AF koppleri? Kan man neka till ett sådant jobb utan att riskera att bli avstängd? Kan man få "starta eget bidrag" för ett sådant företag? Vad kan anses som arbetsskada? Kan man dra av kondomer? Går det att göra RUT avdrag? Går det att göra ROT avdrag? Om man vägrar att sälja sig, blir man av med A-kassa och kan man hamna i FAS -3? Om min sambo inte vill älska med mig kan hen bli utan pengar då? Om hen får pengar från SK eller AK eller AF, och personen inte har F-skattsedel måste myndigheten betala skatt, försäkring och pension då? Betraktas myndigheten som arbetsgivare då? Blir staten då torsk? Allt har ett pris när man vill debattera, är man prostituerad då? Tunga tankar !

Tegelbacken 1903 vs. 2013

Jag vet inte om man ska bli besviken eller förbannad, men nog upprör bristerna i försvaret mig. Jag har varit medlem i FvRF i över 40 år och känner mig sviken av vår regering. Jag har gjort värnplikten i Flottan, utbildat mig till MC-ordonnans i FMCK och varit aktiv i Hemvärnet i över 20 år. I hemvärnet har vi lagt 10 tusentals timmar på eftersök, brandbekämpning, översvämningar och annan hjälp vid katastrofer! I princip har jag i hela mitt liv ställt upp för mitt Sverige. Jag har varit med i Hem och Skola, kyrkofullmäktige, kommunfullmäktige, och diverse andra föreningar. Jag har visat mitt stöd som medborgare i riket! Jag började att jobba när jag var 15 år samtidigt som jag studerade! Jag har varit en god skattebetalare som har utnyttjat systemet väldigt sparsamt! Men NU är jag förbannad! Nu är det nog! Nu går jag till Tegelbacken också!!

Hur mår du nu, Mikael?

En ärlig fråga, kräver ett ärligt svar. Så, jag vet inte riktigt. Delar av min kropp sviker mig när jag behöver dem som bäst. Jag har ständig värk i tungan, halsen, axlarna, ryggen och från olika leder. Ibland höger knä och ibland vänster hand, och så vidare. Idag på morgonen mådde jag bra, jag såg med tillförsikt på mötet med VH, HR, AL, SK och IFM. Mitt under mötet kändes det som om jag var på väg bort, bort från Volvo. Mitt VOLVO! Ett andra hem som jag tillbringat runt 66000 timmar på. VOLVO min andra fru, det verkar som hon vill skiljas, den känslan fick jag. Man försöker skaka av sig föraningarna och tecknen genom att säga till sig själv att man bara inbillar sig. Vilket är det troligaste, att man inbillar sig alltså. På samma sätt som att jag skulle dö av cancern. 

Så, Mikael hur mår du? Svaret är nog egentligen, inte helt ok men på bättringsvägen.

Märkliga debatter!

En natt jag drömde att jag satt och debatterade om Sverige var utsatt för ett yttre hot. Vändorna blev många i debatten och slutade för att jag såg en fundamentalist framför mig! Lite skrämmande, det finns människor som tror och vill påskina att allt elände som drabbat världen är USAs fel, eller EU, eller judarna, eller svenska regeringen. Alla argument denne motdebattör lade fram menade han bevisade detta. Hans länkar gick till märkliga tal som han anförde som bevis eller gamla propagandafilmer. Det bisarra i det hela är att han är inte ensam i detta. Det finns fler av hans sort som påstår att kondensstrimmorna efter flygplan på hög höjd är nervgifter som CIA sprider ut. Eller att ingen har varit på månen. Vi lever visserligen i en galen värld, men ack så många galningar! Jag hoppas att det bara var en dröm annars," ve oss människor, bäva av skräck den sjunde ryttaren kommer att låta oss bada i vårt träck! Ve oss människor ve, böj edra nackar och be! Be om försoning, be om fred, be för edra liv för vilka Jesus led!"

Hur kommer det sig att allt har bytt språk?

Alla mina inställningar säger svenska, jag kommer från Sverige, jag talar svenska och mitt andra språk är svenska. Mest för att jag trivs med mitt språk. Visst är ängelsa mitt andra språk o tysta mitt tredje, MEN JAG FÖREDRAR att skriva och LÄSA på Svenska! Det blir mindre missuppfattningar på det viset. Det är bara synd att Facebook och Blogger inte fattat detta. Jag har inte gjort några förändringar, men dessa sidor har helt plötsligt blivit på engelska! Varför då? Jag har inte uppdaterat eller förnyat några program, ändå byter skiten språk!! Vem har givit dessa programmakare mitt tillstånd att byta språk, inte jag!!! Jäkla drönare!!!

Vad är problemet?

De senaste jobb jag sökt har jag slängt breven på svaret oöppnat, jag kan texten. Tyvärr är jobbet redan tillsatt av annan sökande. Men du är välkommen med en ny ansökan på annat jobb senare. Nähä, jag var inte den rätte denna gången heller, så vi ger jobbet till en annan sökande istället. Vadå kunskaper? Vadå Krav? Gör som ni blir tillsagda utan protester är vad som gäller idag! ÄR något fel, då säger jag det, och jag ser till att jag har statistiskt fog för detta. Annars håller jag käft, men jag säger inte JA, för att min chef tycker att jag SKA hålla med.

Ärligt, Vitt brev är lika med avslag. Telefonsamtal är lika med en chans. En intervju och sedan ett brunt brev, då är jobbet ditt. Jag har haft fast anställning i snart 33 år på Volvo. Alla jobb jag haft har dykt upp med mitt namn på, och jag har blivit beordrad eller fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till! Alla jobb jag sökt har blivit ett NEJ. Tänk er själva, jag har sökt 100-tals jobb, inom vår koncern, utan att få ett enda jobb jag sökt! Men jag har blivit erbjuden jobb som jag i princip inte kunnat tacka nej till. Om jag tackat nej är det stopp! Nu sitter jag här, långtidssjukskriven utan plan! Utan framtidsutsikter och utan framtid! Vad skall jag göra? Byta företag? Vem anställer en person som jobbat på Volvo i 33år och är snart pensionär? En person utan referenser i de arbeten han påstår sig gjort? En person som sålt sin själ till Volvo till ett pris som är vad? Tack för allt men nu vill vi ha en 20-åring att lura, som går på, samma sak! Tycker ni att jag är bitter? Visst fan är jag det! Jag har offrat min själ och nästan mitt samvete för Volvo! Jag har bränt min heder! Jag har nästa givit mitt liv, för Volvo! Vad är svaret, tack men nej tack! Vi behöver inte dina tjänster längre, eller?! 

Jag vet inte längre hur det är på "Mitt" Volvo. Förr var en chefs ord en värdehandling, idag räcke inte ens skriftligt! Så nu mer spelar jag ALLTID in samtal med mina chefer, så att jag senare kan analysera vad de sagt, och vad som är löften som de svårligen kan ta tillbaka! Bara så att ni vet, snöret runt halsen bär en diktafon i andra änden, och mobiltelefoner har inspelningsfunktion. Det kanske inte betyder något för er, men för mig så är det sanningen om vad som blivit sagt!

Lita på mig!

Varför då? varför ska jag lyssna på en telefonförsäljare som läser sitt manus med stakningar och okunskap om mig? När man bryter in och frågar hur mycket kommer detta att kosta mig är det alltid gratis. När jag vill ha det gratis så finns det ett pris! Bara så att alla vet, det finns inget gratis, det finns inga gratisluncher! Allt har ett pris! Frågan är bara, är du villig att betala?

Men du och jag är ju gamla kompisar! Jag har väl aldrig gjort dig besviken? Brukar jag inte ställa upp när du behöver hjälp?! Jag vill inte förlora några vänner, dessa är för få och dyrbara för detta. Men om man vill låna pengar utan säkerhet eller att papper skrivs så, jag är snäll men inte dum! Inga papper inga pengar! Ingen säkerhet inga pengar! 

I min värld är inget gratis, allt har ett pris! Jag har aldrig fått något gratis, utan alltid har det varit inteckningar på min själ eller plånbok! Varför ska ni komma undan? Vad är det som fått er att tro att jag är dum i hela huvudet? Vad ska man säga, jag har papper på min intelligens i form av betyg, vad har du för att bevisa din? 

Du har kanske papper på att du är psykiskt frisk, det saknar jag. Men å andra sidan är ju jag ingen chef!

Bitter? Ja. Sur? Ja. Känner mig orättvist behandlad? Ja, jag har enligt mig förtjänat bättre. Men jag är ju inte jasägare eller kvinna, så jag får väl leva med det. Jag hoppas bara att detta inte kommer att påverka min framtid på Volvo. Fast, senaste gången jag pratade om Volvo blev jag och min anställning hotad. Jag skyddade min uppgiftslämnare som numera sitter på en högre position än jag någonsin haft möjligheten att nå, och jag gjorde det han bad mig om. Så läser han detta nu, så är det dags att återgälda tjänsten, jag behöver det och ett nytt jobb samt behålla min anställning! Var skiter jag i, ni vet min kapacitet och min inställning till Volvo. Hur jobbet skall utföras är ju en process  som ni bestämmer! Jag är och förblir Volvoit, hoppas jag! Nej, jag har ingen Volvohatt, jag har bara fått kepsar. Men erbjuds jag en hatt och den sitter snyggt så är jag naturligtvis hattbärare!

Jag är sjukt frisk, eller!?

Vad ska man säga, jag har klarat ett års kontrollen utan återfall. Bra, mitt blodtryck faller, mindre bra. Min rygg värker oavbrutet, hmm! Mina händer domnar varje gång jag lutar huvudet framåt, det är troligen detta som gör att jag inte är en ja- sägare. Fast så är det troligen inte! Piller piller,piller. Jag har fått ett halvår till med option på ett fortsatt liv. Problemet är bara, vad för sorts liv?
Jag har aldrig trott att jag skulle kunna dö, men för lite drygt ett år sedan var det nära att jag gav upp. Jag hade obeskrivliga smärtor och åt via en sond. Jag levde för att min fru och barn ville det, själv hade jag gett upp när som helst. Jag levde för att de mina ville det.
Idag har jag fortfarande ont, i munnen, tungan, halsen, ryggen, nacken, axlarna och händerna. Men om jag ställer för ett år sedan mot nu, då är nu "a pice of cake", fast ändå grymt jobbigt. Jag har mardrömmar, svårt att sova utan mediciner. Dessutom en rädsla som kommer varje natt, hur ska de mina klara sig om jag dör? Slutar det då? Värken? Rädslan? Drömmarna? Lidandet? Kärleken? Slutar det då?

Hur eller vad?

Nu ska jag tala om vad jag vill! Jag vill bli frisk, så att jag kan börja jobba. Min plan var att om jag ligger före så kanske trycket minskar på mig. 

INGEN har pressat mig! INGEN har ställt några krav! INGEN har tryckt på! Det är bara jag, och mina beslut!

Jag ville börja jobba redan i mars förra året, men verkligheten talade om för mig att detta var omöjligt. Jag ville börja jobba efter semestern förra året, ännu en gång blev det verkligheten som vann. Jag ville börja före jul! Även denna gång fick jag inse att besök på min arbetsplats var mer än nog. Mitt senaste mål var innan första april. Men min kropp vägrar att inse att JAG vill bli frisk! Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Varför måste jag övertyga min kropp att den är frisk och varför måste jag slåss för att få arbeta? Jag har insett att svänghjul kanske inte är det bästa för mig, men jag har inte fått några val! Jag har inte fått några alternativ! Hur, hur ska jag komma vidare utan hjälp? 33 år på" mitt "företag. 33 år där jag har hjälpt och stöttat andra i deras karriär! 33 års erfarenhet av vårt företag med alla möjliga och omöjliga jobb. 33 år, och nu inget. Jag har alltid jobbat efter "själv är bäste dräng!" och nu kommer bevisen att så är fallet. 

Idag är det inte lördag utan Deppardag!

Jag hatar att vara ensam, och jag hatar att ha folk omkring mig när jag mår dåligt! Jag vill svära åt allt! Slå ner människor bara för att!! Jag vill sätta mig i ett hörn och gråta! Värken, ångesten och känslan av att allt kommer att gå åt helvete för mig sliter mig i stycken. Jag vågar inte sova på grund av mardrömmarna! Fast jag vet att det är bara min hjärna som spelar mig spratt. Mitt vanliga rationella jag VET att jag kommer att fixa detta på mitt vanliga vis, med andra ord, det kommer att ordna sig! Men numera dyker det upp tvivel på att jag ska klara det, eller ens att hinna med! Jag har blivit rädd, rädd för att dö! Rädd för att inte hinna allt på min lista. Rädd för att lämna de mina utan att kunna skydda eller hjälpa! Rädd för att min tid inte ska räcka till. Mitt liv har blivit som en sinuskurva, fast för de mina och omgivningen verkar den som en doppler effekt.

Raka puckar!!

Jag vill att folk ska vara raka, hellre ett besked utan krusiduller än ett med snickarglädje. Jag förstår att det svider, men det gör det även för den som levererar. Så är det i alla fall för mig. Sanningen gör ont, och ett enkelt sätt att smita. Jag har förstått att man tycks ta den enkla vägen och smiter från sitt eget ansvar genom att tala om vad man tycker utan att linda in saker till oförståelse. Men vad ger man mottagaren för möjlighet att ändra sig om de inte förstått vad man menar?
Jag fick helt klart för mig här om dagen, att nästan 33 år av arbete på samma företag, och lojalitet till det samma inte har någon betydelse. Jag är en leverantör av arbetskraft och klarar jag inte av det kan jag stanna hemma. Att jag har minimal frånvaro tidigare, förutom skador jag ådragit mig från mitt jobb, har ingen betydelse. Min lojalitet är inget värt, mitt arbete och min kunskap är inte mer värt än ett par skitiga handskar. Men som sagt, jag behöva inte gissa vad som menades, jag fick ett rakt besked och det uppskattar jag. Så hur jag ska gå vidare nu det vete fåglarne, men tids nog kommer råd. Och jo, jag blir stött och deppad av ett rakt besked, precis som alla andra. Men jag vet i alla fall vad jag har att förhålla mig till!

Ring, ring!!

Magen värker, jag har huvudvärk och mår illa hela tiden. Jag har svårt att sova men är trött hela dagarna, kvällarna och på nätterna. Jag har ångest och är ärligt livrädd för ett besked om hur röntgen gick. Jag är imponerad av en av mina kamrater och hur kallt han verkar ta sina besked, men jag förstår, förstår hur rädd han egentligen är. För det är jag också!
Mediciner, en del för värken jag har och andra för livet. Värken i mina axlar som slitits av arbete. Värken i min rygg som böjts av tunga lyft. Värken i min nacke som har hållit upp mitt huvud och haka. Värken i min tunga och hals på grund av behandlingen och av min cancer.
Orättvist? kanske, kanske inte. Jag är inte den som kan säga att någon annan skulle haft cancern istället för mig. Jag önskar att jag sluppit den, men jag önskar inte någon annan den, inte ens människor jag inte tycker om. Sjukdomen föll på min lott, inte direkt som högsta vinsten men den blev min. Det riktigt dåliga med detta är att jag är sjuk och min familj lider minst lika mycket, om inte mer.
Slutligen, samtidigt som jag vill ha ett besked om röntgen så är jag livrädd för svaret. Raka puckar hoppas jag, fast det kanske kommer att göra fruktansvärt ont.

Eftersom jag fått frågan så måste jag göra ett förtydligande. NEJ, jag har inte fått sparken eller blivit uppsagd. Jag känner mig bara lite dåligt behandlad bara. Jag är fortfarande anställd av Volvo Powertrain i Skövde, och hoppas att så förbli till min pension! 

Länge sen sist!

-Nä men tjenare Micke! Lever du än? Det var länge sedan sist!
-Ja, jo, det är väl en 15-20 år sedan, tror jag.
- Jag kommer ihåg att du precis muckat, och börjat på Volvo!
- Ja då är det nog en 30-34 år sedan.
- Så länge sedan! Det har jag svårt att tro! Jag känner mig inte en dag över 20!
Hur är det, har du fått några barn än?
- Inte jag, men min fru! Vi har två vuxna barn nu!
Här upptäcker jag att jag faktiskt inte kan komma ihåg vem detta är. Denne person vet mitt namn, vet var jag jobbar, men jag vet inte vem det är. Jag brukar känna igen ansikten! Jag brukar komma ihåg människor men ha problem med deras namn. Men denne person får inte en enda träff i min hjärna! Samtalet fortsätter i ytterligare 5-10 minuter tills denne person säger: Ja det var kul och se dig, men nu måste jag rusa. Ta det lugnt med flipper!!
Vadå, vadå flipper! Vem fan var det? Jag gör mina ärenden och funderar så det knakar. Vem i hela friden var detta? Till slut ringer klockan. Denne person brukade jag träffa på vårt stamfik FENIX på 70-talet och början på 80-talet, tills det lades ner. So long, no see!
Det känns som en era är på väg bort, och jag var en del av den. Han kom ihåg mitt namn, vilket innebär att jag troligen har haft någon form av inflytande på hans liv. Jag är en av personerna i hans berättelser om hans ungdom, för hans barn. Han kommer ihåg mitt namn, och jag kommer ihåg honom efter stor tankemöda, men inte hans namn. Jag kommer inte ihåg något annat än att han var kass på "Flipper", och att han "tiltade" ofta. Det får mig att undra, om jag finns som ett ont spöke eller en god trollkarl i människors minnen. Vilket intryck för mitt och min omgivnings minne har man skapat. Var jag den jag kommer ihåg att jag var? Eller är jag den andra kommer ihåg mig som? Måste man bära sina ungdomliga äventyr genom hela livet? Eller räcker det med "tills det är glömt!". Stackars Ingvar Kamprad! Vissa saker tycks aldrig glömmas, medan mångt värre är glömt imorgon!

Jag har sett en fjäril!

I början av veckan var jag på röntgen. Det är ju inget problem med detta. Men innan man åker dit har man en riktig ågren. Så pass att man skulle smita om man kunde. När röntgen är gjord, går man och väntar på resultatet. Ett av resultaten av röntgen är diarré, ont imagen och huvudvärk. Inte av att varit på röntgen, utan av väntan på resultatet.

Om man blir uppringd den första veckan, kan man vara säker på att det är negativt, eller!? 

Om telefonen ringer den andra veckan efter röntgen är resultatet bra, eller!?

Om inget händer, och jag får reda på resultatet vid mitt nästa läkarbesök är det positivt, eller!?`

Med erfarenhet från mitt första besked, så ringde ingen telefon. Ingen sa något för än jag skulle ta stygnen från operation. 

Så hur mår Micke idag?  Ångest, värk, och fjärilar i magen! Fast frågar ni, då mår jag bra! Vad annat kan jag säga, ifjol mådde jag sämre och jag lever än!

Vad är det som är problemet?

När jag skriver känner jag verkligen att jag har något att förmedla, något jag vill tala om. Jag diskuterar gärna om allt. Ligger det utanför mitt kunskapsområde så ställer jag frågor för att jag är intresserad av vad den andre har för tankar. Mina frågor kan då verka väldigt dumma, men vet man inte vad en fallknop är eller skillnaden på en neutrin och neutron, ja då måste man fråga. Självklart kan man ljuga eller låtsas om att man kan , vilket snart då blir klart för den man talar med, även om de är väldigt självupptagna. Så jag läser allt möjligt och omöjligt, men jag läser inte damtidningar och jag undviker skvallerpressen, om jag kan. Jag är inte den som kan texterna på nya låtar. Jag är fruktansvärt dålig på artister och skådespelare, men jag tycker om det mesta när det gäller musik och film. Jag har läst(inte studerat) psykologi, fysik, kemi, matematik, ekonomi, teknologi, elektronik, tyska, engelska, geografi, historia, samhällskunskap med mera och lär mig fortfarande saker varje dag. Jo jag måste tillstå att jag faktiskt har studerat också, men jag betraktar mig själv som en medelohlsson. Jag är inte unik men jag är inte heller en byfåne. Jag har ett sätt att utföra saker som ibland är tåtrampande. Men jag står för mina åsikter och tycker att kritik ska vara saklig och rak. Gärna med förslag på förändringar som kan göra det bättre, annars vet inte folk vad som menas, eller gäller. Raka puckar alltså, fast det svider ibland.

Vadå näthat?

Här skulle jag gärna skriva vad jag tycker om detta, men jag hänvisar till Filippa Mannerheim istället, hon har nästan tagit ordet ur min mun.

Ett forum för åsikter.

Jag läser och skriver om händelser som upprör mitt rättspatos. Insändare som menar att anonyma skribenter inte behöver noteras, eller svaras. Ett klart problem med att inte klara av skillnaden på sakfråga och person. Om någon som jag själv signerar med Mikael Ohlsson så blir det 1000 träffar på ENIRO, vet man då vem som skrivit insändaren? Har det någon betydelse vilken det är som framför en åsikt eller kritik? Väger det tyngre om det är von eller af som tycker till än en vanlig son? På vilket sätt är det viktigt att man vet vem som har åsikten eller kritiken, så länge den är saklig? 

Jag har nu länge läst om personer som skriver att detta passar inte dem och de tycker inte om att inte få medhåll, så de lämnar forumet. Jag har läst uttryck från personer som är frustrerade av att de inte blir lyssnade på och att de blir ombedda att söka sig till andra forum för sitt sätt att se på världen. Istället för att man tittar på deras åsikt eller kritik sakligt och behandlar dem värdigt, utan tillmälen!

Ibland så svider det!

Min far är 82 på det 83:e av sitt liv. Om han är gammal? Nä, han har snart 83 års erfarenhet mot mina snart 54. Det är inte åldern man ska rädas, utan sjukdomarna. För det är dom som knäcker ens kropp och gör en gammal. Idag ringde en av mina mostrar, jag fann detta mycket roligt. För det första har mina mostrar så lika telefonröst att jag de första 3 minuterna inte visste vem av dem jag pratade med. Men sedan fick jag tillräckligt med information för att veta, vem jag talade med. 

Sedan har jag en förmåga att falla in i dialekten, samma sak när jag pratar med min syster i Åmål, efter några sekunder pratar jag Hälsingedialekt, fast jag bott i Skövde i 40år. Förr försökte jag att förtränga, men nu har jag gett upp, precis som med mitt öknamn på Volvo, det finns där och jag kan inte stoppa det fast jag ogillar det. 

Tackar som frågar!

Jag får ofta till mig att jag ser pigg ut, och att jag ser frisk ut. När jag möte människor, på jobbet eller utanför, ja, då har jag först vilat innan jag ger mig iväg. Jag brukar sova innan jag åker till jobbet, och jag brukar "vila" i två timmar innan jag åker iväg och handlar, eller vad jag nu gör. Annars orkar jag inte! Utan tvekan så mår jag bättre nu än i somras! Jag äter inget morfin! Men jag äter fortfarande smärtstillande. Jag orkar mer, men kollapsar med jämna mellanrum av ansträngning, utan egentligen gjort något speciellt. Jag har alltid, helst, vatten med mig. Annars får jag ännu mer problem med svamp i munnen, och med detta problem med tänderna. Jag dricker litervis med vatten varje dag, vilket medför väldigt många toalettbesök. Och så vidare, jag kan fortsätta med allt Cancern medfört i problem för mitt liv, men, jag lever!  Jag har inget att skryta med, men jag har fått ett nytt sätt att se på livet. Jag vet att jag har bra överlevnad på 5års sikt, 60-80%. Om man har metastaser är överlevnaden halverad. Jag hade metastaser i körtlar i halsen. Så nu handlar det om nästa röntgen, och om de kan hitta något nu.

Min största önskan just nu är inte att vinna på vare sig Lotto eller postkodlotteriet,

 utan att ännu en röntgen passeras med ett OK.

Så hur mår jag? Jag är livrädd, men jag hoppas, verkligen hoppas att allt är OK,

så att mitt liv kommer att kunna fortsätta.