Året tar slut och min marsch tar sin början!

Stressfaktorer, att inte kunna styra, jag är på väg att bli en passagerare i mitt eget liv. Jag är livrädd!!
Jag har nu gjort njurfunktionskontrollen med ett resultat jag inte vet. Kommande vecka ska jag iväg och kolla tänderna. Så det blir måndagen och tisdagens ärenden. Vad ska man säga, nu finns tiderna klara för min start så nu är det marschkängor på och Start walking!!!

Lära nytt, eller bjuda på sig själv?

En vis man sa en gång att, det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man inget kan, än att öppna munnen och bevisa det. Denne vise man tyckte säker så och skapade beviset själv.
Som jag sa till unge herr P härom dagen, förståndet kommer inte med skägget, inte heller med en vildvuxen frisyr, fast det är många som hävdar detta.
Idag i mitt liv, jag kan inte tjuvstarta min behandling, jag kan inte skynda på förloppet till behandling. Jag kan inte ta en genväg eller fuska. Jag kan inte smita från behandlingen och jag har ingen plan-B. Jag har ingen kontroll över mitt liv idag. Det är snarare så att en massa människor runt om mig ser till mig och sköter planering och genomföranden. Jag måste lita på andra! Från att levt enligt principen att "själv, är bäste dräng!" till att lita på att människor i min omgivning gör sitt, det är ett svårt och jobbigt steg. JAG HAR INGEN KONTROLL!

Idag är våren vaken!

Färgtonerna ute är med basen grå, men jag vill se allt med ett litet lätt rött skimmer, för då känns det att våren är på väg. Ett rött skimmer som kommer från kärleken till livet, och att man vaknat till ännu en dag med nya händelser och lärdomar. Man måste ju bara säga att även om vädret är sorgligt med sitt gråa, så är det positiva att det kommer ju ingen snö!
Jag så att en 50-årig arbetslös kvinna på Öland vann 2,5 miljoner på spel, och alla tycker att det var bra att pengarna hamnat rätt. Så länge det är en person som spelat vinner, då hamnar väl pengarna rätt, eller? Jag är en fattig bonddräng med fyra barn, som aldrig spelar, men jag vann 2,5 miljoner!?
Personligen så måste jag nog tycka det vore roligt att jag vinner stora summor pengar, men att förutsättningen för att vinna är väl att man spelar och om jag får välja, ja då väljer jag hälsa före pengar.
Jag tog mig en promenad idag och träffade många Volvo-kamrater, det vill säga personer som delar arbetsplats med mig men som jag sällan träffar i arbetet, numera. En del av mina kollegor från Volvo har glömt, att vi har varit väldigt nära, men på grund av att vi bytt arbetsuppgifter kommit ifrån varandra.
Jag har få riktiga vänner, och dessa är jag väldigt rädd om för priset av en förlorad vän väldigt högt, och så rik är inte jag. För en del människor är det ingen kostnad att förlora en vän  eller en god kamrat, de tror att sådana står på rad och bara väntar på att få träffas. I min värld är en förlorad vän en katastrof som är svår att överblicka. En god arbetskamrat som man förlorar är även det illa, men ingen katastrof. För när man byter jobb så ingår detta, även om det gör ont. Men de är aldrig bortglömda.
Jag har jobbat på Volvo i över trettio år, jag har jobbat i nästan alla hallar på Volvo lastvagnar, jag har träffat en otroligt stor massa människor som gjort ett stort intryck på mig, och alla dessa är mina Volvo- kamrater och som jag till utseende kommer ihåg, en del även med namn fast det var tjugo-tjugofem år sedan vi jobbade ihop. Det viktigaste i mitt resonemang är att oavsett hur många människor jag lär känna, så har jag inte råd att mista en riktig vän och att förlora en god arbetskamrat svider även det.

Nu är det kväll och jag har snart avslutat även en onsdag, i morgon ska jag iväg för att kontrollera mina njurar. Jag vet inte hur det ska gå till men det blir säkert ett lärorikt äventyr det med. Jag återkommer med detta senare. Nu ikväll är färgen mörkblå med inslag av rött och grönt, man känner doften av pellets och vindar som för med sig värme. Det är vårvindarna som kommit för tidigt.

Första vardagen efter jul!

Handlat, check! Kastat skräp, Check! Letat efter kantareller, check, utan resultat! Pratat med människor som jag känner, check! Spelat på min Uke, Check, dubble check!  Detta är min sociala dag,  då de ringt från KSS och talat om för mig att de har en tid som jag kan komma dit på denna vecka, till oralkirurgen. Detta är för att kontrollera att mina tänder är ok, annars måste det fixas innan behandlingarna kan börja. Min tandläkare sa att allt var ok i oktober, man kan ju tvivla på att detta har förändrats. men man måste ta det säkra före det osäkra.
Denna kväll har jag spelat på min uke-lelle( Göteborgs skämt) och tränat skönsång. Ännu inga protester, jag är förvånad!
Bonde E2 till E4.

Det är en bra dag idag, den är helt UKEj!

Jag fick en ukelele av min son i julklapp, så nu är det upp till bevis. Jag tränar varje dag, tills jag får ont i fingertopparna. Men jag måste tillstå att det är riktigt roligt, och att man har tankarna helt på något annat. Om jag gör framsteg? det kan bara omgivningen svara på, de har i alla fall inte bett mig att sluta ännu. Fast jag har ju inte börjat att sjunga ännu, så den tiden kommer nog också.
Dagens plan är att handla, leta efter kantareller, kasta sopor. Jag vet att det finns folk som frågat mig om något som skulle inträffa i dag. Men jag kommer inte ihåg vad jag svarat, vem som frågat, eller vad som efterfrågats.
Jag måste dock säga som Tom Sawyer i Mark Twains ,Huckleberry Finn's äventyr, Ryktena om min död är överdrivna. Min död är inte ens nära förestående, jag har cancer i halsen och kommer att behandlas under våren. Jag kommer tillbaka till Volvo i närtid, dock inte före april vilket jag hoppats, mest beroende på konvalecensen kommer att ta lite längre tid än jag önskar, enligt uppgift från läkare.

Jul, annan dagen en annan dag.

Jul är ju den tiden på året man ska försöka vara snäll, och kan man inte ska man bo i en garderob. Ja , man kan åtminstone försöka vara tyst om man inte kan göra på något annat sätt. På morgonen fick jag ett SMS från en man jag träffat på Sahlgrenska, han undrade om hur jag mår och vad som händer med mig. Sådant gör mig glad, jag träffade några personer i Göteborg under tre dagar av mitt liv och dessa är intresserade av hur jag mår, och vart det hela bär. Dessa personer gör något som man bara måste känna glädje av att de gör, de bryr sig om sina medmänniskor, de är filantroper i sina sinnen. Jag träffar dagligen människor som gör goda gärningar, men som saknar empatin. Om ni tänker efter så ser ni dem också, det är de där personerna som säger ”Jag hör vad du säger!” men i själva verket inte begriper vad man menar, för de hör, men lyssnar inte.

Under julen så tycker jag att man ska undvika att vara Sättare, det är en yrkesgrupp som knappast finns längre. Under min studietid praktiserade jag på ett tryckeri som bland annat Sättare. Det var då man lärde sig att läsa upp och ned, och bak och fram. Dessutom lärde man sig att läsa mellan raderna, rent fysiskt. Då var det viktigt att radavstånden blev rätt och att punkter och andra tecken hamnade där de skulle.

Så det är just detta jag menar, under julen så vill människor väl, utgå från detta och försök att inte tolka in en massa som inte är sagt, läs inte mellan raderna. Bli ett barn på nytt, låtsas som om allt dina medmänniskor säger är utan sarkasm. Tro på dem! Tacka för gåvan, för ur deras perspektiv är den välment, fast den kanske inte uppfattas så av er. Detta beror på att ni brustit i kommunikationen, inte fasiken ger folk gåvor med meningen att såra, men däremot så ger de gåvor med meningen att skämta. Om man då bara tackar för gåvan, utan att lägga något annat värde än välmening i det, så faller skämtet till marken och det är bara en gåva, man kan ju fråga om det är bytesrätt på den. Men då är man själv den sarkastiske.

En gång i tiden trodde jag på hämnd, men konstaterade att den ende som for illa, det var jag. Jag la tid på att planera och försöka styra händelseförlopp så att min hämnd skulle inträffa. Timmar av tillfredsställelse under planeringen, sekund av hämnd, dagar av skam för vad man gjort. Veckor av ångest då man försökte göra det gjorda ogjort.

Hämnden är till för den lille människan, den som inga känslor har för sina medmänniskor, den som känner tillfredsställelse i andras lidande.

Julen är till för försoning, framförallt med sig själv. Jag har börjat ett nytt liv, med hjälp av startkablar i en form av livskamp. Jag kommer att bli tvungen att kämpa för mitt liv, inte bara vara en innehavare av det, som jag var tidigare. Jag ser nya värden på gamla saker och känslor, jag har börjat att omvärdera allt. Jag har insett att allt har ett slut, och ibland kan det komma fortare än man tror. Så fram till den 22/12 hade jag svårt att se annat än slutet, då fick jag en plan, en diagnos och en prognos. Då kunde jag se allt igen, jag såg att spårvagnarna var blå och att de faktiskt har destinationer.

Julkul, ukelele och frigolit!

Denna dag inte ett liv, men ack så fel. Efter givit min hustru frukost på säng vid åtta tiden i morse Var planen att kolla världen om den var kvar och träna på min julklapp, en ukelele. Vi hälsade på hos min bror och blev bjuden på bio The Stig-Helmer Story av våra goda grannar, den var bra.
Just nu tar jag det lugnt, låter mitt hjärta vila och känner att jag nog får en jul till och en till och en till och en till och...