En vän är död!

Kristian Gidlund är död! Han med den röda tuppen! Hans kamp är över medan världens alla andra människor kämpar vidare, vidare mot olika mål och klockslag. Klockslag som betyder olika saker beroende på var i livet de befinner sig, och hur nära sin egen död de är! Det är lite magiskt att veta att ens tid är ute, det måste vara som att sitta i en dödscell, väntande på att straffet skall verkställas och ens liv ska släckas. Den röde tuppen från barnramsan har nu blivit upphöjd till ett minne, ett minne som för en tid framöver bara kommer att innebära sorg. Man kan skriva detta på många sätt men jag lever vidare i min kamp, med mina problem och mina våndor, Kristians kamp är rent fysiskt slut nu. Till en vän som jag sörjer fast jag endast känt honom via hans blogg, I kroppen min. Till en vän som visat sig starkare än jag, fast jag fortfarande lever. Han behöver inte vara rädd längre, han behöver inte ha ont eller kämpa. Han slipper alla kommentarer med "Du ska se att det fixar sig!" eller "Tron kan försätta berg!" alla "Bara lite till, jag vet att du fixar det!". Jag är avundsjuk på Kristian, för hans kamp är över, men jag vill inte byta med honom! Mitt liv går vidare mot nya äventyr och resor. Mot nya mål och insikter! Mot universum och vidare!
Dock till slut är en vän i tanken borta. Hans minne lever ännu kvar som en man som kämpade för sitt liv och förlorade. Hans när och kära sörjer och känner oändlig saknad. Lilla jag, känner bara till hans kamp! Lilla jag, är ledsen å han vägnar, och det faktum att den nu inte kommer att finnas mer från honom att läsa. Lilla jag, har bara läst, men ibland utan att förstått. Lilla jag, har inte alltid förstått att Kristians klocka går fortare än världens klocka, och hans batteri av tid var på väg att ta slut. Min tanke att "Lilla JAG, borde tagit kontakt med honom fler gånger medan han levde så att vi skulle kunnat jämföra vår tankar!", den är nu intet värd och degraderad till en del av min ångest. En ångest över att jag fortfarande lever och kommer att fortsätta att göra så i många, många år. Lilla jag, som lever mitt liv vidare mot universums oändlighet, en oändlighet där Lilla jag, kommer att existera i något större tidrymd än Kristians, dock lika osynligt mot stjärnhimmeln.

Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Svarta tupp, när Du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Svarta tupp, tror Du Du vunnit?
Säg mej vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.
Den röda tuppen har aldrig dött
ni möts kanske i morgon.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Svarta tupp, tupp svart som natten
snart blir Din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

text o musik: José Antonio Sanchez Ferlosio

Att så mycket kan gå fel på grund av ett fånigt problem!

Tack mamma och tack pappa! Tack till mina producenter och regiassistenter! Tack till alla som varit med och skapat mitt liv, för vad skulle jag varit om det inte vore för dem?
Jag trodde ett tag att jag förlorat min blogg! Tänk! Hur återskapar man en blogg man skrivit i två år? Hur hittar man tillbaka när Google+ trasslar till livet?! Jo, man sätter sig och tänker, tänker på hur det var när man bestämde sig för att visa sina tankar och liv för alla som orkar läsa. Jag vet att jag är medioker i en del saker, en medelmåtta i mycket, men jag vet också att jag är grymt duktig på ännu mer, och oslagbar på vissa saker! För jag är som många andra, för att inte säga de flesta, en normalfördelningskurva! Man har en trög start, en bred pik och ett vasst slut! Men jag vet också att det finns binära personer, grymt duktiga eller grymt kassa. Etta eller nolla så att säga! När det gäller att komma ihåg saker, så har jag ett problem som hänger ihop med att jag inte är speciellt långsint. Jag glömmer fort sådant som endast stör min sfär, sådant som orsakar störningar i mitt kraftfält så att säga. Men jag har min svarta bok! Den är egentligen två, en mental och en fysisk. Jag skriver upp vissa saker med regeln 7S, Stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning, symbol och sagesman. Detta är för att jag inte ska behöva använda min hjärna till skit som stör! Sedan har jag de mentala anteckningarna, de som jag knyter till person och grad av oförrätt. Det är sådant som vaknar när hämnden serveras kall och planerad. När jag får tillfälle att komma ihåg via en händelse eller person, och jag kan verifiera via min svarta bok(Fysisk) att "larmet" stämmer. Då inträder "Svinhugg går igen!", fast för det mesta så ställer jag mig frågan "Till vilken nytta?" och kan konstatera att personen bör få en chans till, men då gäller ALLTID " En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket!". Blir det en 2:a, då blir jag grym!!!!!

Politik!

Jag känner för att ibland skriva politiska inlägg här, mest för att jag är arg eller irriterad på något, oförrätter eller sådant. Men jag har bestämt mig för att låta bli att vädra mina politiska åsikter, för det handlar inte om politiska beslut när det gäller min färd tillbaka till livet, utan endast mina beslut, mina val och mina anhöriga. Hur det går i valet skiter min cancer och följdfel högaktningsfullt i!

Återbesök.

Jag har varit på kontroll! En vecka innan, ungefär, och några dagar efter mår man dåligt. Innan är man rädd för vad läkaren ska säga! Även om man känner att det borde vara okej, men som jag började min blogg, "Med min erfarenhet kan jag säga dig att du har inget att oroa dig för!" det är detta jag oroar mig för! Dagarna efter är man arg på insinuationerna med att man är missbrukare av mediciner! Man är arg för missförstånd och man är arg för att man inte riktigt har förstått att man är okej ett halvt år till! Jag har verkligen jobbat med att ta bort mina smärtstillande mediciner, allt morfin är borta, all antidepressivt är borta! Allt detta utan hjälp från vården! Jag har minskat mina smärtstillande till en bråkdel, men jag äter fortfarande alvedon och citodon! MEN JAG FÖRSÖKER ATT SLUTA!!!! Att bli ifrågasatt på hur jag kan klara mig så länge utan att få extra recept från dem är kränkande! Det känns som om de inte tror på mig när jag säger att jag försöker att sluta! Jag vill börja att jobba 100% igen, men jag vill också klara av fler saker per dag än att jobba, sova, äta och sova. Så jag har förstått att jag inte kan kräva för mycket av min kropp! Mentalt är det inga problem, men fysiskt så strejkar kroppen vid överbelastning. Jag har inte fattat att när jag sitter och somnar under ett samtal där jag är en av initiativtagarna, då har man nått ett stadium som kallas ÖVERansträngning! Jag har nått en gräns, en gräns som jag måste se larmen för innan jag är där! Jag måste, måste ta det lugnare. Hjärnan är återställd, men kroppen fuskar!!! Det borde finnas en app för detta!

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+

Mikael Ohlsson har lagt till dig i sina cirklar och bjudit in dig till Google+. Gå med i Google+ Google+ gör delning på webben mer lik delning i verkliga livet. Cirklar Ett enkelt sätt att dela vissa saker med universitetskamraterna, annat med dina föräldrar och nästan inget med chefen. Precis som i verkliga livet. Hangouts Samtal är bättre ansikte mot ansikte. Gå med i en Hangout med video på datorn eller mobiltelefon för att hålla kontakten, titta på YouTube-videoklipp tillsammans eller byt historier med upp till 9 av dina vänner samtidigt. Mobil Blixtsnabb gruppchatt. Foton som överför sig själva. Ett fågelperspektiv över vad som händer i närheten. Vi har skapat Google+ med mobilen i åtanke.

Du har fått det här meddelandet eftersom Mikael Ohlsson har bjudit in fanrikzoom.rav4@blogger.com till Google+. Avsluta prenumerationen på de här meddelandena. Google Inc., 1600 Amphitheatre Pkwy, Mountain View, CA 94043 USA

Definiera osäkerhet!!!

USA, är för mig en upplevelse! På samma sätt som Kanarieöarna eller Barcelona. Det handlar om att uppleva en atmosfär, känna lukter och fuktighet i luften. När man går på en gata i Chinatown känner man lukten av fisken som sålts under dagen, den fisk som dagen innan simmade omkring i Atlanten käkande plankton. Vi var upp i Rockefeller center vilket vi rekommenderar om man åker till The Big Apple. Mycket bättre än gamlingar som Empire State Building, bara för att man ser de gamla och nya i samma vy! Dessutom gick det snabbare och var billigare! Vi hade tänkt att åka ut till Ellis Island men blev tvungna att strunta i detta då Sandy dränkt ön, och att den inte blivit återställd ännu. De hade precis börjat med turer till Frihetsgudinnan. Vi såg södra Manhattan upp till Midtown, plus några flygplatser och stadsdelar från filmens värld. Detta var min historia om USA. Folk är som folk är mest, blandade befolkningar med vanliga arbeten. Människor som sliter var dag för att tjäna sitt levebröd. Det kunde varit i Aten, Paris eller Föne, men nu var det ett annat språk involverat så Föne faller lite ur ramen. Men om man tar Uppsala istället för Föne då finns likheten där! Ett land med ett främmande språk, med en kultur som skulle kunna varit min egen, detta är USA.

Smärta, ett begrepp om en känsla!

Vad är egentligen smärta? En känsla eller ett tillstånd? Eller kanske bara ett påstående för att slippa fler frågor! I min värld är smärta ett begrepp! Ett begrepp som innefattar dagliga problem så som, svårigheter att äta, böja sig, stå, sitta, ligga, dricka, gå, hoppa, springa, eller vad det nu är som ska göras! Jag kan inte lyfta något över axelhöjd! Jag kan inte luta mig framåt, bakåt eller åt sidan! Jag kan inte vrida mig, eller lyfta. Jag kan inte ligga på rygg, mage eller sida. Jag kan inte göra något utan att känna smärta! Nu börjar vi se på problemet! Kände jag smärtan INNAN jag blev sjuk? Det är ju faktiskt en sak jag inte kan svara på för jag vet inte. Det kan vara så att jag byggt min smärttålighet under år av värk, så när jag blev sjuk och började äta "grejor" mot smärtan, så trubbade jag av tåligheten. Det är kanske därför jag inte orkar med i dag. Eller också är det så att jag, bara inte klarar den smärt höjning jag fått! Jag vet faktiskt inte! Men jag vet att jag börjar dagen bra, med lite ont. För att sedan under dagen och kvällen bara bli sämre! Idag har jag så ont i min kropp, att även skinnet värker! Det gör ont att andas!! Men som sagt, jag kanske bara inbillar mig, för jag ser frisk och kry ut! Syns det inte, finns det inte, eller!?

Jäkta är ett sätt att leva, just i nuet!

Så mycket att göra, men ack så lite tid! Tänk om folk visste om de skulle bli 30 eller 110 år! Tänk vilket liv de skulle leva! Att veta om att man inte kommer att bli mer än 30 år, och att då försöka på sina få år hinna allt en 110-åring hunnit med, fast endast på en bråkdel av dennes tid! Vilken STRESS, det är detta som gör att folk dör i förtid! Vad var din plan i livet? Vad hade du tänkt som 15-åring, att du skulle syssla med när du blev 30 år? Vilken var din plan att du skulle hinna med på 15 år? Är du där ännu? har du tappat fokus, för du vore inte den förste, och inte heller den siste till detta! Jag blev drygt 50 år innan jag förstod! Hur gammal kommer du att bli innan du förstår att livet är kort och oberäkneligt! Dessutom måste man komma ihåg att alla prognoser är olika kvalitativa gissningar! Dock oavsett vem som utför dem, endast gissningar! 

När mätte du ett snöre senast?

Nej, jag är ingen ängel! Jag har aldrig varit det och kommer nog aldrig att bli det. Men jag tror på rättvisa, jag tror på att man inte ska vara en bov eller tjuv! Mycket har man kallat mig, och mycket har jag gjort, men jag stjäl inte och jag försöker att alltid hålla mig till sanningen. Om jag ljuger?! Min sanning kan vara en lögn för dig, så hur ska jag kunna avgöra om jag ljuger eller inte! Som ett exempel: Vilken gud är den rätta? Hur mycket vatten finns det i havet? Kommer solen att slockna under min livstid? Finns det hjältar?
Alla dessa frågor är exempel på olika svarsalternativ, beroende på vem som frågar vem! Det ger också en möjlighet till att skapa lögnare och sanningssägare! För precis som med att konst är vackert, så utgår man alltid från en betraktare, och en eventuell köpare! Där ligger allt i betraktarens öga! Vilken bil är bäst? Hur långt är ett snöre?

New York!

Vi har varit där nu! Så kan jag säga för jag har varit där! Jag har känt pulsen, sett stan, smakat på vattnet och andats luften. Jag har varit där! Men det har kanske du också?! Kanske fysiskt som jag eller teoretiskt via drömmar, filmer och Google map! Jag har pratat språket ätit maten och gått på betongen! Men , det har kanske du också gjort. Ätit mat, pratat ett språk, gått på betong och andats luft. Det är ju sådant vi flesta har gjort eller gör. Så är det så speciellt med att varit där? Jo för mig är det speciellt, för jag har uppfyllt ett löfte, till mig själv, till Lena, och framförallt till Jimmy! Löftet har hjälpt mig att leva vidare, det har hjälpt mig att känna atmosfären i böcker jag läst, och filmer jag sett. Visst har jag varit i New York tidigare, på Manhattan, i Chinatown och i little Italy. Jag har läst romaner och deckare. Jag har sett filmer och serier, men jag har aldrig känt luften i New York. Jag har känt pulsen, människors stress i stans tunnelbana, jag har sett poliser i arbete och taxibilar tuta. Jag har levt andra människors liv i New York, så visst har jag varit där tidigare. Denna gång kan jag säga: Det var varmt i stan, ångan från brunnarna var het, nästintill brännande. Det är något man måste akta sig för! Chinatown luktar fisk, och frukt. När man lyssnar på kinesernas prat på gatan, så låter melodin på samma sätt som om de skulle talat svenska. Det är som när man är i ett rum och alla pratar samtidigt, melodin finns där, men man begriper inte vad de säger för man kan inte urskilja en endaste enskild röst. I denna stad tutar man samtidigt som de bromsar! En NewYorker går saktare än en turist! De har ju sett allt så de behöver inte skynda sig till nästa gathörn för att se mer, och mer. Uppe i Rockefeller center är det bara turister, och vi! Vi som ser på ett fotografi som visar alla höga byggnader runt om, vi som jämför IRL med ett foto. Vi som tycker lite världsvant att ta det lugnt, världen är kvar även till er som står lite längre bak. Ge oss lite tid att fotografera, filosofera och dagdrömma. Ge oss en möjlighet att minnas scener ur en film eller bok, så vi kan bygga ett minne för livet. Ge oss lite utrymme, vi tar faktiskt bara med oss våra drömmar, tankar och intryck i hissen ner. Ni får faktiskt fixa era egna minnen själva, utifrån era egna världskartor. Min fru och jag kan numera säga: We know, we has been there. Manhattan är nu mera något mer än en drink för oss, det är vårt minne också!

USA day 1-2

USA day 1-2

USA tur och retur!

USA, ett underbart land med underbara människor. New York, en underbar stad med en skyline som ingen annan stad har. Jag har varit där och jag har sett den!

Min lista på saker att göra!

• Bli åthutad av en federal agent-  X
• Ätit på Mc Donalds i USA- X
• Åkt yellow cab i New York- X
• Ätit Subway i USA- X
• Sett trafik polis dirigerat trafik i en korsning( varje dag!)- X
• Ätit korv med bröd i New York-X
• Sett och hört (på riktigt!) Brandkåren- X
• Polisen-X
• Ambulansen- X
• Åkt tunnelbana i New York- X
• Varit i Little Italy, New York- X
• Varit i Chinatown- X
• Varit i Bronx- X
• Varit i Queens- X
• Sett frihetsgudinnan- X
• Med fler, med fler.

Jag kommer att skriva mer om vår USA resa, men inte idag!

Att leva på 2000 kr per månad, är det möjligt?

En ung vän till mig är lite deprimerad, och jag förstår honom.  Hen fyllde 25 i våras, några månader efter  det han blivit arbetslös. Arbetsförmedlingen lovad att hjälpa honom medan han var 24, men drog på hjälpen så att han blev för gammal för jobbgarantin. Men det är ju lugnt sa de på AF du har ju rätt till A-kassa, som för hens del blev 2000 efter skatt. Enligt kända beräkningar så kostar det att leva som ung vuxen cirka 3-3½ tusen i månaden exklusive boendekostnader. Så min unge vän frågade om han inte kunde få hjälp med lite mer pengar, för som han sa: Jag har inte ens råd att bli alkoholist eller uteliggare på dessa pengar! Eftersom hens handläggare såsade medan hen var 24, hann min vän inte in i ett arbetsmarknads program vilket gjorde att min vän inte har rätt till aktivitetsstöd! Enligt FK och på grund av att hen har 2000 efter skatt från A-kassa.  Min vän har en sambo som också går på knäna ekonomiskt, dock med lite mer pengar, efter att boende kostnaderna är betalda har sambon runt 600 kronor kvar. Så på 2600 kronor i månaden ska två vuxna  plus husdjur leva, då Soc, anser att min vän ska leva på sin sambo! När min vän försökte med att ordna en praktikplats till sig på ett företag  och erbjöd sig att jobba gratis, blev svaret: Du är för dyr, det är bättre med fas 3 människor, för dessa får man betalt för att använda!  Jag tycker att man ska se till att människor ska komma in och jobba, jag tycker att man ska förtjäna sitt levebröd. Men man måste väl också ges rimliga överlevnadsmöjligheter.  Då min vän och dennes sambo har det mycket jobbigt ekonomiskt, så knakar deras förhållande helt naturligt i fogarna, och är på väg att spricka. Detta knäcker dem psykiskt och ekonomiskt. Min vän frågade mig vad de borde göra, för snart finns bara brottslighet kvar som alternativ! Fnaska och stjäla!

Jag måste ställa mig väldigt frågande till våra system som vi kallar skyddsnät, slår de aldrig till och hjälper människor som håller på att duka under? Tjänstemännen som jobbar på AF, FK de borde hållas i rörelse och bli sjuka och arbetslösa lite oftare, för då kommer kanske deras empati och vilja att hjälpa tillbaka. Vårt samhälle som vi påstår vara byggt på humanism tillåter att människor träffar botten före skyddsnäten, det är vi som skapar brottslighet och hat, så det borde vara fler än jag som ska skämmas för att vi tillåter detta!

En man som heter OVE!

Jag har läst om en man som heter Ove, och fann den mycket roande, mest för att jag kände igen mig själv och en av mina vänner, vi skulle kunna varit Ove och Rune. Men vi är bara vanliga arbetande män vid namn Mikael och Alvi, vi är män med principer och orubblig vilja.Vi är män som säger: Fråga mig om du vill verkligen veta vad jag tycker, annars kan du hålla din käft! Vi är män med målet att kunna sluta från vårt jobb gående ut från fabriken med rak rygg och röd tunga! Vi är män som anser att vi är odödliga och utan oss stannar världen. Detta har varit mitt sätt att se på livet fram till nyligen, sedan kom döden och satte sig vid min sida. 

Han klappade mig på axeln så mjukt ett skelett med munkkåpa och lie bara kan, sedan sa han . Du vet Mikael, din tro på din odödlighet måste förändras. Jag kan hämta dig när jag vill, eller rättare sagt jag hämtar dig när din tid är ute! Så nästa gång vi ses, då tar jag dig kanske med mig, eller inte!? För jag vet ditt klockslag, medan du måste tro och hoppas. Du kommer att få träffa mig många gånger, i dina drömmar och utanför dem. Men du kommer aldrig att få veta när det är din tur i förväg!

Innan han försvann så tog han sitt pek och långfinger, pekade på sina ögonhålor, lutade huvudet framåt så att det endast blev ett svart mörker under kåpan, skrattade lite svagt och pekade med de två skelettfingrarna på handen mot mig, gungade den lite och försvann. 

Jag har haft ett möte med en man som inte hette Ove, men som var minst lika principfast!