USA tur och retur!

USA, ett underbart land med underbara människor. New York, en underbar stad med en skyline som ingen annan stad har. Jag har varit där och jag har sett den!

Min lista på saker att göra!

• Bli åthutad av en federal agent-  X
• Ätit på Mc Donalds i USA- X
• Åkt yellow cab i New York- X
• Ätit Subway i USA- X
• Sett trafik polis dirigerat trafik i en korsning( varje dag!)- X
• Ätit korv med bröd i New York-X
• Sett och hört (på riktigt!) Brandkåren- X
• Polisen-X
• Ambulansen- X
• Åkt tunnelbana i New York- X
• Varit i Little Italy, New York- X
• Varit i Chinatown- X
• Varit i Bronx- X
• Varit i Queens- X
• Sett frihetsgudinnan- X
• Med fler, med fler.

Jag kommer att skriva mer om vår USA resa, men inte idag!

Att leva på 2000 kr per månad, är det möjligt?

En ung vän till mig är lite deprimerad, och jag förstår honom.  Hen fyllde 25 i våras, några månader efter  det han blivit arbetslös. Arbetsförmedlingen lovad att hjälpa honom medan han var 24, men drog på hjälpen så att han blev för gammal för jobbgarantin. Men det är ju lugnt sa de på AF du har ju rätt till A-kassa, som för hens del blev 2000 efter skatt. Enligt kända beräkningar så kostar det att leva som ung vuxen cirka 3-3½ tusen i månaden exklusive boendekostnader. Så min unge vän frågade om han inte kunde få hjälp med lite mer pengar, för som han sa: Jag har inte ens råd att bli alkoholist eller uteliggare på dessa pengar! Eftersom hens handläggare såsade medan hen var 24, hann min vän inte in i ett arbetsmarknads program vilket gjorde att min vän inte har rätt till aktivitetsstöd! Enligt FK och på grund av att hen har 2000 efter skatt från A-kassa.  Min vän har en sambo som också går på knäna ekonomiskt, dock med lite mer pengar, efter att boende kostnaderna är betalda har sambon runt 600 kronor kvar. Så på 2600 kronor i månaden ska två vuxna  plus husdjur leva, då Soc, anser att min vän ska leva på sin sambo! När min vän försökte med att ordna en praktikplats till sig på ett företag  och erbjöd sig att jobba gratis, blev svaret: Du är för dyr, det är bättre med fas 3 människor, för dessa får man betalt för att använda!  Jag tycker att man ska se till att människor ska komma in och jobba, jag tycker att man ska förtjäna sitt levebröd. Men man måste väl också ges rimliga överlevnadsmöjligheter.  Då min vän och dennes sambo har det mycket jobbigt ekonomiskt, så knakar deras förhållande helt naturligt i fogarna, och är på väg att spricka. Detta knäcker dem psykiskt och ekonomiskt. Min vän frågade mig vad de borde göra, för snart finns bara brottslighet kvar som alternativ! Fnaska och stjäla!

Jag måste ställa mig väldigt frågande till våra system som vi kallar skyddsnät, slår de aldrig till och hjälper människor som håller på att duka under? Tjänstemännen som jobbar på AF, FK de borde hållas i rörelse och bli sjuka och arbetslösa lite oftare, för då kommer kanske deras empati och vilja att hjälpa tillbaka. Vårt samhälle som vi påstår vara byggt på humanism tillåter att människor träffar botten före skyddsnäten, det är vi som skapar brottslighet och hat, så det borde vara fler än jag som ska skämmas för att vi tillåter detta!

En man som heter OVE!

Jag har läst om en man som heter Ove, och fann den mycket roande, mest för att jag kände igen mig själv och en av mina vänner, vi skulle kunna varit Ove och Rune. Men vi är bara vanliga arbetande män vid namn Mikael och Alvi, vi är män med principer och orubblig vilja.Vi är män som säger: Fråga mig om du vill verkligen veta vad jag tycker, annars kan du hålla din käft! Vi är män med målet att kunna sluta från vårt jobb gående ut från fabriken med rak rygg och röd tunga! Vi är män som anser att vi är odödliga och utan oss stannar världen. Detta har varit mitt sätt att se på livet fram till nyligen, sedan kom döden och satte sig vid min sida. 

Han klappade mig på axeln så mjukt ett skelett med munkkåpa och lie bara kan, sedan sa han . Du vet Mikael, din tro på din odödlighet måste förändras. Jag kan hämta dig när jag vill, eller rättare sagt jag hämtar dig när din tid är ute! Så nästa gång vi ses, då tar jag dig kanske med mig, eller inte!? För jag vet ditt klockslag, medan du måste tro och hoppas. Du kommer att få träffa mig många gånger, i dina drömmar och utanför dem. Men du kommer aldrig att få veta när det är din tur i förväg!

Innan han försvann så tog han sitt pek och långfinger, pekade på sina ögonhålor, lutade huvudet framåt så att det endast blev ett svart mörker under kåpan, skrattade lite svagt och pekade med de två skelettfingrarna på handen mot mig, gungade den lite och försvann. 

Jag har haft ett möte med en man som inte hette Ove, men som var minst lika principfast!

Världsrymden invaderar oss!! De kommer i hundratusen tal!!

En morgon när jag så ut för att kolla vädret, fick jag syn på dem! De kom i tusental, himmeln var fyllda av deras skepp! Jag letade rätt på mina grejor och kollade hur mycket ammunition jag hade hemma samt mängden vapen. Där efter startade jag upp tvn då det drog sig mot nyheter.
Nyhetsuppläsaren var något skakad när han läste upp ett meddelande som var till alla jordens folk.
 " Vi kommer från en främmande planet som skadats så allvarligt att vårt folk inte längre kan bo där i de antal vi är.
 Vi klarar inte av att försörja oss på vår hemplanet och den är mycket förorenad och förstörd av långvariga krig och dålig hushållning av våra resurser.
 Under en lång tid har vi sökt efter en liknande planet som vår, och vi har nu funnit den.
 Därför är vi här, vi vill bosätta os hos er och hjälpa era folk till förståelse av vårt tekniska försprång i rymdteknologi, samt allt för att vi tillsammans ska kunna rädda er planet så att vi skall kunna leva i samförstånd!
 Vi som kommer i den första omgången är en liten grupp på cirka 4 miljarder individer.
 Vi har bedömt att er planet skall klara en befolkning på 50 miljarder.
 Så efter oss kommer ytterligare 30 miljarder individer.
 Vårt mål hos er är att ni bereder oss plats där vi kan bo, där efter bygger vi ut er värld så att vi alla kommer att få plats och kommer att kunna leva tillsammans"
Jag satt mig ner, tittade på min händer och tänkte, det måste varit så här indianerna kände sig när vi stal deras kontinent.

Våra mål är att hitta en annan planet att bosätta oss på!

Varje gång vi jordbor tänker att vårt folk behöver mer livsutrymme, så vi tittat efter en annan planet att bo på! Inte, vi letar efter andra planeter att lära av! Tänk om vi klarar att böja tiden så mycket att det skapas maskhål i universum som vi kan färdas igenom. Tänk att vi en dag hittar en planet i ett solsystem som vårt, som ser ut som vår, fast inte har kommit lika långt som oss. Tänk om vi i en framtid bestämmer oss för att invadera oss själva. Eller bara hittar en annan planet att flytta till, bör man då inte först fråga om det är okej att vi kommer med en 4 miljarder människor och tar över deras värld! Kommer vi då att bli en andraklassens invandrare där? kommer vi att klara av att integrera oss med deras samhällsstrukturer, eller vill vi att våra lagar ska gälla vårt folk, fast vi befinner oss på en annan planet? 

Vår värld är byggd på krig. Detta på grund av att vi inte vill samma sak! Vi säger att det är religionen som är det stora problemet. Processionerna, deras möten och deras uppläsare ur deras heliga manifest. Deras samsyn på kvinnor, vad som är rätt och fel. Hur man bäst uppnår den gudomliga upplysningen. Deras psalmer och psalmsång. Deras mötesplatser och ansamlingar av likasinnade! 

Jag fick häromdagen en aha-upplevelse. Första Maj/ Påsk, eller Bibeln/Maos lilla röda/koranen/Marx/ Mein kampf/ Liberalism/ socialism alla är lika med deras heliga maifest. Präster, politruker, imamer eller föreläsare, de är dessa som är de som styr dina tankar genom "upplysning".  Psalmer, böner utrop eller kampsånger. Processioner eller marscher, det är dock bara olika beteckningar på samma sak. Målet med allt detta är att du som "LITEN MEDBORGARE/ TROENDE" skall känna samhörighet med andra i dina insikter/åsikter eller tro. 

Ta hand om er, tro på vad ni vill, för det är vår förmåga att ha drömmar att uppfylla som leder världen framåt.

 

WoT !!! Nu är man där igen!!!

Orsaken att jag slutade med spel är att jag fastnar! Timmarna bara rinner iväg och allt man har tänkt att göra förblir ogjort! Man blir ett av spelets figurer så hårt att allt annat försvinner. Efter någon timme eller så börjar man att få kramp och värk. Man behöver gå på toa men man ska bara spela färdigt en omgång till!!! Orsaken till att jag slutade med att spela var just detta, man blev en del av spelet och man känner tillfredsställelse av att utvecklas och att vinna. Men det är bara där man blir bättre, mer uppmärksam, snabbare på förändringar och snappar upp taktik. I verkligheten sitter man vid ett skrivbord  är ouppmärksam och svär. Det är nog dags att ta avstånd igen, fast jag ska bara spela färdigt först!

Vilken uppgift har en koordinator?

Jag trodde att sjukhuset hade koll på tid och plats, de har ju tillsatt en person för just detta ändamål! Ändamålet att JK- Neurokirurgin - Röntgen på Sahlgrenska och röntgen, Öron näsa hals i Skövde ska hålla ordning på vad som gjorts och vad som ska göras. Tider, platser, journaler och journalanteckningar allt sådant så att jag inte ska behöva fundera på detta. Men nu vet jag bättre, det är tydligen mitt jobb som patient att fixa, ordna och dona för att få allt att fungera. Varför har de då en koordinator anställd? Jag kan ju göra jobbet bättre själv, tror jag i alla fall! Men det är förbaskat jobbigt att hålla ordning på läkare i Göteborg, KSS och vårdcentralen samt allt de har sagt. Jag får väl försöka reda ut detta i morgon.

Semester, en tid för att förstöra alla förhoppningar och drömmar!

Jag sitter och äter torkat renkött. Vilka minnen det väcker, man kan ju knappt tro att det är sant, för det var så länge sedan sist. Fjällvandring på skidor med renkött, leverpastej och öl i packningen! Snöbivack, och ja jädrar vilken frukost!

Detta pris vill jag tillägna.............

Om jag ska säga allt jag tänker hela tiden då hinner jag inte skriva. Jag har multipel tankeverksamhet, eller som någon smartis sa: Du är så förbaskat disträ, att du glömmer att gå!
Fast det var egentligen bara det att jag tänkte på så mycket samtidigt att hjärnan kunde inte sända signaler till benen, CPUn var nästan överbelastad!!  "Necesse est multus timeat quem multi timent" - Många måste den frukta som många fruktar.

Härberget, Därberget och Billingen.

Att gå från tanke till idé, och från idé till handling är svåra moment. Ett av de största hinden är att urskilja ett träd i skogen, säga att detta är ett träd i skogen och att inte se en skog full med träd. Visst är det så att man återtar idéer som någon annan haft. Men för det mesta så har denne någon annan aldrig drivit dem tillräckligt hårt och långt, vilket gör att man är en tanketjuv, helt utan att veta om det. Jag tror att alla idéer är en nyupptäckt till ½ %, resterande 99½ % är kombinationer av gamla och återupptäckter, fast kanske på ett annat språk, i ett annat land, på en annan kontinent. Vad bygger jag då detta på?

Sverige har varit läs och skrivkunnigt sedan tidigt 1700-tal. Att kunna läsa och skriva ner tankar samt att räkna gör att man kan ta till sig andras tankar och tekniska utveckling, det vill säga man behöver inte uppfinna hjulet i varje by! Detta gjorde Sverige till uppfinnarnas förlovade land! Med den Europeiska utvandringen till USA skeppade man även över "Kunskap" och "Vilja", vilket gjorde USA till ett land med visioner och möjligheter. När Patentverket öppnades 1885 började man att få kontroll på idéer, man såg också att samma idé dök upp i olika länder, oftast beroende på läs och skrivkunskapen. Idag tycker jag att man borde dela in världen i två läger, kunskapsinnehavande och kunskapstörstande. Kunskapsinnehavande delen(KID)  är den som man har i det närmaste utrotat analfabetismen. Följaktligen blir då den kunskapstörstande delen, de länder man har en över 50 %-ig analfabetism i. I den för enkelhetens skull KTD (kunskapstörstande delen) finns säker många idéer men då de inte vet hur man ska gå vidare med dem så dör dem. De går säkert till någon "kunnig" och frågar, och denne följer Jantelagen, för du ska inte tro att du är något för det är jag som är den "kunnige" inte du!

Min tupp är blå och din är rö! Min ska leva men din ska dö!!

Jag skriver mer sällan här, inte för att jag vill utan för att jag har stagnerat. Just nu känns mitt liv som om det har backat till ifjol. Fysiskt mycket starkare, psykiskt ett gungfly. Idag fick jag lära mig ett nytt ord, Dödsstäda. Jag fick detta till mig när jag läste Kristians blogg " I kroppen min" . Han beskrev det jag också gjort, han hade dessutom ett ord för det, dödsstäda! Utan att rida på andras olycka, så kändes det skönt att läsa om någon som har det värre än jag. I tävlingen om att ha det värst så leder inte jag längre, nu kan jag läsa om en person som har det värre! Det mest tragiska i detta är att när jag läste hans blogg, då poppade barnramsan upp i mitt huvud! Min tupp är blå och din är rö!  Min ska leva men din ska dö!! Vilket skit, jag känner bara för att sätta mig och gråta, gråta över allt skit människan måste utstå!

Gamarna samlas, de skriker som fiskmåsar!

Lag är lag!!! Vi måste bjud tjuvarna på kalas! vi måste ge dem en chans att stjäla lagligt också! Min far är död och nu ska askan bjudas ut till högstbjudande! Jag måste bara säga detta, FY FAN! Sen är det bara skattmasen kvar att kräva pengar. Min far sa att man föddes fattig med två tomma händer, man dör fattig med två tomma händer. För man kan inget ta med sig när man går. Än dock känns det skändligt att gamarna och tjuvarna måste bjudas till bouppteckning! De har ju stulit allt så vad finns kvar att stjäla, hans aska?

Nostalgi!

Jag vet inte varför och jag bryr mig intet där om, men min födelseort ropar mitt namn, och Ljusdal, jag kom! Jag har pratat med Simas som redan gjort två filmer om Ljusdal, och han lovade en tredje, men så blir det inte, hans Ljusdal har dött! Det är kanske så, om man tittar i sin själ så finns det nog ett tomt utrymme som fyllts av sitt nya hem. Minnena finns kvar, om Björkberg, Hybo, Ljusdal och Färila, precis som dialekten. Jag har under många år försökt att tysta talet från Norrland, men uttalet lever starkt kvar. Det är inte så att jag skäms över att komma från Hälsingland, utan mer ett försök att passa in! Passa in i Skaraborg! Nu har jag levt hela mitt vuxna liv i Skövde, jag har åter igen gjort ett avslut med min gamla hembygd, jag har åter igen försökt att glömma oförrätter. Det finns tillfällen när man vill vara elak, men de har inte gjort sig förtjänta av att få en del av min nutids historia, de tillhör det föregångna, precis som dinosaurerna! 

Det gör ont!

En sårad själ skriker som en sårad val, ljudet färdas genom haven, genom vatten bara för att nå de dövas kroppar! Ljudvågor träffar kroppen från ropen, men ingen hör. Att varje dag titta sig i spegeln och säga, Jag är på väg att bli frisk, jag är frisk! Jag kan arbeta, jag behövs! Samtidigt som man ska förtrycka smärtan i kroppen med smärtstillande, neka sig själv att känna värken som skär som knivar genom kroppen. Jag är odödlig! Jag har inte ont! Förmiddagarna går inte enkelt men bra, smärtan i ryggen och halsen är inte oöverstiglig, utan endast där. Piller som dämpar smärta, men ingen ångest. Piller som jag jobbar för att kunna sluta med, fast smärtan finns kvar. Mardrömmar, mardrömmar som jagar en varje gång man sover eller slumrar till. Drömmar som gör att man helst inte vill sova, drömmar som gör att när man vaknar, har svårt att veta var man befinner sig. Men smärtorna talar om varje gång man vaknar, var man är. Även när man sover har man smärtor. Men när de känns, då vaknar man. Knivar som hugger en i ryggen, det är som om man vore på jobbet dygnet runt, Et tu, Brute! Et tu!!

Varför slutar man och skratta?!

Det är bara att inse att just nu har jag ett svarthål i min ryggsäck. Oändligt tungt, drar till sig allt ljus men släpper inget vidare. Men för en åskådare är det bara ett knappnåls huvud, tja det är knappt värt all lägga kraft på. Jag frågade min fru om hon tyckte att jag har slutat skratta, hon tittade bort och sa: Du skrattar säker nån gång! Jag vet inte, men det känns väldigt tungt att inse att man är för det mesta en gubbe, sur, arg, elak och gnällig. En gubbe som dessutom sällan skrattar! Så jag har ett svart hål i min ryggsäck!

Vilken framtid har vi!?

Snart är det begravning, eller rättare sagt/skrivet en minnes-ceremoni för vår far. Vi har konstaterat att vår klanhövding är död och han ska ersättas av den äldste mannen i släkten! Här blir det lite komiskt för det är vår äldste bror, det är inget komiskt i det men, hans förvaltare är min svägerska vilket gör att hon är vår juridiska klanhövding! Så vår släkts klanhövding är min näst äldste brors hustru, så inte ens i detta får han bestämma, voj voj!! Det är väl egentligen inget vi någonsin har brytt oss om, utan det kom upp i en banal diskussion om något helt annat, typ tofflor! Eller?! Så vilken framtid går vi tillmötes? Ibland är jag avundsjuk på de döda, för de är klara med sina ärenden här på jorden. Men jag vet att jag kan göra skillnad, så jag kämpar vidare med att försöka. Eller som min far sa: Man dör lika fattig som man föds, man kom med inget och går med lika mycket!

Brott och straff!

Små små saker läggs på en och samma plats, högen växer likt en myrstack och trycket i den blir som i en vulkan! Jag förstår hur David Banner känner sig då ens utvägar begränsas eller spärras, pulsen stiger till farliga nivåer. Han vill inget annat än att vara i fred, och leva ett liv utan Murphys lag och tidsoptimister. Men nu är inte världen sådan utan i den finns det energitjuvar, arroganta korkskallar, personer som borde stoppats från att köpa corn flakes! Marodörer, mobbare, skithögar och psykopater, som försöker att få en att tappa fattningen. Men när det händer då blir David Banner, HULKEN! Ilskan samlad på en punkt, den mest intoleranta individen som endast vill vara ifred. När David vaknar upp från att varit HULKEN, då vet han inget om varken tid, plats eller rum. Han vet inget om vilka handlingar han utfört, han misstänker men vet inte.Jag är inte rädd för smärta, den är övergående för det mesta, men när den är gnagande, ihärdig, och aldrig släpper taget. Man hittar ingen väg ut, och Murphy släpper inte greppet utan snarare lägger på mer vikt, tills det blir TILT!!!! Allt blir rött, man hör inget för det dånar så våldsamt i huvudet, man måste bara få släppa på ventilen så trycket åker ut, då hjälper det inte med att säga "här-pil!!" samt att se sträng ut och stampa med foten. Jag har jobbat med mig själv för att få bort detta ur mitt beteende, men nu har det kommit tillbaka, tillbaka efter 30 år!! Jag hoppas att jag inte hinner att skada någon innan hjälp anländer, eller man åter blivit David Banner! Nu måste jag bli frisk, innan något går riktigt fel!