Min tupp är blå och din är rö! Min ska leva men din ska dö!!

Jag skriver mer sällan här, inte för att jag vill utan för att jag har stagnerat. Just nu känns mitt liv som om det har backat till ifjol. Fysiskt mycket starkare, psykiskt ett gungfly. Idag fick jag lära mig ett nytt ord, Dödsstäda. Jag fick detta till mig när jag läste Kristians blogg " I kroppen min" . Han beskrev det jag också gjort, han hade dessutom ett ord för det, dödsstäda! Utan att rida på andras olycka, så kändes det skönt att läsa om någon som har det värre än jag. I tävlingen om att ha det värst så leder inte jag längre, nu kan jag läsa om en person som har det värre! Det mest tragiska i detta är att när jag läste hans blogg, då poppade barnramsan upp i mitt huvud! Min tupp är blå och din är rö!  Min ska leva men din ska dö!! Vilket skit, jag känner bara för att sätta mig och gråta, gråta över allt skit människan måste utstå!

Gamarna samlas, de skriker som fiskmåsar!

Lag är lag!!! Vi måste bjud tjuvarna på kalas! vi måste ge dem en chans att stjäla lagligt också! Min far är död och nu ska askan bjudas ut till högstbjudande! Jag måste bara säga detta, FY FAN! Sen är det bara skattmasen kvar att kräva pengar. Min far sa att man föddes fattig med två tomma händer, man dör fattig med två tomma händer. För man kan inget ta med sig när man går. Än dock känns det skändligt att gamarna och tjuvarna måste bjudas till bouppteckning! De har ju stulit allt så vad finns kvar att stjäla, hans aska?

Nostalgi!

Jag vet inte varför och jag bryr mig intet där om, men min födelseort ropar mitt namn, och Ljusdal, jag kom! Jag har pratat med Simas som redan gjort två filmer om Ljusdal, och han lovade en tredje, men så blir det inte, hans Ljusdal har dött! Det är kanske så, om man tittar i sin själ så finns det nog ett tomt utrymme som fyllts av sitt nya hem. Minnena finns kvar, om Björkberg, Hybo, Ljusdal och Färila, precis som dialekten. Jag har under många år försökt att tysta talet från Norrland, men uttalet lever starkt kvar. Det är inte så att jag skäms över att komma från Hälsingland, utan mer ett försök att passa in! Passa in i Skaraborg! Nu har jag levt hela mitt vuxna liv i Skövde, jag har åter igen gjort ett avslut med min gamla hembygd, jag har åter igen försökt att glömma oförrätter. Det finns tillfällen när man vill vara elak, men de har inte gjort sig förtjänta av att få en del av min nutids historia, de tillhör det föregångna, precis som dinosaurerna! 

Det gör ont!

En sårad själ skriker som en sårad val, ljudet färdas genom haven, genom vatten bara för att nå de dövas kroppar! Ljudvågor träffar kroppen från ropen, men ingen hör. Att varje dag titta sig i spegeln och säga, Jag är på väg att bli frisk, jag är frisk! Jag kan arbeta, jag behövs! Samtidigt som man ska förtrycka smärtan i kroppen med smärtstillande, neka sig själv att känna värken som skär som knivar genom kroppen. Jag är odödlig! Jag har inte ont! Förmiddagarna går inte enkelt men bra, smärtan i ryggen och halsen är inte oöverstiglig, utan endast där. Piller som dämpar smärta, men ingen ångest. Piller som jag jobbar för att kunna sluta med, fast smärtan finns kvar. Mardrömmar, mardrömmar som jagar en varje gång man sover eller slumrar till. Drömmar som gör att man helst inte vill sova, drömmar som gör att när man vaknar, har svårt att veta var man befinner sig. Men smärtorna talar om varje gång man vaknar, var man är. Även när man sover har man smärtor. Men när de känns, då vaknar man. Knivar som hugger en i ryggen, det är som om man vore på jobbet dygnet runt, Et tu, Brute! Et tu!!

Varför slutar man och skratta?!

Det är bara att inse att just nu har jag ett svarthål i min ryggsäck. Oändligt tungt, drar till sig allt ljus men släpper inget vidare. Men för en åskådare är det bara ett knappnåls huvud, tja det är knappt värt all lägga kraft på. Jag frågade min fru om hon tyckte att jag har slutat skratta, hon tittade bort och sa: Du skrattar säker nån gång! Jag vet inte, men det känns väldigt tungt att inse att man är för det mesta en gubbe, sur, arg, elak och gnällig. En gubbe som dessutom sällan skrattar! Så jag har ett svart hål i min ryggsäck!

Vilken framtid har vi!?

Snart är det begravning, eller rättare sagt/skrivet en minnes-ceremoni för vår far. Vi har konstaterat att vår klanhövding är död och han ska ersättas av den äldste mannen i släkten! Här blir det lite komiskt för det är vår äldste bror, det är inget komiskt i det men, hans förvaltare är min svägerska vilket gör att hon är vår juridiska klanhövding! Så vår släkts klanhövding är min näst äldste brors hustru, så inte ens i detta får han bestämma, voj voj!! Det är väl egentligen inget vi någonsin har brytt oss om, utan det kom upp i en banal diskussion om något helt annat, typ tofflor! Eller?! Så vilken framtid går vi tillmötes? Ibland är jag avundsjuk på de döda, för de är klara med sina ärenden här på jorden. Men jag vet att jag kan göra skillnad, så jag kämpar vidare med att försöka. Eller som min far sa: Man dör lika fattig som man föds, man kom med inget och går med lika mycket!

Brott och straff!

Små små saker läggs på en och samma plats, högen växer likt en myrstack och trycket i den blir som i en vulkan! Jag förstår hur David Banner känner sig då ens utvägar begränsas eller spärras, pulsen stiger till farliga nivåer. Han vill inget annat än att vara i fred, och leva ett liv utan Murphys lag och tidsoptimister. Men nu är inte världen sådan utan i den finns det energitjuvar, arroganta korkskallar, personer som borde stoppats från att köpa corn flakes! Marodörer, mobbare, skithögar och psykopater, som försöker att få en att tappa fattningen. Men när det händer då blir David Banner, HULKEN! Ilskan samlad på en punkt, den mest intoleranta individen som endast vill vara ifred. När David vaknar upp från att varit HULKEN, då vet han inget om varken tid, plats eller rum. Han vet inget om vilka handlingar han utfört, han misstänker men vet inte.Jag är inte rädd för smärta, den är övergående för det mesta, men när den är gnagande, ihärdig, och aldrig släpper taget. Man hittar ingen väg ut, och Murphy släpper inte greppet utan snarare lägger på mer vikt, tills det blir TILT!!!! Allt blir rött, man hör inget för det dånar så våldsamt i huvudet, man måste bara få släppa på ventilen så trycket åker ut, då hjälper det inte med att säga "här-pil!!" samt att se sträng ut och stampa med foten. Jag har jobbat med mig själv för att få bort detta ur mitt beteende, men nu har det kommit tillbaka, tillbaka efter 30 år!! Jag hoppas att jag inte hinner att skada någon innan hjälp anländer, eller man åter blivit David Banner! Nu måste jag bli frisk, innan något går riktigt fel! 

Ett upprop i det tysta!

Jag är rädd! Rädd för att vårt försvar ska falla samman! Jag är rädd!

Jag är rädd! Jag är rädd för att mitt Volvo inte längre ska vara mitt! Jag är rädd!

Jag är rädd! Rädd för att bli sjukare eller arbetslös eller fattig! Så jag är rädd!

Rädd för att hjälpen till behövande aldrig når fram, för att människor ska dö för att vi är rädda! För rädda för att hjälpa! Jag är rädd!

Människan är född till att vara en vänlig själ, en som gärna vill hjälpa sin nästa. Men jag är rädd att vi fostras till att skada, till att vara rädda, och jag är rädd!

Jag är rädd för att dö, att lämna de mina! Men egentligen är jag rädd för det okända är jag rädd. Om jag är rädd, för vad är jag rädd? Jag är rädd för att bli ensam om natten, att sova själv, att vara men ändå inte vara! Jag är rädd! Hjältar är rädda människor som befinner sig på en plats och vid en tidpunkt där rädslan är en styrka! Men jag är rädd för att jag ingen hjälte är, utan endast en vanlig lite människa. För jag har inte befunnit mig där och då när behovet fanns så att jag har kunnat bli en hjälte. Så, jag är rädd! Jag är rädd för att bli en hjälte då jag tror att priset blir för högt, så jag är rädd.

Jag är rädd, rädd för att jag inte kan låta bli att hjälpa en medmänniska, rädd för att inte oroa mig för vårt försvar, rädd för att förlora mitt Volvo, rädd för att bli sjukare, rädd för att bli arbetslös, rädd för att min tid snart kommer att ta slut, och att inte hinna fram i tid för att hjälpa! Jo, jag är rädd! Är inte du?

Allt har ett pris!(Detta skrev jag den 16/4)

Jag fick reda på att min far har prostatacancer idag den 16 april 2013, samma dag som han själv fick veta. Stackars syrran som måste bära oket! Jag tar naturligtvis på mig ansvaret att meddela släkten på denna sidan Vänern samt Norrland! Man är ju inte direkt någon Cupido när man ringer och talar om den "goda" nyheten!  Han vill dö en naturlig död, vem kan säga att han har fel? Han är 82 år, samt fri, vit och myndig! Dessutom vid sina fulla sinnen! Han vill inte överleva sina barn, så han har valt," ingen åtgärd!". Han vill dö, fast inte av egen hand utan av " Naturliga orsaker!". Så till alla som känner min far, det är nu det är dags att ge sig tillkänna och att leta fram rätt slips eller kjol!

Min far dog måndagen den 13 maj 2013 

Vem ska bära och varför?`

Om man nu tror på gud, varför ska man hela tiden prövas? Varför måste ens tro hela tiden ifrågasättas? Jag som är icke aktivt troende, utan endast född till Lutheran, jag behöver inte försvara min tro tillnärmelsevis lika mycket! Jag bara accepterar att shit happens! Some time it hit the fan! 

Varför måste de som tror, pressas till det läge att de säger i sina böner, Varför gud? Varför? 

Vad är vitsen med detta ifrågasättande av en människas tro? Vad är meningen med att göra en god troende till en Thomas tvivlare? Jag fattar inte detta, men jag är ju bara född in i den kristna tron, jag har ju inte valt, så det är kanske därför! Jag är redan en tvivlare som inte behöver övertygas!

Vad offrar du?

Man brukar prata om att allt har ett pris, och detta är en sanning utan att för den skull sätta en prislapp på alltet!

Funderingar vid mitt skrivbord!!(not.Hen i denna text används för att inte peka ut kön utan syftar på lika inför lagen.)

Jag Mikael Ohlsson är en debattör, och det är något som ligger i min natur! Jag är fostrad att stå för mina åsikter, att vara mig själv. Jag är också lärd med att om man har stor käft, så måste man ha bred rygg med mycket ryggrad.
Unga vidjor böjs till rätt form. Gamla träd knäcks och omformas till nya föremål eller rycks upp med rötterna för att planteras någon annanstans!
Jag är moralens väktare som kräver lika för alla! Hur kan det vara okej med kvinnlig sex turism till Afrika, (Kerstin Thorvall / Gambia)men inte för manlig i Thailand? Hur kan det vara lagligt att sälja sex, men inte att köpa? Om en hen går på krogen för en "one night stand" och målet bjuder på sprit och mat för hundratals kronor är det okej. Men om hen ger hen kontanter är det prostitution, fast indirekt ersättning för sex är också prostitution! Konstigt, om någon betalar hyra och mat är det okej, men om hen lämnar stålar på köksbordet när hen går iväg är det prostitution! Läget kan ju bli lite konstigt hemma när man säger till sin laga hälft på morgonen, "Du, kan du lämna lite kontanter till mig innan du sticker!". Så som lagen är skriven är alla personer i Sverige  som brukar sex med annan person prostituerade och torskar!

Mera tankar om kostnader, eller?!

Hur blir det med förskottsbetalning då? Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen).Enligt skattelagen kan man alltså få F-skattsedel som egen företagare, men man kan inte vara två i företaget typ Handelsbolag, för då begår bägge koppleri mot varandra, även om ingen utför tjänsten! Hm. Om man då blir sjuk, eller vill ha semester, men vill driva företaget vidare under tiden som alla andra företagare. Annonserar man då hos Arbetsförmedlingen om folk? Utför då AF koppleri? Kan man neka till ett sådant jobb utan att riskera att bli avstängd? Kan man få "starta eget bidrag" för ett sådant företag? Vad kan anses som arbetsskada? Kan man dra av kondomer? Går det att göra RUT avdrag? Går det att göra ROT avdrag? Om man vägrar att sälja sig, blir man av med A-kassa och kan man hamna i FAS -3? Om min sambo inte vill älska med mig kan hen bli utan pengar då? Om hen får pengar från SK eller AK eller AF, och personen inte har F-skattsedel måste myndigheten betala skatt, försäkring och pension då? Betraktas myndigheten som arbetsgivare då? Blir staten då torsk? Allt har ett pris när man vill debattera, är man prostituerad då? Tunga tankar !

Tegelbacken 1903 vs. 2013

Jag vet inte om man ska bli besviken eller förbannad, men nog upprör bristerna i försvaret mig. Jag har varit medlem i FvRF i över 40 år och känner mig sviken av vår regering. Jag har gjort värnplikten i Flottan, utbildat mig till MC-ordonnans i FMCK och varit aktiv i Hemvärnet i över 20 år. I hemvärnet har vi lagt 10 tusentals timmar på eftersök, brandbekämpning, översvämningar och annan hjälp vid katastrofer! I princip har jag i hela mitt liv ställt upp för mitt Sverige. Jag har varit med i Hem och Skola, kyrkofullmäktige, kommunfullmäktige, och diverse andra föreningar. Jag har visat mitt stöd som medborgare i riket! Jag började att jobba när jag var 15 år samtidigt som jag studerade! Jag har varit en god skattebetalare som har utnyttjat systemet väldigt sparsamt! Men NU är jag förbannad! Nu är det nog! Nu går jag till Tegelbacken också!!

Hur mår du nu, Mikael?

En ärlig fråga, kräver ett ärligt svar. Så, jag vet inte riktigt. Delar av min kropp sviker mig när jag behöver dem som bäst. Jag har ständig värk i tungan, halsen, axlarna, ryggen och från olika leder. Ibland höger knä och ibland vänster hand, och så vidare. Idag på morgonen mådde jag bra, jag såg med tillförsikt på mötet med VH, HR, AL, SK och IFM. Mitt under mötet kändes det som om jag var på väg bort, bort från Volvo. Mitt VOLVO! Ett andra hem som jag tillbringat runt 66000 timmar på. VOLVO min andra fru, det verkar som hon vill skiljas, den känslan fick jag. Man försöker skaka av sig föraningarna och tecknen genom att säga till sig själv att man bara inbillar sig. Vilket är det troligaste, att man inbillar sig alltså. På samma sätt som att jag skulle dö av cancern. 

Så, Mikael hur mår du? Svaret är nog egentligen, inte helt ok men på bättringsvägen.

Märkliga debatter!

En natt jag drömde att jag satt och debatterade om Sverige var utsatt för ett yttre hot. Vändorna blev många i debatten och slutade för att jag såg en fundamentalist framför mig! Lite skrämmande, det finns människor som tror och vill påskina att allt elände som drabbat världen är USAs fel, eller EU, eller judarna, eller svenska regeringen. Alla argument denne motdebattör lade fram menade han bevisade detta. Hans länkar gick till märkliga tal som han anförde som bevis eller gamla propagandafilmer. Det bisarra i det hela är att han är inte ensam i detta. Det finns fler av hans sort som påstår att kondensstrimmorna efter flygplan på hög höjd är nervgifter som CIA sprider ut. Eller att ingen har varit på månen. Vi lever visserligen i en galen värld, men ack så många galningar! Jag hoppas att det bara var en dröm annars," ve oss människor, bäva av skräck den sjunde ryttaren kommer att låta oss bada i vårt träck! Ve oss människor ve, böj edra nackar och be! Be om försoning, be om fred, be för edra liv för vilka Jesus led!"

Hur kommer det sig att allt har bytt språk?

Alla mina inställningar säger svenska, jag kommer från Sverige, jag talar svenska och mitt andra språk är svenska. Mest för att jag trivs med mitt språk. Visst är ängelsa mitt andra språk o tysta mitt tredje, MEN JAG FÖREDRAR att skriva och LÄSA på Svenska! Det blir mindre missuppfattningar på det viset. Det är bara synd att Facebook och Blogger inte fattat detta. Jag har inte gjort några förändringar, men dessa sidor har helt plötsligt blivit på engelska! Varför då? Jag har inte uppdaterat eller förnyat några program, ändå byter skiten språk!! Vem har givit dessa programmakare mitt tillstånd att byta språk, inte jag!!! Jäkla drönare!!!

Vad är problemet?

De senaste jobb jag sökt har jag slängt breven på svaret oöppnat, jag kan texten. Tyvärr är jobbet redan tillsatt av annan sökande. Men du är välkommen med en ny ansökan på annat jobb senare. Nähä, jag var inte den rätte denna gången heller, så vi ger jobbet till en annan sökande istället. Vadå kunskaper? Vadå Krav? Gör som ni blir tillsagda utan protester är vad som gäller idag! ÄR något fel, då säger jag det, och jag ser till att jag har statistiskt fog för detta. Annars håller jag käft, men jag säger inte JA, för att min chef tycker att jag SKA hålla med.

Ärligt, Vitt brev är lika med avslag. Telefonsamtal är lika med en chans. En intervju och sedan ett brunt brev, då är jobbet ditt. Jag har haft fast anställning i snart 33 år på Volvo. Alla jobb jag haft har dykt upp med mitt namn på, och jag har blivit beordrad eller fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till! Alla jobb jag sökt har blivit ett NEJ. Tänk er själva, jag har sökt 100-tals jobb, inom vår koncern, utan att få ett enda jobb jag sökt! Men jag har blivit erbjuden jobb som jag i princip inte kunnat tacka nej till. Om jag tackat nej är det stopp! Nu sitter jag här, långtidssjukskriven utan plan! Utan framtidsutsikter och utan framtid! Vad skall jag göra? Byta företag? Vem anställer en person som jobbat på Volvo i 33år och är snart pensionär? En person utan referenser i de arbeten han påstår sig gjort? En person som sålt sin själ till Volvo till ett pris som är vad? Tack för allt men nu vill vi ha en 20-åring att lura, som går på, samma sak! Tycker ni att jag är bitter? Visst fan är jag det! Jag har offrat min själ och nästan mitt samvete för Volvo! Jag har bränt min heder! Jag har nästa givit mitt liv, för Volvo! Vad är svaret, tack men nej tack! Vi behöver inte dina tjänster längre, eller?! 

Jag vet inte längre hur det är på "Mitt" Volvo. Förr var en chefs ord en värdehandling, idag räcke inte ens skriftligt! Så nu mer spelar jag ALLTID in samtal med mina chefer, så att jag senare kan analysera vad de sagt, och vad som är löften som de svårligen kan ta tillbaka! Bara så att ni vet, snöret runt halsen bär en diktafon i andra änden, och mobiltelefoner har inspelningsfunktion. Det kanske inte betyder något för er, men för mig så är det sanningen om vad som blivit sagt!

Lita på mig!

Varför då? varför ska jag lyssna på en telefonförsäljare som läser sitt manus med stakningar och okunskap om mig? När man bryter in och frågar hur mycket kommer detta att kosta mig är det alltid gratis. När jag vill ha det gratis så finns det ett pris! Bara så att alla vet, det finns inget gratis, det finns inga gratisluncher! Allt har ett pris! Frågan är bara, är du villig att betala?

Men du och jag är ju gamla kompisar! Jag har väl aldrig gjort dig besviken? Brukar jag inte ställa upp när du behöver hjälp?! Jag vill inte förlora några vänner, dessa är för få och dyrbara för detta. Men om man vill låna pengar utan säkerhet eller att papper skrivs så, jag är snäll men inte dum! Inga papper inga pengar! Ingen säkerhet inga pengar! 

I min värld är inget gratis, allt har ett pris! Jag har aldrig fått något gratis, utan alltid har det varit inteckningar på min själ eller plånbok! Varför ska ni komma undan? Vad är det som fått er att tro att jag är dum i hela huvudet? Vad ska man säga, jag har papper på min intelligens i form av betyg, vad har du för att bevisa din? 

Du har kanske papper på att du är psykiskt frisk, det saknar jag. Men å andra sidan är ju jag ingen chef!

Bitter? Ja. Sur? Ja. Känner mig orättvist behandlad? Ja, jag har enligt mig förtjänat bättre. Men jag är ju inte jasägare eller kvinna, så jag får väl leva med det. Jag hoppas bara att detta inte kommer att påverka min framtid på Volvo. Fast, senaste gången jag pratade om Volvo blev jag och min anställning hotad. Jag skyddade min uppgiftslämnare som numera sitter på en högre position än jag någonsin haft möjligheten att nå, och jag gjorde det han bad mig om. Så läser han detta nu, så är det dags att återgälda tjänsten, jag behöver det och ett nytt jobb samt behålla min anställning! Var skiter jag i, ni vet min kapacitet och min inställning till Volvo. Hur jobbet skall utföras är ju en process  som ni bestämmer! Jag är och förblir Volvoit, hoppas jag! Nej, jag har ingen Volvohatt, jag har bara fått kepsar. Men erbjuds jag en hatt och den sitter snyggt så är jag naturligtvis hattbärare!

Jag är sjukt frisk, eller!?

Vad ska man säga, jag har klarat ett års kontrollen utan återfall. Bra, mitt blodtryck faller, mindre bra. Min rygg värker oavbrutet, hmm! Mina händer domnar varje gång jag lutar huvudet framåt, det är troligen detta som gör att jag inte är en ja- sägare. Fast så är det troligen inte! Piller piller,piller. Jag har fått ett halvår till med option på ett fortsatt liv. Problemet är bara, vad för sorts liv?
Jag har aldrig trott att jag skulle kunna dö, men för lite drygt ett år sedan var det nära att jag gav upp. Jag hade obeskrivliga smärtor och åt via en sond. Jag levde för att min fru och barn ville det, själv hade jag gett upp när som helst. Jag levde för att de mina ville det.
Idag har jag fortfarande ont, i munnen, tungan, halsen, ryggen, nacken, axlarna och händerna. Men om jag ställer för ett år sedan mot nu, då är nu "a pice of cake", fast ändå grymt jobbigt. Jag har mardrömmar, svårt att sova utan mediciner. Dessutom en rädsla som kommer varje natt, hur ska de mina klara sig om jag dör? Slutar det då? Värken? Rädslan? Drömmarna? Lidandet? Kärleken? Slutar det då?

Hur eller vad?

Nu ska jag tala om vad jag vill! Jag vill bli frisk, så att jag kan börja jobba. Min plan var att om jag ligger före så kanske trycket minskar på mig. 

INGEN har pressat mig! INGEN har ställt några krav! INGEN har tryckt på! Det är bara jag, och mina beslut!

Jag ville börja jobba redan i mars förra året, men verkligheten talade om för mig att detta var omöjligt. Jag ville börja jobba efter semestern förra året, ännu en gång blev det verkligheten som vann. Jag ville börja före jul! Även denna gång fick jag inse att besök på min arbetsplats var mer än nog. Mitt senaste mål var innan första april. Men min kropp vägrar att inse att JAG vill bli frisk! Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Varför måste jag övertyga min kropp att den är frisk och varför måste jag slåss för att få arbeta? Jag har insett att svänghjul kanske inte är det bästa för mig, men jag har inte fått några val! Jag har inte fått några alternativ! Hur, hur ska jag komma vidare utan hjälp? 33 år på" mitt "företag. 33 år där jag har hjälpt och stöttat andra i deras karriär! 33 års erfarenhet av vårt företag med alla möjliga och omöjliga jobb. 33 år, och nu inget. Jag har alltid jobbat efter "själv är bäste dräng!" och nu kommer bevisen att så är fallet. 

Idag är det inte lördag utan Deppardag!

Jag hatar att vara ensam, och jag hatar att ha folk omkring mig när jag mår dåligt! Jag vill svära åt allt! Slå ner människor bara för att!! Jag vill sätta mig i ett hörn och gråta! Värken, ångesten och känslan av att allt kommer att gå åt helvete för mig sliter mig i stycken. Jag vågar inte sova på grund av mardrömmarna! Fast jag vet att det är bara min hjärna som spelar mig spratt. Mitt vanliga rationella jag VET att jag kommer att fixa detta på mitt vanliga vis, med andra ord, det kommer att ordna sig! Men numera dyker det upp tvivel på att jag ska klara det, eller ens att hinna med! Jag har blivit rädd, rädd för att dö! Rädd för att inte hinna allt på min lista. Rädd för att lämna de mina utan att kunna skydda eller hjälpa! Rädd för att min tid inte ska räcka till. Mitt liv har blivit som en sinuskurva, fast för de mina och omgivningen verkar den som en doppler effekt.