Igår var jag och min hustru ute och gick i drygt en och en halv timme, tempot var fort men inte snabbt, helt klart över marschtempo som enligt svensk standard är 112 steg per minut, men inte så högt som amerikanskt tempo på 120 steg per minut. Min steglängd är ungefär 0.82 meter, gånger 112 steg per minut, gånger 90 minuter ger att vi gick cirka, 8,2 -8,5 kilometer. Hade vi hållit amerikanskt tempo, då hade vi gått för långt.( He,he.)
Denna dag ägnade jag också till att hjälpa min svåger med att resa en stege, och hur svårt kunde det vara då?. Inte speciellt alls om stegen varit en tre-fyra meter och av aluminium, men så var inte fallet! Stegen var en stålstege på säkert 10-14 meter, den kändes som om den var blyfylld. Sedan när svågern klättrade upp på stegen för att hissa upp den över halvan, ja då blev det lite tungt. Nåja, det var han som klättrade, jag stod bara och kollade. Sedan blev det lite kaffe hemma och en träningsrunda, på min Uke! Tränade lite Bluestolvor och bröt en nagel. Det gör ju ont, det är tur att blixtlim och silvertape finns. Idag är det 8-D, nedräkningen pågår till första behandlingsdagen. Det är kanske inte konstigt, men jag får en pulsökning varje gång mina tankar bra så snuddar vid tanken på behandlingen. Om jag är nervös inför behandlingen? Ja det är jag, och helt ärligt så gjorde det mig inget om februari 2012 vore en försvunnen månad i min kalender, och att jag sov igenom hela den behandlingen. Fast och andra sidan, tänk vad mycket jag skulle missa att lära mig, saker som kanske vore bra att kunna eller veta. Sedan har de ju upplyst mig om att det är tiden efter som är den stora kampen. Så nu har mitt liv fyra delar, kampen inför behandlingen, Den tuffa kampen under behandlingen, den stora kampen efter behandlingen och fortsättningskampen med det nya ordinarie livet. Det är som om man vore husvagnsägare, livet är en camp, campa ofta!
söndag 15 januari 2012
lördag 14 januari 2012
Ett liv i 3D!!
Idag inträffade det något märkligt, jag skyndade mig i väg ut , så jag tog min telefon och drog i väg med en farlig fart. Allt för Mr. Dressman.
Det märkliga var att min telefon var tyst, inte ett pip, inte ett SMS, inget. Under hela tiden jag var ute så var telefonen tyst. När jag kom hem stoppad jag den i fickan som vanligt och när ett tillfälle sedan dök upp tänkte jag att, Man ska kanske spela lite OrdFajten. Sagt och gjort fiskar jag upp telefonen och försöker att starta den. Det är då jag upptäcker att jag har sprungit runt hela dagen med min GARMIN nüvi 245W i fickan. Detta förklarar varför min fru inte fick tag på mig, och ingen annan heller.
Idag var vädret vackert. Solen låg på och värmde skönt, och jag konstaterade att våren är påväg. För Våren, Är Här. Så till alla medmänniskor slut er samman och gå med i " Våga Vägra Vinter!" Eller som förkortningen lyder " V3!"
fredag 13 januari 2012
Vinterbad är en lisa för själen!
Igår blev jag och min hustru bjudna på ett kvällsbad i det fria. Vi njöt av det underbara sällskapet och vattnet, ett vatten som värmts av björkved och hade en temperatur på plus fyrtio grader celsius. Man kände vattnets varma mjuka hölje kring sig, och en svag doft av kåda och snö. Tack mina underbara grannar för en trevlig kväll.
Idag var jag och hustrun min på Relaxen, Aqua Vitalis och njöt av bastu, bad, hamamsten, solljus, bastu, bad och Auf guss. Man känner sig som en ny människa när man går därifrån. En människa med ett välbefinnande, en person med avslappnade varma muskler. En kropp som har ett inre element med värmen på det högsta, så att när man kommer ut så dunstar regn och snö långt innan det kommit nära ens kropp.
Idag har min underbara hustru fått mig att glömma, nu ikväll sitter jag här och funderar. Jag tänker på hur lätt man kan slösa på tid. Det är som om man har en ungdomens brunn att ösa ur, eller som om all tid jag sparat i mitt liv är oändligt. Det är lätt att slösa med tiden, speciellt om det inte är ens egen. Tack min underbara hustru för att du förgyllt min dag, trots din förkylning. Tillsammans med dig är det alltid vår tid.
Det fixar sig Olsson, det löser sig NOG. Reklamen som Barncancerfonden kör är talande även för mig, som en mycket god vän påpekade. En av fyra stolar är tom.
Min tid är dyrbar, därför avskyr jag att vänta. Jo det måste till expertis för att allt ska bli rätt, men det är min tid de slösar med. Tid jag har nu men kanske inte har i den andra änden.
Var stark, visa vilja, var positiv, se ljuset, känn styrkan i din kropp. Problemet är bara att varje dag är en kamp, varje dag. Varje dag ska jag vara positiv, stark, se ljuset och visa vilja. Varje dag som går blir tyngre, rädslan och tvivlen gror. Visst fixar jag detta, tror jag. Visst orkar jag med behandlingen, tror jag. Detta är som att, ja, jag vet inte hur man ska beskriva det hela. I snart tre månader har jag väntat på behandling, i snart tre månader har jag levt i ovisshet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som fördärvar min kropp, kommer att göra mitt liv svårare att leva, och kommer att skada mig för livet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som ska göra att jag kan komma vidare med mitt liv. I snart tre månader har mitt liv avstannat, och jag har väntat på att få det tillbaka. I snart tre månader har jag levt med olika föreställningar om hur det kommer att bli, och jag kommer inte att få veta detta utan att börja behandlingen. För inget cancerfall är det andra likt. Den förste mars då vet jag hur det var att bli strålad, den förste mars då vet jag hur det var att tagit cellgifter. Den förste mars börjar fas två, min marsch tillbaka till livet, tror jag.
Dam D1- F3
Idag var jag och hustrun min på Relaxen, Aqua Vitalis och njöt av bastu, bad, hamamsten, solljus, bastu, bad och Auf guss. Man känner sig som en ny människa när man går därifrån. En människa med ett välbefinnande, en person med avslappnade varma muskler. En kropp som har ett inre element med värmen på det högsta, så att när man kommer ut så dunstar regn och snö långt innan det kommit nära ens kropp.
Idag har min underbara hustru fått mig att glömma, nu ikväll sitter jag här och funderar. Jag tänker på hur lätt man kan slösa på tid. Det är som om man har en ungdomens brunn att ösa ur, eller som om all tid jag sparat i mitt liv är oändligt. Det är lätt att slösa med tiden, speciellt om det inte är ens egen. Tack min underbara hustru för att du förgyllt min dag, trots din förkylning. Tillsammans med dig är det alltid vår tid.
Det fixar sig Olsson, det löser sig NOG. Reklamen som Barncancerfonden kör är talande även för mig, som en mycket god vän påpekade. En av fyra stolar är tom.
Min tid är dyrbar, därför avskyr jag att vänta. Jo det måste till expertis för att allt ska bli rätt, men det är min tid de slösar med. Tid jag har nu men kanske inte har i den andra änden.
Var stark, visa vilja, var positiv, se ljuset, känn styrkan i din kropp. Problemet är bara att varje dag är en kamp, varje dag. Varje dag ska jag vara positiv, stark, se ljuset och visa vilja. Varje dag som går blir tyngre, rädslan och tvivlen gror. Visst fixar jag detta, tror jag. Visst orkar jag med behandlingen, tror jag. Detta är som att, ja, jag vet inte hur man ska beskriva det hela. I snart tre månader har jag väntat på behandling, i snart tre månader har jag levt i ovisshet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som fördärvar min kropp, kommer att göra mitt liv svårare att leva, och kommer att skada mig för livet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som ska göra att jag kan komma vidare med mitt liv. I snart tre månader har mitt liv avstannat, och jag har väntat på att få det tillbaka. I snart tre månader har jag levt med olika föreställningar om hur det kommer att bli, och jag kommer inte att få veta detta utan att börja behandlingen. För inget cancerfall är det andra likt. Den förste mars då vet jag hur det var att bli strålad, den förste mars då vet jag hur det var att tagit cellgifter. Den förste mars börjar fas två, min marsch tillbaka till livet, tror jag.
Dam D1- F3
tisdag 10 januari 2012
Dagens tankar!
Nu är masken fixad, jag undrar om man får behålla den när detta är klart.
Med så mycket papper att fixa och dona med, ja då måste man nog vara frisk för att klara allt.
Varför skottar man bort snön, när temperaturen kommer att stiga mot sju plusgrader celsius?
Låst kapital, det är när jag köper två flaskor med dusch schampo för tio kronor styck, fast jag redan har två flaskor hemma.
Snösmältning, det är vårens fyrverkeri. Nu är det bara dags att vänta på att träden och blommorna ska explodera med sin färgprakt!
Med så mycket papper att fixa och dona med, ja då måste man nog vara frisk för att klara allt.
Varför skottar man bort snön, när temperaturen kommer att stiga mot sju plusgrader celsius?
Låst kapital, det är när jag köper två flaskor med dusch schampo för tio kronor styck, fast jag redan har två flaskor hemma.
Snösmältning, det är vårens fyrverkeri. Nu är det bara dags att vänta på att träden och blommorna ska explodera med sin färgprakt!
måndag 9 januari 2012
Sahlgrenska tur och retur!
Jag hoppades på mer, förväntade mig mycket, och det blev en fingertutt! Resa ner till götet, få en blöt duk över huvudet som kändes som om den skulle strypa mig när den stelnade. En röntgen på 5 minuter efter en timmes väntan, sedan ett klockslag och en påminnelse om när det blir strålning och cellgifter. Riktigt uppmuntrande.
På hemvägen åkte vi via Vänersborg där vi hälsade på min far, det var kul men, om man ska åka E45:an förbi Lilla Edet, så kör genom orten, annars blir man stående och får vänta i 10 - 15 minuter vid något jäkla bygge, just utanför Lilla Edet.
Snö, det snöade hela vägen till Vänersborg, där vi fikade och sedan åkte vidare hem, i snöväder.
Till kvällsmat blev det en kombo, Lunch/middag/kvällsmål vilket var samma sak som Mc Donalds.
Så hur ser det ut nu? Pappersarbete som måste genomföras sedan börjar det, 1 mars ska strålningen och cellgiftskuren vara klar. Sedan börjar återtåget, vägen tillbaka, med allt vad detta innebär. Kanske inget, kanske ett hästjobb. Detta vet man inte för än den 1 mars, månaden då våren kommer till Skövde, i alla fall för mig. 2012, året jag blir 53 varav jag jobbat på Volvo i 32 år, jag och min hustru varit gifta i 28 år, förlovade i 33 år, och tillsammans i 35 år, som jag hoppas blir minst lika många till! (inte på Volvo, för det får jag inte!)
På hemvägen åkte vi via Vänersborg där vi hälsade på min far, det var kul men, om man ska åka E45:an förbi Lilla Edet, så kör genom orten, annars blir man stående och får vänta i 10 - 15 minuter vid något jäkla bygge, just utanför Lilla Edet.
Snö, det snöade hela vägen till Vänersborg, där vi fikade och sedan åkte vidare hem, i snöväder.
Till kvällsmat blev det en kombo, Lunch/middag/kvällsmål vilket var samma sak som Mc Donalds.
Så hur ser det ut nu? Pappersarbete som måste genomföras sedan börjar det, 1 mars ska strålningen och cellgiftskuren vara klar. Sedan börjar återtåget, vägen tillbaka, med allt vad detta innebär. Kanske inget, kanske ett hästjobb. Detta vet man inte för än den 1 mars, månaden då våren kommer till Skövde, i alla fall för mig. 2012, året jag blir 53 varav jag jobbat på Volvo i 32 år, jag och min hustru varit gifta i 28 år, förlovade i 33 år, och tillsammans i 35 år, som jag hoppas blir minst lika många till! (inte på Volvo, för det får jag inte!)
söndag 8 januari 2012
Jag har ont i mina fingrar!
Jag sliter faktiskt med min uke, och jag sjunger när ingen är hemma. Jag spelade in min skönsång med uke kompet. Det lät som om högtalarna var spräckta. Jag behöver träna mer, så är det! Men mina fingertoppar värker så det får vara för i natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)