Finns det en tandläkare för tidens tand?

Älven, Ljusnan flyter genom hela Hälsingland, från Funäsdalen ända ner till Ljusne och Östersjön. Älven som i varje hälsing är som en del av deras själ, en del som man inte kan byta bort eller amputera. Alla hälsingar har en relation till Älven för man blev tidigt gift med den, eller förtrollad av den. Det beror nog på hur man ser på relationen. Jag älskar Skövde, en stad som blivit mitt hem och min hemstad, men allt som ofta saknar jag Ljusnan, skogarna och bergen. Inte på ett sådant sätt att jag vill flytta tillbaka, för det vill jag inte, mitt liv är här. Här bor min familj, mina vänner och mitt liv, Hälsingland är en gången tid i min ungdom med drömmar, förhoppningar och smärta. Jag vill inte tillbaka till den tiden, men jag önskar att Ljusnan, skogarna och bergen funnits här invid Skövde istället.

Bilar i mitt liv.

Jag älskar bilar, gamla som nya. Men relationen är mer åt det hållet att jag föredrar nya före gamla. Varför? Jo, en gammal bil är charmig, den talar om en svunnen tid som visar framtidsanda. De är frusna ögonblick i sig, ögonblick som säger: Se mig! Se vad som skapades just då!

En ny bil är beviset på tekniska framsteg, en förlängning av historien. En vision av vart vi vill och framtidsanda. Gamla bilar som används som bruksbilar, varje dag, året runt. Bilar med föråldrad teknik utan rening eller optimering av förbränningen. Dessa anser jag borde stå på en skrot i väntan på återvinning. Gamla bilar som vårdas och körs sparsamt, sköt som ett personligt museum, dessa har jag inget problem med, för de är de frusna ögonblicken från vår tekniska utveckling. Många är vackra som kvinnor och upphetsande som dåtidens pinuppor. Andra är grå som en vanlig höst onsdag med regn och blåst, men skötseln och vården av dem gör att de har rätt till fortsatt existens, för de visar vår historia.

Bilarna i mitt liv har alltid varit ett bruksföremål. Jag har alltid använt mina bilar till det syfte de har varit skapade för, så när en bil är färdig i mitt liv, då är den normal skött, använd och jag har inga känslor för den. En repa till har ingen betydelse längre, kärleken till den är död.

Just nu har jag en ny bilförälskelse, hon har snart gått 10 mil, alla körda av mig. Färgen är bedövande vacker, linjerna är moderna och svepande. Klädseln luktar ny bil och läder, och den är underbar att köra. Mjuk och smidig i växlarna, styrningen är exakt och lätt. Precis som när man är nykär kan man inte hitta några fel eller brister. Man kan inte ens se alldagligheten i sin nya bil, och varför ska man titta efter den, då försvinner ju känslan av ägandet av en ny bil.