Det är kväll och duvorna har tystnat!

När jag tittade ut genom fönstret så såg jag den isblå himmeln. Några cigarrformade moln med röda toppar  fanns där, ungefär som glöden på en brinnande cigarr. Borriggen är helt tyst sedan några timmar och den sträcker sin arm anklagande mot himmeln. Ungefär som den vill säga att vi gör vårt, när tänker du göra ditt jobb! Marken har slutat att vibrera och glasen i skåpen har slutat att skallra. Glasluckorna på vitrinskåpet är också tysta. Det verkar som om hela staden tiger och pulsen går in i en vilofas. Trafiken hörs inte och fåglarna är lika tysta som om en hök syns på nattens sky. Vinden tiger, allt är verkligen tyst. När jag står där på trappen utanför mitt hus så hör jag plötsligt någon som suckar djupt och en kraftig fjärt dånar i säker sex sju sekunder. När jag vänder mig mot ljudet ser jag en man på en balkong som rycker i sina mjukisbyxor och sedan säger: Satan, nu kan jag inte skylla på reningsverket! Därefter hör jag ett hysteriskt kvinnligt fnitter och någon som skrattande säger: nu har du en bula bak och det ser ut som om du har en gurka där! Mannen stänger balkongdörren under tiden han säger. Det är ju tur att det är natt och ingen hörde något. Där med bekräftades det att när ett träd faller i en tom skog så finns det ljud som hörs. Men nu är det natt och även duvorna har tystat!

Hemmagjord saft och jordgubbar.

Jag är ingen kock och jag är ingen bagare, men hos oss gör vi saft. Vi tar bladen från svarta- vinbärsbusken tillsammans med citroner och socker och gör en vit svarta-vinbärssaft som är gudomligt god. Principen är densamma som när man gör flädersaft vilket vi också gör. Så i vårt kök så doftar det jordgubbar, svarta vinbär och fläder. det doftar sommar så nästa saft blir på rosenblad och smultron, kan ni tänka er dofterna då. Fantastiska och underbara, högsommaren är här, det är synd att man inte har semester ännu. Fast, jag kan nu börja att leta efter kantareller för solen, värmen och regnen gör att, nu är det dags. 

Så mycket att göra. Så lite tid.

De flesta vet inte att deras livsklocka går hela tiden. Det spelar ingen roll att de jobbar över, sparar tid och semester för när klockan ringer är det dags att vakna. För några inträder då andra chansen, för andra är det slutsignalen. Det är då din tidbank är intressant, tror du att du kan förhandla till dig mer liv, eller är det så enkelt att du aldrig förstått att även din livsklocka går utan att du behöver rucka den eller byta batterier. För de flesta är det en överraskning att livet tar slut, men för några som har fått en andra chans så handlar det om leva det liv man fått på bästa möjliga sätt. Att skaffa sig en livsdröm att uppnå. I ungdomen jagade man skuggor och drömmar, vid den andra chansen så ser man vad som skapar skuggorna och man försöker att förverkliga drömmarna.

Vem är det som klampar på min bro?

Här ville jag skriva en saga, men sagan har blivit en verklighet där bockarna och trollet fått namn. Bron är en andra chans till ett nytt liv där gräset är grönare och saftigare och vattnet klarare. Det är samma vatten, men från en annan sida. Varje natt man tittar upp så ser jag samma himmel som alla andra i min närhet. Det är samma stjärnor, samma planeter, samma sol och samma måne. Oavsett hur långa vi är, hur långt vi kommit eller hur stora vi blivit, så är det ingen av oss som kan plocka ner en stjärna.

Ett land och en dröm.

När man är utan fördomar eller att man lever i den eviga freden, det är då man lever i en dröm.

Eller som en komiker sa: Sverige är ett drömland vilket man alltid skulle kunna invadera utan förluster. För i ett land där Walt Disneys Ferdinand är så viktigt att man betraktar det som en samhällskris när det skulle slopas på julafton, måste ju vara så pacificerat att motstånd består av en polisanmälan som läggs ner i brist på bevis.

 

Flitens lampa har slocknat!

Är det fest eller?

Vad ska man göra en lördagskväll när det inget är på tvn, eller att man har läst alla böcker man har hemma. Man skulle kunna hyra en film, gå på bio eller låna en bok. Men man kan gå på fest också!

Valet var enkelt när man är 25 år i huvudet( fast 57-70 i kroppen), man går på fest!

Nu kommer det några krav man har på en fest när man passerat 50: Det får inte bli för sent (22.30 är sent)! Den får inte bli för högljudd (tinnitus och att man måste stirra på folks munnar för att höra vad de säger.)! Det får inte bli för mycket folk ( tänk om man inte känner alla!). Sen är det det här med maten. Jag äter allt numera, men inte inälvor eller allt för mycket grönt och vitlök. Går det att undvika fisk, fet och allt för grovt bröd så är det bra. Grillat är gott! Men man måste ju tänka på kolesterolet och att det inte innehåller laktos eller transfetter, men det går ju att grilla majs. Grillkorv är gott fast det är ju processat så man blir nog tvungen att nöja sig med en. Öl, öl är viktigt på en fest! En fest utan öl är ju ingen fest. Nu tål jag ju inte kolsyra, så det får bli ett glas rött för mig. Ja snarare rosé, för jag får sådan huvudvärk annars. Sedan vill jag ju helst ha alkoholfritt, det är ju en dag imorgon också! När man tänker efter så måste man ju klä upp sig. Man kan ju inte komma som en slashas. Ska man ha kostym eller bara kavaj? Vad står det på inbjudan? Står det Frack, kavaj, kostym eller friluftsklädd? Men vad menar de då med det? Får jag ha rutiga strumpor eller måste jag ha långklänning till fracken? 

När jag tänkt efter så kommer jag nog att tacka nej till alla fester framöver, jag orkar inte helt enkelt! En lugn tv- kväll med bra reklam eller gårdagens tidning är kul nog en lördagskväll och man passerat 50 strecket. Man lär så länge man lever!

 

När man är som en dörr från ett skepp som sjunkit.

Större delen av mitt liv ligger bakom mig, det har varit ett gott vuxenliv. Min skuta blev renoverad och mitt liv fick fart. Några gånger så hade jag så bra slör att jag lät spinnakern gå för att uppnå högsta möjliga fart, men inte ens då kunde jag vila. Ibland när det mojnade och blev stiltje så revade jag seglen och kontrollerade att liken fortfarande var oskadda, jag tog mig tiden att kolla om alla tampar och tåg var oskadda. Jag skurade däck och brygga och säckade spinnakern. Sedan tog livet fart igen och den bara ökade, men hur jag än trimmade så stallade hon, jag straffade focken tills hornen sprack och bommen dök för om tvärs och vi kapsejsade. Så nu flyter jag omkring på en dörr i livets sista vatten. Jag försöker att polera den mässing som finns så att den är vacker, jag torkar bort tång så att fernissan inte ska bli matt. All energi jag behöver för min överlevnad finns i dörren, så nu handlar det om att inte låta virket bli vått och att mässingen är blank, för på denna frälsarkrans av trä så kommer det att sluta med en drunkning om inga under sker. Jag kommer inte att svälta eller dö av törst, jag kommer att sjunka för min energi försvinner, och jag kommer att sjunka medan jag pustar mässingen blank och vacker, för det ska mässing vara!Spinnacker segling!

Med ett sådant stöd tappar man tron!

Jag vill göra skillnad och jag vill att mina medmänniskor ska försöka!
Mikael O har förändrats, han har blivit en ny person med depressioner och dödsångest och det är sant. Men varför ska man inte vara rädd för att dö? En normalt sund människa borde vara rädd för att dö, eller stympas. Om stympningen sker mentalt eller fysiskt spelar ingen roll, det borde vara något folk är rädda för.

Ligg ner och dö!

Att inte fråga efter någons kunskaper eller se deras vilja att förändra världen är att döda någon mentalt. Att inte bli engagerad utan exkluderad från utvecklingen är att säga "Sitt still i båten" det är du som rubbar balansen, det är du som skapar vågorna till nästa storm. Att inte bli sedd är att plågsamt, långsamt dö. Om man har en guide som ska visa vägen till paradiset, varför säger man till följarna att detta är den enda vägen och, ni behöver inte tänka själva för det har vi redan gjort! Även om du kan läsa karta och du förstår hur en kompass fungerar, så är det inte din sak att visa dina medhjälpare hur saker och ting ser ut och fungerar. Är det så att om jag finner din kunskap störande då ställs du sist i kön! Eller är det så att dina kunskaper att leda vägen är ett alternativt sätt att nå målet och bör premieras! Jag känner trycket från Jante -lagen!

VEM bor här?

En vän till mig brukar säga: " tugga innan du spottar!". Jag försöker och har försökt i hela mitt arbetsliv att leva på det sättet. Att alltid stå för vad man säger. Att på fråga, svara sanningsenligt. Att gå i pension från mitt jobb med rak rygg och röd tunga! Att alltid se förändringar som en del av framtiden. Att försöka inspirera och backa upp mina kollegor i deras vilja och strävan att komma framåt. Att varje dag lära mig något nytt. 

Men saker förändras och livet har blivit skörare och mer värdefullt än någonsin och värden på kristaller, guld och diamanter har förändrats, de höga idealen har sjunkit och bytt plats med mer alldagliga tingestar. Samtidigt som jag ser mer av oginhet, avund, misstänksamhet, missnöje och liknöjdhet, kan jag se att någonstans gror viljan att förändra. Människor som vill, om de får chansen, att slutar att driva med i en båt utan styrning. Detta är människor som vet hur man både sköter åror och vet hur ett roder fungerar. Människor som tystats av opålitliga, hierarkiska vinningar. Bara för att de är rädda för att mista sin plats i båten. När "att ta plats" i en organisation eller företag blir samma sak som att vara obekväm istället för att ses som en tillgång, och en utvecklingsmöjlighet för avsnittet man är en del av. Det är då man har förlorat sin historia och frågan som ställs är " Vem har skapat detta? Vem är det som bor här?". 

När man kommer in i ett rum och ingen lyfter en blick för att se vem det var som kom, eller ingen känner ens röst. Det är då man vet att man är oönskad och ingen vet eller vill veta, vem man är eller vad man kan!

Hur skapar man ett felsökningsschema?

Det sägs att om man blundar hårt då ser man vackra saker och fantastiska lösningar på problem. Det är just detta som skapar problemen för den som öppnar ögonen. Ett problem försvinner inte av att man inte låtsas om det, det växer sig bara starkare och blir större. De går inte att fly ifrån men det går att få hjälp att lösa dem, om man vågar fråga. För att jag inte ska grotta ner mig i mina problem fullständigt så brukar jag köra lite "mind maping". Det vill säga att jag skriver upp varje sak som jag just nu anser vara ett problem. Det kan vara allt från en borttappad hammare till brand i farstun. När jag nått tio punkter försöker jag att prioritera och motivera positionen jag ger problemet. Sedan kommer det svåra, att se lösningar! Varje problem har lösningar, korkade eller smarta, enkla eller svåra, men de finns där och man ska skriva upp dem alla. Att försöka lösa allt själv är svårt men inte omöjligt, det kräver bara mer tid att hitta den rätta. Att göra det tillsammans med folk man tycker om är roligare och besvärligare eftersom man känner varandra väldigt väl och känslor kan ta överhanden. Men att skriva upp varje problem först och varje prioritering efter detta utan att sätta en konsekvens på den gör att man kommer att göra om och göra om, och till slut blir det rätt. När man är klar med Problem uppställningen, prioriteringen inklusive motivering är det dags att börja titta på lösningar. Då lägger man upp ALLA lösningar per prioriterat problem utan att bedöma dem eller tycka till om dem. När man anser att man har hittat alla tänkbara lösningar så tittar man på en prio ordning per problem.
Exempel. Hammaren är försvunnen lågprio. lösning: Bygg en hammare, köp en ny, låna av grannen, använd skruv, leta rätt på hammaren,
Det brinner i farstun. HÖG PRIO!! Börja släcka, ring 112, ta bort brännbart, utrym huset, göm sig i en garderob.
När man gjort detta så får man distans till problemen och man ser valmöjligheter och konsekvenser vilket brukar i alla fall ge mig bra lösningar med överkomliga konsekvenser. Jag påstår inte att mitt sätt är det bästa, inte ens det näst bästa. Det jag säger är att detta är mitt sätt att lösa mina problem på och jag har överlevt med hyfsat god ekonomi och inget inkasso. När det gäller min hälsa så behöver jag sätta mig att göra ett felsökningsschema på den också, den kommer dock att bli lite knivigare då det finns tyngre faktorer som ligger helt utanför mina möjligheter att påverka. Men jag kommer att göra ett försök.

Grodornas land!

Det finns ett land högt upp på jordgloben, det är där grodblommorna finns! De börjar som groblad som sedan utvecklas till grodblommor och från grodblommornas ståndare och pistiller utvecklas den speciella grodarten som bara finns i detta land. Ibland så kommer de tillsammans med andra grodor som växt på ängar av maskrosor, nejlikor och rosor och ibland är det med vitsippor och blåsippor. De förekommer även bland M, blåklint och fyrklöver. Dessa grodor lever sedan av de blommor de blivit födda av. De flesta bara kvackar i gruppen av sina artfränder men så finns de de som sticker ut, de är dessa som skapat grodspråket! Grodspråket utgår från en mall bestående av som minst nio kvack eller om man så vill 3X3 kvack. Sedan kan man bygga ut mallen så att den blir större 5X5 eller så. Det fantastiska är att om man lägger dessa 5X 5 ord i rader så kan man kväka väldigt länge utan att säga något vettigt. Låt oss göra ett litet försök och kom ihåg att böjningar av orden är tillåtna även synonymer. 3X3.
---------------------- Samhälle.--- ---Bokslut.---Vägbyggande.
---------------------Monument.--Villkorslöst.-----Avundsjuka.
-----------------------Barriärer.-----Välsignat.- -----Bohemiskt.

"Vårt samhälle har som mål att vara vägbyggande. Vi ska bryta ner barriärer och avundsjuka monument. När vi lämnar över till ett bokslut så ska det inte vara ett bohemiskt monument utan ett sådant som är välsignat från avund. Samhällen skapas av att barriärer rivs och att monument byggs när det bohemiska i oss är ovillkorligen avslutat. Andra samhällsbyggare kan se vår infrastrukturella vision. Som målbild har vi medvetet skapat ett modernt samhälle där vi välsignats från hinder och barriärer, och vi lägger avund som en bohemisk staty, ett monument av det föregångna. Vi bryter ny mark inför bokslutet i vår framtid."

Tja, nu börjar det bli tjatigt. Men kväkandet säger bara kvack kvack och det ger ingen substans i språket. Inga löften och inget annat heller, det är bara ett upprepande av ord utan innebörd.
Så här låter våra M och blomstergrodor hela tiden och vi klarar inte av att genomskåda deras kvack.
Om man tar sig tid och lyssnar på dem så hör man kvacken och att de bara repeterar dem med några ord i mellan. Ord utan värde eller betydelse och absolut inga löften.
Så om ni skriver upp en storgrodas kvackande och stryker alla ord som bar är småord och saknar värde, ja då kan ni se deras mall.  Kvack kvack på er alla!