Länge sedan sist.

Nu är som sagt all strålning avslutad samma med cellgifterna. Men såren i halsen finns där fortfarande, precis som värken, morfinet, tröttheten och det jättesvåra, att göra något. Jag gick till volvohuset med ett intyg idag, sträckan blir kanske två kilometer farm och tillbaka, nu är jag helt slut, så pass varm att jag blir tvungen att byta t-skirt, samtidigt som jag fryser om händerna så att man funderar på om det var tjugominus ute. Jag äter mat via sond, dricker via sond, får mediciner via sond. Så allt intag går via sond och jag längtar efter mat, potatis, fisk, kött, korv, pizza, godis, vin och allt annat man äter. Vatten svider som om man skulle hälla sprit i öppna sår, när jag försöker att dricka, så det enda vatten jag kan dricka är koksaltslösning, och det är inte gott. Men det ser till att man har sväljreflexen kvar. Det tar jättemycket på psyket, för varje gång jag gör något för mycket, blir jag sängliggande, vare sej det är att prata eller göra något fysiskt. Jag orkar bara inte! Så nu när jag skrivit detta klart ska jag äta, näringsdryck 1,25 dl, 300 kcal, via min sond, dricka vatten via sonden, ta lite extra morfin mot värken och gå och lägga mig i några timmar. Sju flaskor om dagen med någon form av sockerlösning är min matdag. Så när ni äter vad ni nu äter och och tycker att detta var inte gott, så kom ihåg, det smakar i alla fall något.