Hej det var länge sedan sist!

Jag vaknade med ett ryck, Boris Karloff! Det är namnet på planen som de har och den kommer att inträffa den förste november 2016! Detta skrev jag upp för att det var väldigt viktigt, så jag fick inte bara glömma bort det hela! På mitt papper vid sängen så står det just detta, Boris Karloff! Sedan är det pilar hit och dit tillsammans med namn på Öland, Gotland och Åland! Hangö och Ösel finns också med, men jag begriper inte vad jag menat. Fast så är det med många idéer man skrivit ned också. En del är seriösa ritningar med anteckningar, samt pilar och hänvisningar. Texten är oläsbar och pilarna är förvirrande. Det är mått utsatta och funktions diagram med staplar och formler. Men jag begriper inte vad jag menat. Andra saker är dikter som jag drömt, när jag kollar på nätet så är det Dan Andersson med flera som är de riktiga diktarna, jag är bara en som drömmer.

Svaret finns i π!

Jag kommer att fortsätta att skriva mina inlägg till min blogg om händelser i mitt liv, men jag kommer inte just nu att publicera dem. För jag har blivit meddelad att detta gagnar inte någons intresse. Jag har dragit mig för att skriva detta, faktiskt i några veckor. Jag får väl säga som tv programmet på en av betalkanalerna: Förklaring följer! Om någon är nyfiken och duktig på matte så finns svaret i π!

Så lätt man kan ödelägga någons hopp!

Ett brev med några misstänkta diagnoser, som i sitt yttersta innebär cancer. Det är allt som behövs för att knäcka en rygg, få en människa att sätta sig ner och gråta. Speciellt om man vet vad det innebär att vara cancerpatient. Jag måste varje dag medvetet tänka på andra saker, varje gång sjukdomstankarna drabbar mig, måste jag göra något nytt och annorlunda bara för att bryta tankemönstret. Svårt eller lätt? Tja, kommer ni ihåg hur det var att vara nykär? Hur tankarna hela tiden gled över till föremålet för er kärlek. Alla samtalsämnen gled över till hur denne sa, gjorde, går, står, gör, är klädd, tycker, frisyr, doftade, skrattade och allt annat. Cancern är ungefär likadan. Man påminns ständigt, tv, tidningar, radio, samtal, tankar och i princip allt annat också. Man har fått en stalker som inte går att anmäla eller att bli av med. Psykiskt äter det upp din hjärna, den infiltrerar din kropp och ger dig en massa symptom och nya skador. För min del är det Smärtor och ständig värk, diskbråck och annan skit. Nu senast brist på ett enzym, exokrin, och förstorade gallgångar samt bukspottkörtelgång. Vad innebär då detta? Er gissning är lika bra som min, det jag vet är att det besök på röntgen jag gjorde i förra veckan inte hade fått något svar ännu, för de hade så mycket att göra. Men preliminärt så är det inget. Det var så min historia började! Det där är inget att oroa sig för, vi ringer om det är något men vi vill att du ska gör a dessa undersökningar under tiden, sedan ska du ta ut den här medicinen och börja att äta den senast i morgon. Tänk, men jag hör faktiskt att tiden går, jag känner varje förflugen sekund, jag känner en stress av att jag måste vänta ett tag till. Några dagar till innan ett besked, någon vecka till innan undersökning, någon månad till innan eventuell behandling. Ännu ett halvt år i väntan på Godot! Ännu ett år där jag levt som en zombie, jag har levt men jag dör i min själ! Tack Posten!

WoT min hjärnas räddningsplanka!

Prova det här spelet det är kul, sa min bror. Jag som hade slutat att spela allt, bara för att jag tycker att det tog för mycket tid. Fotografering, Hemvärnet, jobba, läsa och vara tillsammans med min familj fann jag roligt. Men när jag blev sjuk gick mycket i stå. Jag orkade helt inte längre. 

Nu känner jag att spela är ett sätt att fly mentalt från min verklighet, jag glömmer allt tills värken gör sig påmind, eller att min mugg med vatten eller kaffe är slut. Då gör man ett avbrott och vilar sig med att sätta sig i soffan med nackkudden och min läsplatta. Jag plocka av mig glasögonen för att kunna läsa utan att störas av en ovidkommande omgivning, sedan byter jag värld. Historia, fysik, matematik, taktik, psykologi, ekonomi och geografi, detta blir då min värld som jag rymmer till. Men som vanligt så när man tilltalar mig så avbryter jag mitt spelande eller läsande för att säga: Ja, vad vill du? Självklart gör jag det, jag tror inte att jag orkar men jag gör ett försök! Det är bättre att ha försökt och misslyckats, än att givit upp utan att prövat!

Tack brossan, nu lär jag mig nya saker!

Att förändra historien!

Jag var där, jag vet för jag såg! Det är så man önskar ibland att man kan säga. Men så är inte fallet, för de flesta så är det bara något man kan drömma om att få ha gjort, att vara en del av historien.
Men om du vetat vad du vet i dag och haft möjligheten att döda Hitler, skulle du inte gjort det då? Detta är en väldigt frestande tanke, men troligen har man inte klarat av att göra det, på grund av att man inte är en mördare. Det spelar ingen roll att man "VET" att man kan förändra historiens gång genom att utföra en handling, hur skulle historien döma en om man gjorde detta, att döda Hitler! Låt oss säga att vid de långa knivarnas natt blir mitt tillfälle! Innan alla krig och alla massmord! Det är då man dödar Hitler, och konsekvensen blir , vadå?! Kanske blir det som mordet på Palme eller Kennedy, ingenting! Deras mördare kanske visste om historiens fortsättning men de fick en möjlighet att avsluta ett kapitel. Och hur ser historiens dom ut?! Vi dömer våra medmänniskor väldigt lätt för gärningar som vi tillskriver dem, men tänk om de vet något vi inte vet och egentligen förhindrar ett ännu grövre brott! Bara detta, Tänk Om, tänk ett steg till, tänk!

Argumentation eller debatt?!

Jag har inte skrivit här på länge nu, så nu är det dags igen. Under denna tid som gått har jag funderat mycket på hur jag ska gå tillväga, hur jag ska skapa ett realistiskt mål för mitt liv. Snart 55 och vet inte vad han ska bli när han blir stor? Nja, den biten är avklarad och de målen är avprickade eller omskrivna. Sjukdomsinsikt är hemskt på två sätt, det ena är att man tror att man är sjukare än vad man i realiteten är. Det andra är att man vägrar att acceptera sjukdomsförlopp och komplikationer, vilket gör att man tror sig vara friskare än man är! Så hur ser det nu ut för mig då? Ja, jag vet inte riktigt, för jag vill bli frisk, men det dyker upp nya problem hela tiden. Varje ny symptom är en energislukare, en sak till jag måste ta ställning till om hur jag ska gå tillväga! Som läget är nu så är jag en vit sjuk medelålders man som tror att han kommer att bli friskare, men aldrig helt bra! Vissa skador är oåterkalleliga, de är för att stanna. Andra är under läkning med goda chanser att bli helt frisk ifrån. Sedan kommer grupp tre, symptom under utredning. Denna grupp vet man inte om de härstammar från grupp ett eller grupp två! Eller om det är nya sjukdomar som man ådragit sig på grund av behandling eller arv. Att ha två, tre läkarbesök i månaden. Att ha ständig värk. Att ha oro för sin ekonomiska framtid. Att ha rädsla för att förlora sitt jobb. Att ha svårt med sömn. Att ha krav på att bli rehabiliterad. Att ha mål man inte klarar av för att man inte orkar längre fysiskt och ibland psykiskt. Alla dessa "Att ha" är en börda som gör att jag måste börja att välja bort saker i mitt liv, saker som varit mina följeslagare sedan barnsben. Så jag kommer att sluta med mitt engagemang i Hemvärnet, detta medlemskap inom frivilligförsvaret som varit en del av mig sedan jag var 13 år. Jag har inte förnyat mitt C-kort, för jag måste ha ett friskintyg. Jag känner att jag måste ta hand om min hustru som är min energikälla, och som är den som fick mig att orka igenom alla behandlingar. Jag vill nog påstå att tack vare henne så lever jag fortfarande. Det känns sorgligt att erkänna, men jag har nog varit hennes största energitjuv, så nu är det dags för "Pay Back Time!".

Extremisters kamp!

När jag tagit upp en tråd på FB, eller startat en ny i mitt eget flöde, har jag haft som mål att lyssna, fråga, lära och argumentera, ifrågasätta samt att informera. Jag vet att om man förlöjligar sina meningsmotståndare, så blir de starkare i sin tro på att de har rätt, och de slutar att debattera i ditt flöde. Sådana segrar blir oftast pyrrhussegrar, man vinner debatten men förlorar en meningsmotståndare.

Detta gör att "förloraren" inte längre kommenterar, argumenterar eller debatterar dina frågor. "Vinnaren" har förlorat en röst och även en spridningsmöjlighet i "förlorarens" flöden. När jag har gjort detta misstag (inte ens jag är ofelbar!) har jag snabbt insett att "snabbast på tangenten" inte alltid är samma sak som starkaste argumentet, och jag har tappat sakligheten och min objektivitet. Att mina meningsmotståndare tystnar, innebär bara att de har slutat lyssnat och mina argument träffar bara döva öron.

Jag blev häromdagen anklagad för att använda härskarteknik i mina inlägg, emedan jag kallades för, "i mina ögon" kränkande och nedsättande saker. Jag blev utsatt för just det jag blev anklagad för att använda! Förminskning, förlöjligande, påförande av skuld och skam.

När man gav dem beröm för deras argumentation och kämpaglöd, så misstolkades detta med mening, som härskarteknik! Man blir förlöjligad, mina argument förminskas och man blir påförd skuld och skam! 

Jag kände mig lite undrande över varför man väljer en sådan strategi, att när man får beröm och medhåll i sak, men inte stöd, på grund av att jag anser att de har fel utgångspunkt.

Jag för min del, har haft så många debatter och argument växlingar att jag ser när man diskuterar med en extremist. Där finns inga vinnare, utan endast subjektiva tankar, personer med döva öron för annat än sitt eget. I min värld ser man ett argument för vad det är, inte från vem som framför det. Man tittar på det, och försöker att se det från flera håll. Därefter väljer man sin åsikt om argumentet, och lägger ett gillande eller ett motargument. I extremisternas värld är man svart eller vit, för eller mot. Man ska köpa deras sak utan att ifrågasätta. Så detta är inget för mig, jag måste ifrågasätta, för i min värld finns det inget som bara är.

En dåres försvarstal!

Det finns inga raka linjer, utan alla raka streck är bara tangenten av en större kurva! Allt i hela universum färdas i bågar och detta måste inkludera tiden! Allt startar och slutar på samma plats, det är tiden som avgör när mötet sker! Floskler som går att rada upp, påståenden som utgår från approximationer, filosofiska antaganden som man försöker att bevisa matematiskt. Nu är jag ingen matteprofessor, jag är inte någon känd filosof heller, men jag tror att jag har förmågan att skapa egna tankar och åsikter. Fast frågan är, vem är det som format din åsikt och skapat dina tankar, från vilket ursprung kommer du, och vart är du på väg? 

Rättspatos är enligt mig något man föds med, något man får förändrat av sin omgivning och tid. Men ibland blir man förblindad av sitt patos, då man inte längre ser saker objektivt, man får inte objektiva fakta som gör att man ser det man borde se, utan endast ser det man subjektivt tillåts att se. Det finns många gånger man förletts att se saker från endast en vinkel, man blundar för att för detta stämmer bättre i min verklighet. I svensk media precis som utländsk, finns det en agenda som kan vara svår att se. Mål och mening kan vara en ledtråd för att komma rätt, eller att fråga sig om varför ser jag bara detta svar? Om jag får olika svar på samma fråga, då har jag en möjlighet att vara objektiv. Om jag dock endast får ett svar, finns det en möjlighet att detta svar, är ett subjektivt svar, sett från den vyn. Svaret som kommer är säkert en sanning, men om denna är den enda rätta är omöjligt att avgöra. Så är det i alla fall för mig! För varje sant svar, skapar fler frågor om varför, och varför inte! 

Ångest dämpande mundiarré!

Jag träffade två gamla vänner på en oväntad plats där deras och mitt besök var av nöd tvunget, nämligen vårdcentralen. Jag hade en dålig dag, på två sätt, nummer ett: min kropp och jag gick i otakt. Nummer två: smärta. Så när man startar en konversation på en vårdcentral så brukar det låta ungefär så här:
- Hejsan vad är det som gör att du är på ett sådant här ställe, är du sjuk eller?!
- Jo nog är det så, min inbillningssjuka har gett mig sjukdomsfeber och ett brustet hjärta! Och du då?
- Nja jag fick en släng av latmask i kombination med måndagssjukan, så jag måste byta gips!
_ jasså inget allvarligare! Jag trodde du hade minst nageltrång eller något smittsamt! Du, något som att går att bota med( unisont) ALVEDON och ARBETE!
Där efter allmänt skratt och sjuka skämt.

Denna gången, mådde jag inte så bra, som sagt värk och annat elände. Så när de talade om varför de var där och jag skulle tala om varför jag var där, då tog min mundiarré över och jag pratade om ditten och datten. Jag lät dem inte komma till tals på något annat sätt än ett : "jaha så du säger så!" Eller, "Nämen det menar du inte!". Jag var i högsta grad oförskämd och självfixerad, vilket jag ber om ursäkt för! Min enda förklaring till varför det blev så är att jag har fullt upp med mitt eget liv, och jag jobbar väldigt mycket för att försöka bli frisk. Jag orkar inte med att höra andra problem och bekymmer vissa dagar, detta var en sådan och jag är väldigt ledsen för att ni drabbades av detta.
 RJ och MJ, läser ni detta hoppas jag att ni godtar min ursäkt för mitt beteende.
 MJ jag hoppas verkligen inget var brutet i din hand, men den såg verkligen svullen ut, och det såg ut som om du hade väldigt ont. Förlåt mig för min mundiarré, men jag hörde dig och kände din smärta.
 RJ, jag hoppas att allt fungerar på din front, jag har hört från andra källor att det är oro i ert läger. Jag har svårt att tro att du ska behöva känna oro för detta, för enligt min bedömning så är du verkligen rätt man på rätt plats. Det vore korkat av dem att flytta på din kompetens.
Åter igen, jag ber om ursäkt för mitt dåliga bemötande och min nervösa mundiarré.

I flygande fläng!

En sådan underrubrik förpliktigar, eller hur?! Men nu är det bara så att allt flygande och flängande i min värld är i slowmotion och inom en väldigt begränsad yta. Jag tar bilen till jobbet som ligger ungefär en kilometer från vår bostad! Visst, det verkar som om man är lat. Förklaringen är dock att jag kanske inte orkar hem annars. Det har hänt några gånger att jag blivit tvungen att ligga och vila en stund i omklädningsrummet innan jag åkt hem. Visste ni om att efter en kvart-tjugo minuter stängs lyset av, om man inte rört sig under den tiden! Jag brukar vakna då lyset slocknar!
Just nu är släkt och gamla vänner på besök i vår stad, så jag ska försöka att träffa dem. Ibland känns det som om man har fått något av socialfobi, man är livrädd för att få mycket ont under tiden man träffar dem så att man blir otrevlig eller att man verkar ointresserad av deras liv och leverne.
Varje människa bär på en ryggsäck med deras problem. Fyllnadsgraden och tyngden är det bara bäraren som vet, men ibland så tränger problemen ut och hamnar under allas lupp! Alla dessa "någon" använder sin egen ryggsäck och livserfarenhet för att göra sin bedömning av det som syns. Alla "någon", jag och du, dömer varje dag människor och deras beteenden utifrån våra egna referensramar, helt utan att veta eller ens brytt oss om att kontrollera om vår uppfattning är objektiv och rättvis!

I regel så har varje person du möter fem sekunder på sig att ge dig en bra bild av sig själv.
5 sekunder!
Misslyckas denne då att visa vem de är, då kommer de ha stora problem att komma ur det fack de blivit stoppad i.
Detta gör vi i varje möte, varje dag, i flygande fläng!

Vem är det som skapar kaos!?

Lite av en klassiker, ju mer man läser desto mindre förstår man. Ju mer jag läser om händelser i vår värld, desto mindre förstår jag världens galenskap. Att jorden bara orkar att snurra vidare är ett under! Ibland så vill man att jorden ska stanna så att man kan kliva av, likt en liftare i galaxen. Man har med sig sin handduk och en fisk i örat, ja sen är man klar! Problemet är väl att om man står på detta viset och väntar så kommer det säkert någon och hämtar upp en, fast det äventyret kommer att ske inomhus och att man blir fastspänd i en säng. Jag platsar säkert inte i MENSA för på deras provtest fick jag bara ett IQ på 112! Om jag blev besviken? Nej, men det är ju kul att testa sina gränser även med triviala test som går att upprepa tills man nått ett IQ på 200, och det enda det då har bevisat är att om man övar blir man duktig! Men detta enkla test visade att jag är smartare än 78% av befolkningen, vilket inte gör mig till ett dumhuvud i alla fall!

Detta motsvarar 78:e percentilen, dvs 78% av befolkningen har en IQ mindre än 112.

För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen.

Lite kort om hur jag mår!

På frågan om hur jag mår så svarar jag: relativt bra! Om man jämför med en som sitter i rullstol och är en grönsak, ja då mår jag utmärkt. Om man jämför med en fysiskt vältränad person utan skador eller sjukdomar i åldern 20-25, ja då är jag en grönsak!

Nya livsval!

Jag står inför en mycket underlig situation, jag har ett antal val jag måste göra snart. Jag måste fundera på hur jag skall göra med mitt engagemang inom mitt älskade hemvärn. Att betänka är att jag varit ansluten till försvaret sedan jag var 13 år, detta gör att jag har burit grönt i över 40 år! Mycket av min fritid har varit i grönt. Men det ser nu ut som om jag måste göra ett avslut. Min roll som ordförande i Hemvärnsföreningen klarar jag inte heller av att sköta, så jag blir tvungen att avsäga mig även detta. Jag orkar inte helt enkelt! Mitt liv är idag för komplicerat i all sin enkelhet med att försöka komma tillbaka i arbetslivet, och att bli frisk. Idag har jag möjligheter att vidare utveckla mitt liv, jag har möjlighet att nå högre. Men allt faller på att jag orkar inte länge att försöka plocka ned stjärnorna, jag kan inte längre lyfta mina armar över axlarna, jag har svårt att se länge än till skogsbrynet. Men snart så kommer det att bli bra, snart blir jag frisk, snart kommer den dagen då jag är stark igen!

Vilken färg har en dag?

Vaknade nu denna morgon med en fråga i huvudet, vilken färg har en dag? När jag druckit upp mitt kaffe så satte jag mig att titta ut genom fönstret, och konstaterade att varje dag har en egen färg. Idag så har alla bladen fallit från de träd och buskar jag ser, så de har blivit bruna. Några skator leker på taket till mitt skjul, teglet är rött och har lite gröna alger på. Cypresserna på grannens tomt är gröna och hans hus lyser varmt gult i solljuset som bryter igenom den grå- blå himmeln. Asfalten på gatan är grå -svart och gul-röd-bruna löv ligger på trottoaren. Överallt jag ser så finns det färg, på ett sätt som man också såg världen före färg -tv:n. Idag är det en för-höstdag med många varma färger. Färger som finns där även när jag inte ser år det hållet. Jag känner att en dag som man säger är grå, är det mest för att vi tycker att inget roligt händer. Så min slutsats är den som alla redan känner, men ibland inte vill kännas vid: Man har det inte roligare än man gör det, och även om man är färgblind så är världen färgad.

Spelberoende!?

Vad gör jag om dagarna? Tja, jag sitter och läser. Jag läser böcker och på internet, jag läser mycket! Jag lyssnar på musik och tittar på tv och spelar. Varje timme gör jag något nytt för att inte få en statisk belastning på min nacke och rygg. Jag byter plats och position, jag går, står, sitter och ligger. Jag gör många saker som alla har en sak gemensam, att jag inte har gam-nacke eller böjer mig framåt. För allt som gör att jag böjer mig framåt gör att jag får värk. Så nu är det färdigt med dagens klagande.

Jag försöker att varje dag spela på min ukulele och dagar jag inte spelat känner jag lite skam för att jag fuskat med min träning. Nu ska ni inte tro att jag är någon AndresSegovia på uke, för det är jag inte och inte är jag någon sångare heller. Ibland känns det som om jag är helt tondöv när det gäller min egen röst, jag är personifierat den entoniga lilla klockan, fast jag klarar inte ens av att hålla ton.