Det löser sig Olsson, det ordnar sig nog!

Nu gör vi så här, det innebär inget trassel för dig och du förlorar inga pengar! Jag kan bara konstatera att det låter mycket när kattorna skiter! Hög vis med papper att fylla i! Mängder med intyg att skaffa! Stora trumman mullrar och lilla jag skakar av skräck och ångest. Tack så jävligt mycket för ingenting! Nu gäller det att ta sig samman, djupandas och att försöka hålla rösten under kontroll, utan att gråten hörs. Mikael O dog för tre och ett halvt år sedan, nu finns det bara ett skal med en röst och ett utseende som är likt den som dog. Kraften, styrkan och elden har falnat och försvunnit. Kvar är någon enstaka gnista, kanske en kolbit som flammar till. men kraften och styrkan är borta. Numera är jag en grill som håller på att slockna, det går att hålla korven varm, men duger inget till om du vill grilla! Jag är ledsen men även om viljan syns ibland så finns inte orken kvar. Jag är glad för att jag orkar leva vidare, men snälla, snälla, förvänta er inga under av mig längre för Hercules i mig är död!Det fixar sig Olsson
(S. Rubin)

För att göra en tämligen lång historia kort
Så var det så här:
Sen en tid hade Olsson haft gott
Om bekymmer och besvär
En och annan depression
Stort behov av tröst
Vi satte ner Olsson på en stol
Och tog i med en och samma röst

Det fixar sig, Olsson
Det löser sig nog
Det reder sig alltid
Sanna våra ord
O-o-o-Olsson
O-o-o-Olsson
Det fixar sig, Olsson
Det gör det till slut
Det fanns en väg in
Och det finns en väg ut
Kom igen Olsson, kom igen!
Kom igen Olsson, du hittar den
Till slut

- Vad är det som händer? sa Olsson
Det låter som det handlar om mej
Vi sa: - Vi har bildat
En stödförening för dej
Alla behöver
En egen hejaklack ibland
Som kommer hem och tar i
För kung och fosterland

Det fixar sig, Olsson
Det löser sig nog
Det reder sig alltid
Sanna våra ord
O-o-o-Olsson
O-o-o-Olsson
Det fixar sig, Olsson
Det gör det till slut
Det fanns en väg in
Och det finns en väg ut
Kom igen Olsson, kom igen!
Kom igen Olsson, du hittar den
Till slut

Alla behöver
En egen hejaklack ibland
Det här är din
Och nu tar den i
För kung och fosterland

Det fixar sig, Olsson
Det gör det till slut!
O-o-o-Olsson!
O-o-o-Olsson!
Det fixar sig, Olsson
Det finns en väg ut!
Kom igen, Olsson, kom igen!
Kom igen, Olsson, kom igen!

Det fixar sig, Olsson
Det löser sig nog
Det reder sig alltid
Sanna våra ord
O-o-o-Olsson
O-o-o-Olsson
Det fixar sig, Olsson
Det gör det till slut
Det fanns en väg in
Och det finns en väg ut
Kom igen Olsson, kom igen!
Kom igen Olsson, du hittar den
Till slut

Märkliga saker händer!

Tänk er att veta hur ni bor! Ni bor i ett bra hus med källare, i ett bra område, och har bra lön. Sedan kommer det någon som talar om för er att kejsaren inte har några kläder och helt plötsligt ser ni att ni bor i ett ruckel som står på plintar i ett ghetto, och lönen ni hade bara räcker för att hålla svälten borta. Dessutom kommer dina utlandsresor endast bestå av turer utanför tomten, för kedjan räcker inte längre. Det är nu du får ditt livs överraskning!!!Någon säger med avundsjuk ton: "- Du har det bra du, som kan gå hemma och slå dank!" Nu förstår ni mitt kraftuttryck när jag spänner ögonen i folk, stampar med foten, hytter med fingret och säger "- JÖSSES!"

Jösses

Även denna dag var en del i mitt liv!

Fredag och jag provkörde en ny bil. Jo ni gissade rätt det var en Toyota RAV4 med 6 stegs automatlåda. Jag fick ett bra och intressant bud, men frågan är väl, kan det bli bättre?

För övrigt så är det som vanligt, värk och sådant som börjar kännas som trivialiteter man inte pratar om. Jag har nu 2 år kvar till min frisk förklaring från cancern. Det är 4:a undersökningar kvar sen är jag frisk i kroppen även med ett papper som säger att jag är fri från cancern. Men själen är ärrad och kommer nog aldrig att läka, det kommer kanske göra mindre ont, men aldrig att glömmas!

 Cancern har stulit en stor del av mitt liv, min sömn, min hobby, min livsglädje, min vilja att göra saker bättre, min ork och min tro på mig själv. Men det är ju inte utan att jag har fått saker också så som en livskamrat och ett äktenskap som limmats med samsyn, glädje och tårar. Jag har fått en ny syn och värderingar på/av mitt liv. Saker som legat bland mina topp tio viktigaste i mitt liv har glidit ner och bytt plats med sådant som jag inte värderat. Som exempel: Jag hade aldrig tidigare trott att varje morgon man vaknar och man känner att man lever, med eller utan värk, skulle vara ett steg till att lära mig något nytt, ett steg till på min resa och äventyr. Jag har alltid sagt till andra att deras första steg är ett måste för att ett äventyr och resa ska starta, men jag har aldrig sett att även jag är en vandrare och äventyrare!

Så, mitt äventyr med Hemvärnet är avslutat och det har varit en kul resa med många minnen och många steg. Men nu står jag på perrongen på Skövde centralstation och tittar på Hemvärnståget som rullar ut från stationen utan mig. Jag försökte att få en ståplats i form av att vara veteran efter 20 år som hemvärnssoldat och 43 år inom frivilligförsvaret, men de sa tack, men nej tack! Om jag är bitter? Självklart, och dessutom tycker jag att det är orättvist. Fast nu måste jag som före detta fänrik i Hemvärnet släppa taget och gå in på stationen för att köpa en biljett till nästa äventyr, jag har en ny resa på väg, jag vet bara inte vart ännu, men med tid kommer råd! Och med en skräckblandad förtjusning ser jag fram mot nästa steg i mitt nya äventyr. Det är lite som inför första gången man skulle flyga, pirr i magen av förväntningar. Speedad tankeverksamhet där man försöker att förutse något man inte har en aning om! Ryggsäcken är packad och vandrings kängorna är på sedan länge. det är bara det att jag inte fattat det!

Var cancern än suttit hamnar den i huvudet till slut.

Jag har varit på Sahlgrenska och fått klartecken för ett halvt år till. Så i Oktober börjar oron att krypa på igen. För att förklara oron; tänker er detta med ett återfall av cancern. Då står man inför eventuell njursvikt, vävnadsskador som inte går att reparera, ansiktsprotes, tandlöshet, talsvårigheter eller stumhet, blindhet, dövhet eller rent av död. Jag har skador idag som är livslånga, sådana som bara blir värre men som går att leva med. Det går säker att leva med allt det anda jag räknat upp också, det finns levande bevis på det, jag känner flera. Men cancern drabbade inte bara mig, den drabbar hela min familj. Nej visst, inte direkt, men indirekt. Deras oro för mig är också en belastning, på ett sätt som är svårare att beskriva, för jag kan inte tala om för någon att de inte behöver oroa sig, att det fixar sig! För det vet inte jag! Mina nackskador är svåra att beskriva, bara för att jag inte vet hur jag kan berätta om dem. En del skador och problem skulle med största sannolikhet dykt upp ändå på grund av att jag blivit äldre, men utan cancern så hade de mer troligt kommit när jag passerat 60+ istället för som nu 50+. Jag har alltså redan blivit bestulen på 10 år av min livslängd. Så rent kroppsligt har jag passerat 66 år, men min fysiska ålder är endast 56. Ett återfall skulle stjäla minst 10 år till av mitt liv, kanske hela. Så när man frågar någon som har haft cancer eller har, måste man tänka på att dessa personer har haft påhälsning av en tjuv, en riktig energitjuv som rider en om natten, en som stjäl ens kroppsliga och mentala lugn på dagen. Det är en mental belastning som aldrig släpper. Bara för att man kan bota väldigt många cancertyper så innebär det inte att de drabbade sedan är friska, de har BARA blivit av med en sjukdom. Så skänk gärna en slant till CANCER REHAB FONDEN för det är även där pengar behövs.

Semlornas dag!

Idag, är det möte av viktig natur.
Det beror inte på mig om det slutar i moll eller dur.
Så där ja nu är det någon annans fel igen, en semla till kaffet är ju riktig mumma, om det är laktosfri grädde. Vanlig grädde gör att jag kommer att må "skit" dåligt hela dagen, så då är det bättre att avstå. Tack, men nej tack!

Jag fick ett brev idag!

Jag började på en ny avdelning i måndags, eftermiddagsskift och allt. Fortfarande 50% och det verkar vara ett överstigbart hinder. Att jobba skift alltså. Tråkigt med att man sover så dåligt fortfarande, och att man har så fruktansvärt mycket mardrömmar, det gör ju inte direkt att man vill sova.

Ett brev med frågor.

Det kom ett brev med ett utlåtande som gav mig fler frågor än svar, dessutom så fick jag svar på frågor som aldrig ställts! Förvirrande i högsta grad! Det hela gör att jag får en väldigt massa telefonsamtal att göra, för jag har en massa frågetecken att räta ut.

För övrigt intet nytt!

Idag så ska jag avrusta mitt liv som Hemvärnssoldat, jag har tid på förrådet men har ett vapen att försöka att bli av med också. Jag har haft lite väl mycket omkring mig de senaste månaderna för att jag skulle känna mig bekväm i det hela. Min "ATT GÖRA" lista börjar att likna en lista med saker som jag måste leja bort för pengar jag inte har. Tja, jag säger som min gamle far sa; Allt ordnar sig, inte jämt till det bästa, men det ordnar sig! Med lite tid och perspektiv så ser man det i ett större sammanhang och ser då att problemen är inte så stora och tar inte så lång tid att lösa. Troligen är inte kostnaderna så höga heller, bara oförutsedda. Mitt liv rinner vidare som den lille bäcken i Nalle Phu! 

Veckans Charlie är död! Länge leve nästa veckas Charlie!

Visst kan satir svida. Visst är det så att kritik kan göra ont. Men det uppstår bara om det finns skäl för att kritiseras eller någon har gjort något ovanligt korkat. Nu innebär det inte att det är korkat bara för att någon tycker så, det är bara så att deras ramar är olika. Men än en gång bevisas att pennan är starkare än svärdet mot tankar. När man dräper oliktänkande för att de inte tänker "rätt"! När man mördar tecknare för att de ritat en karikatyr! När man mördar författare för att de skriver "fel"! Då är mördarens tanke redan förlorad, då är mördarens anhängare redan av annan åsikt, då ser alla redan att Kejsaren inga kläder har! Det är endast den nakna sanningen kvar!  En enad värld fördömer den islamska terrorismen idag! Sorry Muhammed, men dina anhängare har skitit i det blå skåpet!