Fredag och jag provkörde en ny bil. Jo ni gissade rätt det var en Toyota RAV4 med 6 stegs automatlåda. Jag fick ett bra och intressant bud, men frågan är väl, kan det bli bättre?
För övrigt så är det som vanligt, värk och sådant som börjar kännas som trivialiteter man inte pratar om. Jag har nu 2 år kvar till min frisk förklaring från cancern. Det är 4:a undersökningar kvar sen är jag frisk i kroppen även med ett papper som säger att jag är fri från cancern. Men själen är ärrad och kommer nog aldrig att läka, det kommer kanske göra mindre ont, men aldrig att glömmas!
Cancern har stulit en stor del av mitt liv, min sömn, min hobby, min livsglädje, min vilja att göra saker bättre, min ork och min tro på mig själv. Men det är ju inte utan att jag har fått saker också så som en livskamrat och ett äktenskap som limmats med samsyn, glädje och tårar. Jag har fått en ny syn och värderingar på/av mitt liv. Saker som legat bland mina topp tio viktigaste i mitt liv har glidit ner och bytt plats med sådant som jag inte värderat. Som exempel: Jag hade aldrig tidigare trott att varje morgon man vaknar och man känner att man lever, med eller utan värk, skulle vara ett steg till att lära mig något nytt, ett steg till på min resa och äventyr. Jag har alltid sagt till andra att deras första steg är ett måste för att ett äventyr och resa ska starta, men jag har aldrig sett att även jag är en vandrare och äventyrare!
Så, mitt äventyr med Hemvärnet är avslutat och det har varit en kul resa med många minnen och många steg. Men nu står jag på perrongen på Skövde centralstation och tittar på Hemvärnståget som rullar ut från stationen utan mig. Jag försökte att få en ståplats i form av att vara veteran efter 20 år som hemvärnssoldat och 43 år inom frivilligförsvaret, men de sa tack, men nej tack! Om jag är bitter? Självklart, och dessutom tycker jag att det är orättvist. Fast nu måste jag som före detta fänrik i Hemvärnet släppa taget och gå in på stationen för att köpa en biljett till nästa äventyr, jag har en ny resa på väg, jag vet bara inte vart ännu, men med tid kommer råd! Och med en skräckblandad förtjusning ser jag fram mot nästa steg i mitt nya äventyr. Det är lite som inför första gången man skulle flyga, pirr i magen av förväntningar. Speedad tankeverksamhet där man försöker att förutse något man inte har en aning om! Ryggsäcken är packad och vandrings kängorna är på sedan länge. det är bara det att jag inte fattat det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar