Onsdag bara 8/34 och 1/6 kvar!

Jag måste rycka upp mig och försöka skriv lite mera, fast med illamående och värk har det bara inte gått. Just nu är det rätt så okej, på en skala 1-10 ( 1= bra) Ligger smärtan på 3 och illamåendet på 2. Detta på grund av morfinet som går mig smärtfri och illamående då jag inte tål det. Just nu mår jag bra, just nu är jag stark men påverkad så att jag har svårt att formulera mig och svårt att hitta både bokstäver och ord. Men nu är det snart klart med behandlingen, bara 8 strålningar och en cellgift kvar.

Söndag. Två veckor kvar!

Jag orkar inget, spyattackerna kommer med jämna mellanrum. Det är jobbigt just nu, väldigt jobbigt. Jag blir trött av att svara på tilltal. Det är så pass ansträngande, att jag blir trött av att lyssna. För jag orkar inte tänka.
Två veckor kvar =12 strålningar och 2 cellgift.

Fredag och hemma.

Från Aston Villa till Skövde tar ungefär, med egen bil 2timmar, tåg + spårvagn 2 timmar, buss olidligt lång tid och taxi 3 timmar och man åker via Borås. Idag är jag hemma igen via Borås och det är skönt men ack så jobbigt. Jag är just nu smärtlindrad men jag mår pyton. Min ork är nära noll just nu, det är knappt jag orkar vara vaken för att skriva här. Munnen är snustorr hela tiden och det känns som om man vore bakis. Idag är det som Magnus Uggla sjunger "Jag mår illa!"

En vecka som bara försvann!

Jag lovade att skriva varje dag om min resa i cancern, men denna vecka har jag haft ont och mått dåligt så jag har inte orkat att leverera. Men jag kan ju sammanfatta veckan med att : spy attacker, sova, värk, kramp, tappad mustasch och mediciner. Jag har inte orkat med mer, jag hade tänkt tittat på fotboll men valde att sova stället. Bara för att jag orkar inte anstränga mig mer än så.

Måndag, och transport till gbg!

För att orka åka tåg måste jag öka smärtstillande, vilket innebär att jag blir dålig, för dålig för att åka tåg. Så nu skall jag åka transport dit, någon typ av taxi. Jag hoppar smärtstillande nu och ser vad som händer, men det känns som jag mår dåligt redan, oavsett. Hoppas jag kan sova hela vägen ner!!

Byta sjukhus!

Jag åkte hem i lördags och var hemma till 20- tiden då blev det KSS. Söndag, jag var hemma till 12- tiden den blev det KSS.  Jag har tappat fyra kilo sedan förra helgen, det är på tok för mycket på för kort tid. Jag har tre veckors behandling kvar och sedan rekreation, inte bra. Mina kilon kommer inte att räcka om jag inte får hejd på detta.

Fredag, dagen efter den borttappade dagen!

Torsdag förmiddag framtill strålningstid kommer jag nästan ihåg allt, sen kom mörkret. Jag blev fort sämre och sämre, kvicknade till några gånger men var i det stora hela helt borta, fram till sex i morse. Då började allt anti- illamående och smärtstillande och allt annat de stoppade i mig att samverka. Sedan dess har jag bara varit trött och sovit, eller slötittat på tv och sovit. De satte in en sond för maten idag, vilket inte innebär att jag inte kan äta längre, utan snarare att jag ska få i mig tillräckligt med näring, då jag droppat ett antal kilo sedan helgen. Vad händer då man ligger in på Sahlgrenska då. Tja det är ett sjukhus med rutiner, och det är detta som händer, att följa rutiner. Mat klockan då, medicin klockan då, och så vidare. Min kära hustru Lena är här hos mig vilket jag är oändligt tacksam för. Jag vet inte hur detta skulle gå utan henne, hon är mitt livs stöd. Målet är att kunna ta oss hem i helgen för att åka tillbaka på måndag, för en ny omgång av strålning och en ny omgång med cellgifter. Men först en natt till här för uppföljning och sedan får man väl se på måndag om mål och måluppföljning blev samma.