Även denna dag var en del i mitt liv!

Fredag och jag provkörde en ny bil. Jo ni gissade rätt det var en Toyota RAV4 med 6 stegs automatlåda. Jag fick ett bra och intressant bud, men frågan är väl, kan det bli bättre?

För övrigt så är det som vanligt, värk och sådant som börjar kännas som trivialiteter man inte pratar om. Jag har nu 2 år kvar till min frisk förklaring från cancern. Det är 4:a undersökningar kvar sen är jag frisk i kroppen även med ett papper som säger att jag är fri från cancern. Men själen är ärrad och kommer nog aldrig att läka, det kommer kanske göra mindre ont, men aldrig att glömmas!

 Cancern har stulit en stor del av mitt liv, min sömn, min hobby, min livsglädje, min vilja att göra saker bättre, min ork och min tro på mig själv. Men det är ju inte utan att jag har fått saker också så som en livskamrat och ett äktenskap som limmats med samsyn, glädje och tårar. Jag har fått en ny syn och värderingar på/av mitt liv. Saker som legat bland mina topp tio viktigaste i mitt liv har glidit ner och bytt plats med sådant som jag inte värderat. Som exempel: Jag hade aldrig tidigare trott att varje morgon man vaknar och man känner att man lever, med eller utan värk, skulle vara ett steg till att lära mig något nytt, ett steg till på min resa och äventyr. Jag har alltid sagt till andra att deras första steg är ett måste för att ett äventyr och resa ska starta, men jag har aldrig sett att även jag är en vandrare och äventyrare!

Så, mitt äventyr med Hemvärnet är avslutat och det har varit en kul resa med många minnen och många steg. Men nu står jag på perrongen på Skövde centralstation och tittar på Hemvärnståget som rullar ut från stationen utan mig. Jag försökte att få en ståplats i form av att vara veteran efter 20 år som hemvärnssoldat och 43 år inom frivilligförsvaret, men de sa tack, men nej tack! Om jag är bitter? Självklart, och dessutom tycker jag att det är orättvist. Fast nu måste jag som före detta fänrik i Hemvärnet släppa taget och gå in på stationen för att köpa en biljett till nästa äventyr, jag har en ny resa på väg, jag vet bara inte vart ännu, men med tid kommer råd! Och med en skräckblandad förtjusning ser jag fram mot nästa steg i mitt nya äventyr. Det är lite som inför första gången man skulle flyga, pirr i magen av förväntningar. Speedad tankeverksamhet där man försöker att förutse något man inte har en aning om! Ryggsäcken är packad och vandrings kängorna är på sedan länge. det är bara det att jag inte fattat det!

Var cancern än suttit hamnar den i huvudet till slut.

Jag har varit på Sahlgrenska och fått klartecken för ett halvt år till. Så i Oktober börjar oron att krypa på igen. För att förklara oron; tänker er detta med ett återfall av cancern. Då står man inför eventuell njursvikt, vävnadsskador som inte går att reparera, ansiktsprotes, tandlöshet, talsvårigheter eller stumhet, blindhet, dövhet eller rent av död. Jag har skador idag som är livslånga, sådana som bara blir värre men som går att leva med. Det går säker att leva med allt det anda jag räknat upp också, det finns levande bevis på det, jag känner flera. Men cancern drabbade inte bara mig, den drabbar hela min familj. Nej visst, inte direkt, men indirekt. Deras oro för mig är också en belastning, på ett sätt som är svårare att beskriva, för jag kan inte tala om för någon att de inte behöver oroa sig, att det fixar sig! För det vet inte jag! Mina nackskador är svåra att beskriva, bara för att jag inte vet hur jag kan berätta om dem. En del skador och problem skulle med största sannolikhet dykt upp ändå på grund av att jag blivit äldre, men utan cancern så hade de mer troligt kommit när jag passerat 60+ istället för som nu 50+. Jag har alltså redan blivit bestulen på 10 år av min livslängd. Så rent kroppsligt har jag passerat 66 år, men min fysiska ålder är endast 56. Ett återfall skulle stjäla minst 10 år till av mitt liv, kanske hela. Så när man frågar någon som har haft cancer eller har, måste man tänka på att dessa personer har haft påhälsning av en tjuv, en riktig energitjuv som rider en om natten, en som stjäl ens kroppsliga och mentala lugn på dagen. Det är en mental belastning som aldrig släpper. Bara för att man kan bota väldigt många cancertyper så innebär det inte att de drabbade sedan är friska, de har BARA blivit av med en sjukdom. Så skänk gärna en slant till CANCER REHAB FONDEN för det är även där pengar behövs.

Semlornas dag!

Idag, är det möte av viktig natur.
Det beror inte på mig om det slutar i moll eller dur.
Så där ja nu är det någon annans fel igen, en semla till kaffet är ju riktig mumma, om det är laktosfri grädde. Vanlig grädde gör att jag kommer att må "skit" dåligt hela dagen, så då är det bättre att avstå. Tack, men nej tack!

Jag fick ett brev idag!

Jag började på en ny avdelning i måndags, eftermiddagsskift och allt. Fortfarande 50% och det verkar vara ett överstigbart hinder. Att jobba skift alltså. Tråkigt med att man sover så dåligt fortfarande, och att man har så fruktansvärt mycket mardrömmar, det gör ju inte direkt att man vill sova.

Ett brev med frågor.

Det kom ett brev med ett utlåtande som gav mig fler frågor än svar, dessutom så fick jag svar på frågor som aldrig ställts! Förvirrande i högsta grad! Det hela gör att jag får en väldigt massa telefonsamtal att göra, för jag har en massa frågetecken att räta ut.

För övrigt intet nytt!

Idag så ska jag avrusta mitt liv som Hemvärnssoldat, jag har tid på förrådet men har ett vapen att försöka att bli av med också. Jag har haft lite väl mycket omkring mig de senaste månaderna för att jag skulle känna mig bekväm i det hela. Min "ATT GÖRA" lista börjar att likna en lista med saker som jag måste leja bort för pengar jag inte har. Tja, jag säger som min gamle far sa; Allt ordnar sig, inte jämt till det bästa, men det ordnar sig! Med lite tid och perspektiv så ser man det i ett större sammanhang och ser då att problemen är inte så stora och tar inte så lång tid att lösa. Troligen är inte kostnaderna så höga heller, bara oförutsedda. Mitt liv rinner vidare som den lille bäcken i Nalle Phu! 

Veckans Charlie är död! Länge leve nästa veckas Charlie!

Visst kan satir svida. Visst är det så att kritik kan göra ont. Men det uppstår bara om det finns skäl för att kritiseras eller någon har gjort något ovanligt korkat. Nu innebär det inte att det är korkat bara för att någon tycker så, det är bara så att deras ramar är olika. Men än en gång bevisas att pennan är starkare än svärdet mot tankar. När man dräper oliktänkande för att de inte tänker "rätt"! När man mördar tecknare för att de ritat en karikatyr! När man mördar författare för att de skriver "fel"! Då är mördarens tanke redan förlorad, då är mördarens anhängare redan av annan åsikt, då ser alla redan att Kejsaren inga kläder har! Det är endast den nakna sanningen kvar!  En enad värld fördömer den islamska terrorismen idag! Sorry Muhammed, men dina anhängare har skitit i det blå skåpet!

God jul med allt vad det innebär!

Jag är in´t bitter!
Julen är en fantastisk tid på året då man ska se minnen, empati, försoning och vänskap som de fyra adventsljusen som brinner. Men i vårt land är det panik, tvång, ångest och stress som eldar upp oss medborgare. Jag älskar julen för det är då tiden vänder och vi går mot ljusare tider, hur mörkt och trist det än är, så är värmen, ljuset och grönskan på väg. Så välkommen juletid och årsslutet! Det nya året kommer med ny kunskap och nya lärdomar!

På kurs med Kurt!

Ännu en undersökning där man fått klartecken! Det syns inte och det känns inget onormalt! Röntgen var bra. Det är åtminstone ett problem som känns mer avlägset, en del av mitt liv, men avlägset.

Idag ska jag på kurs! Det är Volvo som vill att jag ska lära mig att köra ledstaplare, eller om man så vill, en elektriskt framdriven pallyftare. Har varit truckförare yrkesmässigt, men det har säker hänt något nytt som jag inte vet om. Vem vet.

Detta kommer att bli mitt nya signum: Självfallet får du ha en annan åsikt än min, jag kan ju inte tvinga dig att ha rätt!! 

Tack för idag!