Jag ser ljuset!

Hur känns det idag då? Jorå, man kan inte klaga men..........
Hur känns det idag då? Jorå, som vanligt........
Hur känns det idag då? Jorå, allt är skit och inget blir bättre, det är.......

Jag funderar ofta på hur man är som människa, om man är villig att lära eller om man är blind och döv för nyheter.
Jag har lärt mig att det finns tre kategorier människor, kategori ett är det som ser in i framtiden med tillförsikt och välkomnar det nya. Sedan finns det kategori två, det är dom som ser att det finns en framtid men är lite skrajsen för vad den innebär.
Den tredje kategorin är de som vägrar att se en framtid, eller vägrar att titta någon annanstans än bakåt. De är dessa som inte förstått orden "klart bakåt! Skott kommer!".
Jag vill att alla ska se det jag ser, det nya, framtiden, utveckling och lärdom. Detta gör mitt liv svårt ibland då mina "försäljningsargument" om utveckling, utbildning och framtid inte räcker till. Det kan vara så enkelt att min idé inte är tillräckligt bra, men för det mesta känns det som om motargumenten skapas bara för att jag inte ska ha rätt.
När jag tittar ut från en utsikt så ser jag horisonten och molnen eller bara en vid blå himmel. Jag ser skogar och möjligheter, jag ser helt enkelt allt man kan göra utifrån detta perspektiv. Från detta läge försöker jag att få mina idéer att flyga, skapa höjd så att man kan se ännu längre bort.
Det är då jag börjar att sälja min idé, först till de som ser det jag ser, sedan till de som ser det jag ser men förstår inte vidden av det de ser. Den tredje gruppen av människor är de som jag också försöker att få förstå vidden av vad de ser, men som oftast står med ryggen mot utsikten och frågar : När ska vi åka hem?
Väldigt ofta ställer jag mig frågan vem vinner på mina idéer? Det är i det närmaste aldrig jag, utan oftast de som jag lyckats få att se det jag såg! De som frågar om när de får åka hem, är den kategorin människor som man aldrig kan väcka, aldrig kan få förstå att: resan till framtiden börjar med det första steget ut i det okända , inte genom att sätta sig ner och blunda.
Jag ser ljuset och förstår! Hur är det med dig? Ser du ljuset? Förstår du vad det kan innebära om du vågar eller är det bara så att du väljer att leva ditt liv i mörker?
Jag brukade få frågan om jag aldrig var nöjd, och mitt svar var alltid nej, för inget är så bra att det inte går att göra bättre! Får jag frågan idag så är svaret, jo jag är nöjd med det jag har åstadkommit men jag är inte färdig för det! Ni kommer aldrig få svaret från mig att det var bättre förr när allt var som det var och inte som nu, då det är som det är!
 Idéer är som droppar på en sjö när det regnar, det kommer alltid nya! Men spänner man upp sitt paraply, blundar och håller hårt för öronen, då förblir vädret som man hade det när man en gång i sin ungdom såg och kände, innan man stelnade och slutade att drömma om en bättre framtid! Då finns det inga nya idéer, inget nytt som är bra. Bara en energislukande massa som gör sitt bästa för att få omgivningen att stanna på samma plats som du befinner dig, i ett mörker!

En poet har i mig vaknat!

Maskrosbarn. 

Vers. 

Maskrosbarn är de som lyckas trots deras öde mot dem slår. 

Maskrosbarn är de som växer fast ingen tror att det går. 

Dessa starka själar som härdats utav misär och våld. 

Dessa starka barn som på livet blivit såld.  

Ref. 

Och döden går vid min sida 

Han går med tunga steg 

Han böjer på sin nacke när jag skrattar och mot honom ler 

Han säger att han hatar alla maskrosbarn 

 För att dessa nästan alltid  

smiter ur hans garn. 

Vers. 

Att orka när andra slutar är något endast för starka liv. 

Att vilja när ingen på en tror, är maskrosbarnens stora giv. 

Maskrosbarnen ger inte upp utan att ta nya tag. 

Maskrosbarnen släpper det gamla greppet och ser en ny dag. 

Ref. 

Och döden gick vid min sida 

Han gick med tunga steg 

Han böjde på sin nacke när jag skrattar och mot honom ler 

Han säger att han hatar alla maskrosbarn 

 För att dessa nästan alltid vilja 

Smita ut ur hans garn. 

Vers. 

Den ofrånkomlige tar hårt min hand. 

Han släpper inte taget när han säger mitt namn. 

Nu har jag gripit dig vid din last. 

Du som Fenix och även han blev fast. 

Ref. 

Och döden går vid min sida 

Han går med tunga steg 

Han böjer på sin nacke när jag skrattar och mot honom ler 

Han säger att han hatar alla maskrosbarn 

 För att dessa nästan alltid  

smiter ur hans garn. 

Vers. 

Du kan mig inte skrämma med din lie vass. 

För mitt liv har varit kass. 

Jag byter bara tillstånd, jag bara ömsar bara skinn. 

Jag byter bara skepnad så därför blir jag aldrig din. 

Ref. 

Och döden dansade vid min sida 

Han dansade med lätta steg 

Han rätade på sin nacke när jag skrattar och mot honom ler 

Han säger att han älskar alla maskrosbarn 

 För att dessa nästan alltid  

Vill smita ur hans garn. 

Vers. 

Mitt nästa liv du får jaga för jag är ett maskrosbarn.  

Min själ är inte trasig och kan inte snärjas i ditt garn. 

Mitt liv kan vara stukat, men jag tar nya tag. 

Det gamla kan jag vara utan, för det är min framtids lag. 

Ref. 

Och döden gick vid min sida 

Och jag går med tunga steg 

Jag böjer på min nacke när han skrattar och mot mig ler 

Han säger att han fångar alla maskrosbarn 

 För att inte ens dessa kan smita ur hans garn. 

Vers.  

Och döden gick vid min sida 

Han tog mitt liv och log 

Han lät det sakta skrida 

Och dansade när jag dog. 

Ref. 

Och döden stod vid min sida 

när jag över floden Styx sakta gled 

Han rätade på min nacke när tid mot slutet lida. 

Du som maskrosbarn som haft en jobbig tid. 

Kom ihåg att oavsett så har du levt ditt liv. 

Det som är bra går att göra bättre och det som är bättre går att göra bäst.  

Vers och dikt av Mikael Ohlsson 20190723.