Julafton! hoppas det blir flera....

Jag älskar julen egentligen, men jag avskyr stressen och jäktet. Saker som bara "måste " vara klara, måste före jul! Jag avskyr att julen gör att människor känner sig ensamma, för det är ju inte därför man ska fira jul, för att människor ska må dåligt. Målet med julen är ju att människorna ska känna gemenskap, frid och lugn, men det är något vi klarat av att döda. Så jag konstaterar bara från mitt lilla grodperspektiv, vi vill så väl att det blir fel, därför gillar jag inte julen!

Ja eller Nej.

Mat,mat och ännu mer mat! Jag menar ju inte att man ska låta bli  att äta, men varför infinner sig matkoma så jädrans fort!
Igår på juldagen kände jag att jag hade något på tungan, jag tittade i spegeln och konstaterade att jag har en stor svart fläck där. Det kan vara svamp, eller inte. Det skulle kunna vara svaret på varför jag har ont i strupen, eller inte. Det kan vara svaret på värken på sidan av halsen, eller inte. Det kan vara orsaken till de ständiga diareerna, eller inte. Alla dessa symptom kan ha andra förklaringar, svamp, sträckning, halsfluss, dålig mat, mediciner eller, eller att jag fått cancern tillbaka. Jag hoppas,hoppas, hoppas att det är allt det andra. På fredag, det är då jag publicerar detta som tidigast, då kommer jag också att veta, för då har jag pratat med min läkare. Tills dess håller man god min i elakt spel, men jag är rädd för det värsta!

Ifjol fick jag ett extra år i julklapp.

Ifjol vid den här tiden hade jag precis fått besked om vilken typ av cancer jag hade. Diagnosen verkade bra och strålningen tillsammans med cellgifterna drog i gång i februari. I slutet på februari var jag så slut, att jag inte trodde jag skulle överleva. Men min kropp var starkare än mitt psyke så den fixade detta, och jag klarade av en jul till. Jag önskar mig ett år till av tomten, hoppas att han kan ge mig det i present, lite sent och svår att slå in. Men jag hoppas på det ändå.

Det ordnar sig med begravningen bara kärringen är död!

Makabert tankesätt kan tyckas, men vem fan har tid att dö? Inte jag, jag har beställt en ny bil och förväntar mig att jag jobbar innan mars. Jag har så mycket kvar att göra, det finns så många saker jag inte har gjort eller läst. Jag vill verkligen leva vidare om jag får, just nu hoppas jag att jag inte gråter när jag ska skriva nästa stycke, för det kommer att handla om ett läkarbesök.

Ett svar och en önskan om att leva.

När man pratar med läkare så kan man konstatera att det finns fyra typer, nummer ett- Jag är utbildad men har liten erfarenhet, så jag låter en kollega kolla! Nummer två- Vad tror du att det är? Jag måste tala om för dig att du har fel! Nummer tre- Okej, jag tror på dig. Men..! Nummer fyra, som dock är av den sällsynta typen- Jag vet och förstår hur du mår, så därför vill jag att...! 

Jag har en nummer fyra till läkare, en som förstår hur man mår och varför. Jag hade dödsångest för något som visade sig vara svamp. Svamp som blir på grund av att jag har för lite saliv. För lite saliv på grund av strålning. Den dåliga magen får man av mediciner och för att jag kompenserar bristen på saliv med vatten. Smärtorna i struphuvudet beror på att jag blir torr i halsen. Värken på sidan av halsen och svullnaden beror på strålningen och det faktum att jag slutat med smärtstillande. Ständiga smärtor gör att man spänner sig och att man får huvudvärk, och att musklerna som är skadade av strålning, svullnar och värker. 

Jag har fått förklaringar på varför och ett förslag på att börja äta en något starkare smärtstillande än alvedon, för om jag minskar smärtorna så minskar svullnaden, och då kommer huvudvärken släppa och så vidare. 

Så nu äter jag en lite starkare medicin, dock inga morfinpeparat för det vägrar jag, sånt tar bort det manliga i att ha smärta(he he). Några jag känner som har cancer, har fått sitt tillbaka, jag slipper undan, igen.

Som någon sa, jag ska inte klaga, du har det ju värre. Som om det är en vinstlott att ha det sämre!

Men, jag får leva vidare ett tag till, tack!